HJÄLP! Jag är gravid och sambons brors tjej ofrivilligt barnlös!!!

Hej! Jag sitter i en väldigt komplicerad situation som jag själv inte riktigt kan sätta mig in i och därför tänkte jag om jag hade kunnat få lite perspektiv på hur man ska handskas i en situation som jag befinner mig i och ska berätta om. Det är nämligen så att min sambos brors fru som är 26 år har fått upprepade missfall varav ett utomkvedshavandeskap där ena äggledaren togs bort. Jag kan förstå att det är en enorm sorg och frustration som både hon och hennes man går igenom. Problemet är att innan de två ens försökte skaffa barn så var relationen mellan mig och henne redan så infekterad att vi inte ens kan vistas under samma tak och bland annat var hon väldigt påflugen på min sambo vilket även han upplevde som konstigt och då försökte hon även prata massa skit om mig som aldrig sagt eller gjort henne någonting förutom att jag ville ta avstånd från en person som jag kände att min personkemi inte passade ihop med (anser inte att det är något fel med det) . Efter det har både min sambo och jag tagit avstånd från både henne och min sambos bror. Nu är saken den att jag och min sambo ska ha barn i början av juni 2014 och är väldigt glada över det och även min sambos syskon som är rätt många. Men ingen vågar visa sin glädje offentligt (förutom svärmor och svärfar) pga att hon har svårt att få barn vilket i sin tur sårar mest min sambo som även är en av de äldre bröderna. Det är som att vi måste smyga med våran graviditet för att hon inte ska bli sårad. Jag kan förstå det till en viss del att man inte behöver överdriva med att prata om våran efterlängtade barn och att det kan vara jobbigt för henne att se ultraljudsbilder osv. Vilket vi heller inte har gjort av respekt även om jag vet att om det var omvända roller att tex jag och min sambo inte hade kunnat få barn och om hon väntade barn så skulle hon ALDRIG ta hänsyn till något sådant eftersom hennes personlighet inkluderar avundsjuka som bara den. Jag är 4 år äldre än henne men vill absolut inte sjunka till någon sandlåde nivå som att det skulle vara någon slags tävling om vem som får barn först, NÄE...sånt är så fruktansvärt omoget och då är man nog knappast redo att ens bli förälder. Jag och min sambo har hållit ihop i 16 år och har råkat bli ofrivilligt gravida några gånger under årens lopp men inte känt oss redo för att bli föräldrar vilket har lett till att vi beslutat att avbryta graviditeterna. Men nu är vi väldigt glada över att få barn.Men är det rätt att min sambos familj överöser henne med presenter, komplimanger, extrem uppmärksamhet och nästan daltar med henne som ett litet barn för att hon inte ska bryta ihop ang. våran graviditet och att vi ska hålla oss i bakgrunden i skuggan av hennes rampljus??? Oavsett att jag inte gillar hennes personlighet så skulle jag aldrig såra henne med någonting som är såå känsligt för en kvinna som bär på en så stor sorg som jag kan tänka mig att hon befinner sig i. Tvärtom skulle jag vilja stötta henne i den sitsen hon sitter i men hur ska jag kunna göra det när kvinnan är så grön av avund att hon bara vill säga elaka saker om speciellt mig men också min sambo. Jag jobbar själv med sjuka barn på en av Sveriges största barnsjukhus och vet hur orättvist lottade vissa kan känna sig. Mitt inlägg blev väldigt långt men jag skulle uppskatta om tjejer/kvinnor som har svårt att få barn och som fått upprepade missfall inkl. utomkvedshavandeskap ,borttagna äggledare kunde berätta om era tankar hur ni skulle vilja bli stöttade samt att är det extra svårt att få stöd från en kvinna som är gravid ( har själv haft missfall också några gånger) när man har svårt att få barn??? Dela gärna med er av era tankar som man känner som ofrivilligt barnlös och vad ni skulle uppskatta mest av eran omgivning som stöd, samt hur hade ni känt och upplevt om någon med nära anknytning till er skulle vara gravid??? Ska man helst hålla sig undan Känns som att familjen inte ens vill eller vågar visa glädje. Det drabbar oss också hårt... Vill ge er alla som är ofrivilligt barnlösa en stor styrke KRAM och säga tappa inte hoppet, bästa tipset från mig och många som upplevt det är när man slutar fokusera på graviditeten så släpper spänningarna i kroppen i många fall och då har många wips blivit gravida! Önskar er all lycka och håller tummarna för er ALLA ❤!!! Hjärtligt tacksam för respons trots så lååångt inlägg