• Anonym (dolda minnen)

    Få tillbaka minnen vid hypnos - skulle ni prova?

    Vet inte om trådstarten hamnade riktigt rätt. Valde mellan sorg, misshandel/våld och relationsproblem. Men just min brist på minnen är en sorg för mig.

    VARNING LÅNGT! 

    Info.
    28 årig kvinna. Har en familj med man och två barn, bor i ett hus och har bra vänskapsrelationer. Jag lever ett bra liv trots en jobbig start i livet. 

    Mitt problem är att jag har få minnen från min barndom och de som finns är nästintill dåliga. Min lillasyster har samma problem men fick för något år sedan obehagliga bilder av vår barndom, något hennes partner gjorde + madrassen hon såg och kändes utlöste alltså dessa minnena/bilder.

    Jag är rädd för att sådana minnen ska komma i kapp mig med när jag är helt oförberedd och vill hellre söka dem än de söker upp mig. Förstår ni hur jag menar? Det är bara det att jag har försökt minnas och frågat runt för att kunna få ihop uppväxten men det fattas för många bitar och dessutom vet jag inte vad som är sant och inte.   


    Bakgrundsinformation.
    (Några egna minnen det som är understruket och lite som jag fått reda på)
    Min pappa slog min mamma, sista gången så hårt i huvudet att hon tuppade av och jag trodde att han hade dödat henne. Han hade psykisk ohälsa (ev. depressioner) och försökte göra suicid några gånger. Han låg inlagd på psyket några gånger.  I perioder var han även alkoholiserad.

    Min mamma separerade med honom när jag var 5 år. Vi fick åka till honom varannan helg de gånger han var balanserad nog (undrar vem som avgjorde det?). En dag kom jag hem till mamma efter en helg hos pappa och sa att han hade rört vid mig. Det blev inget med det då pappa nekade och sa att han hade slagit till mig och det var det jag antagligen menat.

    Jag har ett minne från farmor och farfars utedass att jag och pappa var därinne, men det är något som kom upp långt senare (i tonåren). Kommer dock bra ihåg känslan av obehag. Jag har i tonåren alltid sovit med kläderna på hos min pappa och kollat att dörren varit låste tusen gånger innan jag kunnat duscha. (Detta har jag inte reflekterat över förrän nu i vuxen ålder.

    Någon gång i detta kommer en oroanmälan in till soc om sexuellt utnyttjande. Vet inte vem som anmälde. Det ledde ingenstanns och ingen pratade med oss barn. 

    Vår mamma var speciell. Slog oss barn och sedan grät hon alltid och vi fick trösta henne. När pappa försökte ta livet av sig sa hon att det är bara för att han inte älskar oss tillräckligt.

    Hon kunde bara håll en av oss döttrar nära åt gången så i perioder stod man utanför hennes omsorg och närhet/kärlek. Då var man verkligen värdelös. Det gällde att tycka som hon, vara som hon - alltså en liten minikopia. Vi var även hennes avdumpningsplats när något var jobbigt så var det vi som fick lyssna.
    (Detta är dock något jag minns från 11 år och uppåt vet inte hur det var när vi var mindre).

    Vår pappa hotade mamma med att döda henne några gånger. Polisen kom och de gånger som hon inte ringde dit så rullade hon ned persiennerna, släckte alla lampor och vi skulle vara tysta. Bara sitta i soffan och vänta. Hon berättade hur rädd hon var för att han skulle klättra upp via balkongen.

    Sedan har jag även minnet av att mamma väckte upp mig och min syster på natten när första snön hade lagt sig och att vi gick ut och lekte.
    Ett positivt minne :)  

    När jag ville ha psykologkontakt i femman/sexan så sa min mamma att det skulle skrivas i mina papper och att jag aldrig skulle kunna få jobb och om jag flyttade till en annan familj (vilket jag önskade) så kunde jag bli utsatt för sexuella övergrepp och riktigt våld.

       
    Frågor!
    Jag har möjligheten att hypnotiseras för att se om jag kan minnas. Hade ni vågat lite på tillförlitligheten i det som framkommer?

    Hur skulle ni annars gå tillväga för att minnas?

    Någon som har samma problem som jag? 

    ...

    Min mamma säger att jag inte ska lite på något som framkommer överhuvudtaget! 

    Min pappa har jag ingen kontakt med (sa att jag inte kunde träffa honom med tanke på det min syster kom ihåg och eftersom jag inte själv visste). Men att jag hoppades att detta inte var sant. Han valde själv att ta bort mig från facebook. Sedan tog min vän bort mig från facebook som även är vän till min pappa (han är dock lika gammal som mig vännen).  

    Så nu sitter jag här och funderar. 
        
         

  • Svar på tråden Få tillbaka minnen vid hypnos - skulle ni prova?
  • Nöjd man

    Var beredd på att du kan få väldigt obehagliga bilder OCH känslor om du tar steget. Det kan utlösa ångest och depression. Om du gör det är det lämpligt att du har stöd på plats om du bryter ihop.

