• Anonym (Rädd)

    Är gravid men vågar inte njuta..

    Jag fick missfall för ett år sen i vecka 12, tog ett år innan vi var redo att försöka igen. Nu är jag gravid i vecka 7(6+0) och är livrädd, varje gång jag går på toaletten förväntar jag mig blod, När jag har molade värk så tror jag att det är missfall på g. Jag har inte ens vågat ringa mvc och boka första mötet. Vet inte vad jag ska göra med rädslan..

  • Svar på tråden Är gravid men vågar inte njuta..
  • Anonym (Också rädd)

    Jag har också ett missfall i bagaget och förstår din rädsla, är själv i v.6 nu.
    Tänker också hela tiden att jag ska få missfall, men ringde i alla fall och bokade en tid för inskrivning idag.
    Tänkte att det kanske kunde vara bra att ha det dokumenterat ifall jag får missfall igen, eller något...

    Ja man är ju livrädd när man är molvärk, men samtidigt är man livrädd när man inte känner något heller..
    Jag funderar på att göra ett vaginalt ultraljud privat i vecka 8 typ, då kanske man skulle bli lite lugnare om man såg att allt var bra? 

  • Anonym (Rädd)
    Anonym (Också rädd) skrev 2013-11-04 19:23:34 följande:
    Jag har också ett missfall i bagaget och förstår din rädsla, är själv i v.6 nu. Tänker också hela tiden att jag ska få missfall, men ringde i alla fall och bokade en tid för inskrivning idag. Tänkte att det kanske kunde vara bra att ha det dokumenterat ifall jag får missfall igen, eller något... Ja man är ju livrädd när man är molvärk, men samtidigt är man livrädd när man inte känner något heller.. Jag funderar på att göra ett vaginalt ultraljud privat i vecka 8 typ, då kanske man skulle bli lite lugnare om man såg att allt var bra? 

    Ja, jag tänker desamma. Jag vill verkligen inte gå igenom något sånt igen. Jag vill att min dotter äntligen ska få bli storasyster.. Vet dock inte om man får göra ul i min kommun pga tidigare missfall, bor även i en liten kommun så finns inga privata man lan gå till heller.
  • Maggis01

    Jag hade två MA innan vår dotter äntligen kom, men den lyckade graviditeten var ett helvete ändå trots att jag mådde superbra fysiskt, utom en ständig molvärk som tyvärr påminde om missfallssmärtan. Var livrädd dag och natt, kollade toapappret, tyckte det bara rann ur mig fast inget fanns när jag tittade efter. Hade dessutom två stora, men tydligen ofarliga blödningar som ökade på oron ytterligare. Sökte till sist kontakt med en mödravårdspsykolog och fick möjlighet att prata om hur jag kände och det kändes bättre även om oron aldrig försvann.

    Så det är väl det enda tips jag kan ge... be att få prata med någon som är expert i ämnet, för det är väldigt tungt att bära på oron i (förhoppningsvis) 9 månader... man behöver ju ha en massa ork kvar när barnet sedan föds också.

    Hoppas allt går bra!
    Kram  

Svar på tråden Är gravid men vågar inte njuta..