Vilken egenskap hatar du mest hos dig själv?

Att jag äter den där godisbiten trots att jag intalat mig själv att inte äta sötsaker den dagen.. men vad gör det, jag kan ju strunta i det imorgon... Det blir lite av en ond cirkel.

sen mitt kontrollbehov. Det kan vara en fördel och nackdel. Fantastiskt bra på jobbet när det är chefsposition, men det kan även hindra mig för ännu bättre effektivitet. Dock gäller detta kontrollbehov för vad som ska ske, vem som gör det, alla kläder är packade, all mat inhandlad, alla papper fixade etc. Kontroll över partnern vad han ska göra etc existerar ej, utan det berör endast sånt som kan komma att påverka mig, mitt arbete och tex mitt barn. 
Fast visst, de finns de som är värre än mig. Många kallar mig mer väldigt systematisk då jag har koll på läget, men jag tycer ändå det kan hindra min spontanitet. 

Jag hatar faktiskt inte mina dåliga egenskaper, utan jag tolererar dem. Vad jag hatar hos mig själv är vissa saker som har med den fysiska hälsan att göra.

Att jag har mkt dåligt tålamod. Att jag inte kan slappna av. Känner mig stressad för en miljon olika saker. Att jag jämt förlåter folk runt en fast jag vet de gör en besviken igen

Mitt bekräftelsebehov, hands down.

Hatar vet jag inte, men jag är ganska lat och bra på att skjuta upp saker, som städning och tvätt. Jag tänker "Idag ska jag..." och så händer det inte. Sedan står jag där med massor av tvätt och storstädning, istället för att ta lite varje dag, som faktiskt hade inneburit mindre tid på städning i slutändan. Och mer tid för att vara lat.

Att jag är så jävla negativ!

Jag skrattar o ler o så men den där negativa sidan gör att jag känner mig så jävla tråkig (den gör att jag sällan vill prova på nya saker tex o det finns alltid ursäkter för att slippa).

Att jag saknar intresse för något. Alla i min omgivning vet vad de vill arbete med, har hobbies, resmål, framtidsplaner etc.
Jag kan komma på spontana saker som jag vill göra men halvvägs igenom så förlorar jag intresset och det känns inte värt besväret att fortsätta när målet inte längre är lockande.