    Sen tycker jag att det är bra om man kan lyfta av sig sin ryggsäck så att den inte påverkar negativt för mycket. I det du skriver så förstår jag att du har en hel del förträngt men det finns ändå där och kan påverka dig i ditt dagliga liv redan nu.

  • Anonym (erfarenhet)

    Jag vill påstå att detta råd är det allra viktigaste just nu, i väntan på alla tyckare och svar som kanske ramlar in:
    - Ta alla råd härifrån med en väldigt stor nypa salt!! 

    Har sett en del liknande trådar och det finns folk som verkligen älskar att leka amatörpsykologer/psykoterapeuter. De vill säkert väl men har fått sin kunskap via dramatiska TV-serier och skvaller med väninnor.

    Jag har själv testat en variant på hypnos, sk. regressionsterapi. Detta var något som kändes jättebra för mig, ett sätt att minnas vissa saker men framför allt att förstå sig själv och försöka "läka" några sår. Det var inte jättemånga minnen som gick att hitta, kanske hade jag behövt gå flera gånger - men jag kände mig mycket lättad och fick bort en del frustration och svårförklarlig ilska/oro i kroppen.

    Med detta sagt kan jag inte avgöra om jag skulle råda dig att testa, min bakgrund är inte i närheten så svår som din. Långt, långt, långt ifrån.. Du har så mycket att bära på och reda ut så jag skulle aldrig råda dig att lyssna på nån lekman. Du behöver prata med nån som verkligen är både kunnig och erfaren för att få goda råd.

    Din historia är fruktansvärt tragisk och det är fantastiskt att du ändå har klarat dig och tycks fungera bra nu. Intuitivt tror jag att ditt sökande kan vara bra. Du vill förstå vad som hände, kanske få en förklaring till vissa bilder och känslor som poppar upp.. Det tror jag är bra.

    Exakt hur du ska bära dig åt måste du få hjälp med av expertis!         

  • Anonym (dolda minnen)
    Nöjd man skrev 2013-11-19 15:35:23 följande:
    Var beredd på att du kan få väldigt obehagliga bilder OCH känslor om du tar steget. Det kan utlösa ångest och depression. Om du gör det är det lämpligt att du har stöd på plats om du bryter ihop.

    Sen tycker jag att det är bra om man kan lyfta av sig sin ryggsäck så att den inte påverkar negativt för mycket. I det du skriver så förstår jag att du har en hel del förträngt men det finns ändå där och kan påverka dig i ditt dagliga liv redan nu.

    Det är just det jag är orolig för.. ångest och depression.. speciellt som jag mår bra nu. Men jag tänker att det kanske är lättare att möta minnena om jag är beredd än att de överraskar mig som de gjorde med min syster. Hon har ångest idag och medicinerar dagligen. 

     
  • Anonym (dolda minnen)
    Anonym (erfarenhet) skrev 2013-11-19 15:55:54 följande:
    Jag vill påstå att detta råd är det allra viktigaste just nu, i väntan på alla tyckare och svar som kanske ramlar in:
    - Ta alla råd härifrån med en väldigt stor nypa salt!! 

    Har sett en del liknande trådar och det finns folk som verkligen älskar att leka amatörpsykologer/psykoterapeuter. De vill säkert väl men har fått sin kunskap via dramatiska TV-serier och skvaller med väninnor.

    Jag har själv testat en variant på hypnos, sk. regressionsterapi. Detta var något som kändes jättebra för mig, ett sätt att minnas vissa saker men framför allt att förstå sig själv och försöka "läka" några sår. Det var inte jättemånga minnen som gick att hitta, kanske hade jag behövt gå flera gånger - men jag kände mig mycket lättad och fick bort en del frustration och svårförklarlig ilska/oro i kroppen.

    Med detta sagt kan jag inte avgöra om jag skulle råda dig att testa, min bakgrund är inte i närheten så svår som din. Långt, långt, långt ifrån.. Du har så mycket att bära på och reda ut så jag skulle aldrig råda dig att lyssna på nån lekman. Du behöver prata med nån som verkligen är både kunnig och erfaren för att få goda råd.

    Din historia är fruktansvärt tragisk och det är fantastiskt att du ändå har klarat dig och tycks fungera bra nu. Intuitivt tror jag att ditt sökande kan vara bra. Du vill förstå vad som hände, kanske få en förklaring till vissa bilder och känslor som poppar upp.. Det tror jag är bra.

    Exakt hur du ska bära dig åt måste du få hjälp med av expertis!         
    Jag ska absolut ta alla råd med en nypa salt, Tack. Jag känner bara att jag behöver ventilera och det kommer alltid finnas oenigheter om hypnos och dess trovärdighet. Jag vill vända och vrida på det och behöver andras tankar för just nu ser jag det mest utifrån mig själv.

