Har jag något att oroa mig för?
Hej!
Jag har några frågor..
Det är såhär att min son är 6 år gammal. När min dotter föddes så valde sonens pappa att ta avstånd från honom då han har hade/har problem med droger. Så under 6 års tid har han träffat sonen ca. 2 gånger om året.
När sonen var 1 år så träffade jag en ny kille som kom in i våra liv och har tagit min son som sin egen. Min son började efter ca. 6 månader att kalla min nye sambo för pappa. Vi har aldrig sagt pappa eller något, det blev bara så. Och jag tycker inte att man kan ta det ifrån ett barn! När sonen var ca.3-4 år så berättade jag och min sambo att han inte var sonens riktiga pappa. Det har sonen tagit mycket bra och vet vem som är hans biologiska pappa.
Nu har sonens biologiska pappa ringt och gapat till mig och talat om för mig vilken hemsk mamma jag är som inte låter honom träffa sonen när han vill. Jag har talat om att han får träffa honom när han vill, men han kommer inte att sova över där då de inte känner varandra. Detta säger jag inte för min egen skull utan för min sons skull. Han känner inte sin biologiska pappa så bra ännu. Sonen har varit med hem till sin biologiska pappa med sin farmor som han känner bra. Så de har träffats utan att jag varit med..
Men iallafall, biologiska pappan har nu sagt att jag måste låta sonen vara hos honom flera gånger i veckan. Han har klankat ner på sonens kläder jag och min sambo köper till honom. (Vi köper både "märkeskläder" och vanliga kläder. Sonen behöver aldrig frysa! Han är nöjd med det han har och det är huvudsaken. Vi har det bra ställt om det nu har något med saken att göra. Nåväl, har jag någonting att oroa mig för om nu den biologiska pappan börjar dra in socialen/familjerätten i detta? Det är jag som har tagit hand om sonen från dag ett, jag har ett bra hem, sonen får det han behöver, han har människor omkring sig, han mår bra och är nöjd med livet. Medans hos pappan är det lite mer rörigt, ingen fast inkomst och liknande. Jag har ALDRIG förbjudit honom att träffa sonen, fast han försöker få det att låta så på mig. Jag tänker på sonen i första hand..
Jag har pratat med familjerätten som säger att jag gjort alldeles rätt som talat om för han att sonen inte kan sova där till en början. Men som sagt, har jag något att oroa mig för?! Jag är kanske inte världens bästa mamma, men jag gör allt för min son och alla säger att han är en sån fin liten kille. Snäll på alla sätt och visa..