Står mobiltelefonen i vägen för vår relation till våra barn eller är debatten överdriven?

Jag tror att användandet är överdrivet på väldigt många håll och på alla möjliga saker och det drabbar säkert alla områden på olika sätt. Inte minst i dom sociala kontakterna med varandra. Barnen är förmodligen jäkligt hårt drabbade. Nu är ju mina barn lite större, men en period så spela jag wordfeud och ruzzle varje ledig sekund och jag tror nog fasen att jag inte märkt om huset ramlade ihop. Min mellanson ledsnade stort på mig när jag inte svara, svara svävande, sa tyst, vänta om jag ens svarade alls. Nä jag skärpte mig, men förstår ju debatten fullt ut.

Nja, det går väl lika bra att förlora sig i en bok, en tvserie eller en konversation med en annan vuxen som i en mobil? Så de som "glömmer" sina barn för mobilen nu hade nog gjort det för något annat tidigare.

Nej, jag tror inte förbud löser några problem om det ens finns några problem.

Själv använder jag inte min telefon till så mkt mer än telefon och radio och de distraktionsmomenten hade jag haft tillgång till utan en smartfån. Så blir mina stackars barn nonchalerade kan man inte skylla det på teknikutvecklingen.

Kan inte citera inlägg från appen så svarar på TS fråga här. Min son gnällde ju och mina måsten sattes till framtiden och nä, jag skärpte mig nog bara. Jag störde/stör mig duktigt mycket på min kompis som kan komma hit på en kaffe i en halvtimma och ägna 25 minuter av dessa till mobilen. Det va väl mycket sånt jag reflektera på också . Jag sitter fortfarande mycket medmin iphone, men när jag är iväg , har folk hemma, grejer med barnen eller så så kollar jag bara vem som ringer eller skickar sms för att avgöra om det är nåt viktigt eller om det kan vänta tills sen. Tycker att det känns mycket bättre numera för alla parter här hemma . Som ovan skriver så visst kan man fastna i en bok och en massa på tvn, men den här lilla prylen är nåt annat , i den finns ju allt. Du kan göra dig hur upptagen som helst om du vill, den ligger lixom i handen. Det gör inte en bok eller så... Men jag förstår vad du menar.

Tänkte på den första artikeln som kom om nån som klagade på att föräldrarna kollade på mobilen istället för barnen när de tränade.
Så här ser det ut på min dotters träning. Alla föräldrar släpper av barnen med bilen och åker sen hem eller handlar eller vad de nu gör. Jag som tog bussen stannade kvar hela träningstiden. Satt oftast och pluggade eller blippade på mobilen. Samtidigt som jag kastade ett öga på dottern ibland. 

Ändå är jag den dåliga föräldern.

Tycker helt klar det är för mycket mobil hos föräldrar idag när barnen är med

Min son, då 2,5 år gammal, sa en dag "Snälla mamma, sluta titta på din telefon". Han mår som allra bäst när jag enbart fokuserar på familjen och är 100% närvarande. Det gör nog hans storebror också men han är inte lika tydlig med det. Även på jobbet har jag låtit telefonen stanna i jackfickan och upplever att jag blir mindre stressad av det. Har jag den i fickan så ska jag bara kolla nåt, fixa nåt etc. Så nu tittar jag mycket mindre på telefonen och jag upplever att det är bra på alla sätt.

Jag skulle nog säga tvärtom, att det är väldigt fokus på barnen och inget får bryta denna fokus. Nu ska ju föräldrarna mer eller mindre vara klistrade vid barnen annars anses de inte som sedda.

Jag vet många som läst ut en drös med böcker, när de suttit vid barns träningar, öppna förskolor är ju många gånger till för föräldrarna, inte i första hand barnen (även om barn kan uppskatta detta)