    Nu är det så att jag har en hyfsat bra relation till den som isåfall skulle hypnotisera mig. Hon gör detta i sitt yrke men vi har möts på annat sätt. Så jag skulle känna mig trygg. Men borde kanske ta det genom psykiatrin istället.

    Jag har alltid varit starkare än jag tror och även om mycket har skadat mig så är jag rätt hel ändå. Fantasin om en familj och hur en sådan ska vara har hjälpt mig mycket. Dessutom är det (uppväxten) vad som har skapat den jag är idag och även om jag har fel och brister så är jag rätt nöjd med vad jag blivit. Dock så fattas ju början för att kunna binda ihop allt och på så viss få ett sammanhang.    
  • Anonym (dolda minnen)

    Ingen mer som har tankar kring detta? Eller erfarenhet?

  • MikNis

    Hypnos är en metod

    Massage kan också vara en metod, en del tror att gammalt "skit" sätter sig i kroppen.

    Men oavsett metod är det viktigaste att det bearbetas och att man kommer vidare.

  • Anonym (dolda minnen)

    Kan absolut tänka mig att prova massage som ett alternativ eller i samband med hypnos. Jag tror som du säger att det är bra att kunna bearbeta det förflutna. I mitt fall just för att det fattas så mycket och att det därför fått lite större plats än jag egentligen vill ge det.


    Har levt mycket i nuet och det är absolut det man ska göra men det gjorde som sagt min syster med. Det räcker att se hur hon mår idag för att veta att jag själv behöver söka upp barndomen. Medvetet. Hon fick tillbaka minnena utan att ha efterfrågat dem. Jag tror att det är en väsentlig skillnad. Jag vet dessutom på ett ungefär vad som eventuellt kan finnas där.

  • Dlldlldml

    Det vore nog bra att ta det genom psykiatrin. Det finns enorma mängder kvacksalvare inom det här området. En kontakt med kurator/samtalsterapeut/psykiatriker kan rekommenderas, men var beredd på att det inte precis är en exakt vetenskap. Det är enkelt att leda någons tankar i en sådan situation och de inom offentliga psykiatrin är iaf någorlunda seriösa.

    Skulle säga att det är viktigare att prata om känslorna du har inför din bakgrund än att veta exakt vad som hänt och inte. Till slut kommer du förhoppningsvis känslomässigt fram till själva kärnan: oavsett vad som hänt och inte minns du mer än nog sv det du säkert vet har hänt, men _inget_ av det är ditt fel eller ansvar. Förlåt föräldrarna om du vill men bryt och gå vidare med ditt eget liv. Nu har de ingen makt över dig som du inte ger dem.

  • Anonym (Hypnos)

    Jag har gått i hypnos och kan absolut rekommendera det. Ofta när man inte minns sin barndom beror det på att det är jobbiga saker som man inte orkar se. Under hypnosen har du själv kontrollen. Du får alltså inte upp mer saker än du klarar av. Det brukar heller inte vara väldigt tydliga minnesbilder utan mer hanterbart. Tycker absolut du ska ta chansen att bli fri från att inte veta och kunna bearbeta det.

  • Mats karlsson

    Jag har provat att få tillbaka gamla minnen i hypnos och det fungera jätte  bra.

    Kan rekomendera www.hypnosterapin.se och Niklas är riktigt bra på detta.Cool

    Mitt liv har förändrats helt efter detta och jag ser på livet på ett annat sätt.

  • zdudmwml

    Minnen är inte statiska utan de förändras genom tiden. Det betyder att många år senare minns man en sak men kontrollerar man så har minnet förändrats, det har lagts till och dragits ifrån. Gamla minnen kan således vara rejält missvisande. Det är naturligt att det blir så, man tolkar händelser annorlunda genom upplevelser och erfarenhet.

    Anledningen till att man vet att det är så är för att ett tag inte fick ifrågasätta barn som mindes övergrepp. Därför började man forska i det och kom fram till att minnen manipuleras naturligt genom åren samt att det är mycket lätt att inplantera falska minnen, speciellt under hypnos.

    Det jag vill säga att hypnos kanske skulle kunna hjälpa dig men var otroligt noga med vem du vänder dig till. Otroligt, extremt noga. Det finns alltför många kvacksalvare som bara skor sig på människor som mår dåligt, kvacksalvare som vägrar ta ansvar för om något går fel.

  • Anonym (Jo)

    Nepp, det skulle jag inte vilja.

  • Anonym (...)

    Det är nog en jättebra ide att ta tag i det, det är ju något som du hela tiden bär med dig. Även om du inte kommer ihåg mycket från din barndom, så kan det påverka dig nu. Väldigt viktigt är dock att det är en professionell person som hjälper dig med detta!

Svar på tråden Få tillbaka minnen vid hypnos - skulle ni prova?