Dags att skrota floskeln att "man aldrig kan skylla på någon annan"
Ja man får ständigt idag höra att man alltid är fullt ansvarig för sitt eget liv och att man aldrig kan skylla på andra för sina problem.
Det är rent bullshit anser jag.
Säg så till en kvinna som dagligen blir misshandlad av en psykopat som dessutom är verbal och kan dupera rättssystemet. En utsatt människa är ofta ett offer för olyckliga omständigheter. Och ja, man har alltid ett val, men det är inte alltid man väljer rätt om man inte har den personliga mognad som krävs, och får därför ta konsekvenserna av sina val. Det är fel att alltid säga "det är ditt fel och ingen annans" för alla av oss vet inte alla gånger vad vi ger oss in i, speciellt om vi är unga, naiva och omogna så är det lätt att vi gör ett livsval baserad på den känsla vi för tillfället har.
Det finns många människor som mår dåligt idag och jag tror inte att de mår bättre av att höra att allt är deras fel, att allt hänger på dem. För det gör det ofta inte. Omständigheter kan trycka ner en människa så pass att hon inte känner att hon har något val.
Det bästa man kan göra då är att hjälpa och stötta och visa på vägar ut ur problemen.
Att bara säga "Skyll dig själv", "Du har ansvar för ditt eget liv och är således ansvarig för allt som händer dig", "Du kan aldrig skylla på någon annan eller omständigheterna", gör ju att personen som får höra det känner att han är fel redan från början.
Problemet och det lite oöverstigliga i detta är att vi har en massa populära psykologer och självförverkligandegurus (som t.ex. Dr. Phil, Wayne W Dyer och Maria Thörnblom) som pumpar ut dessa budskap som ett mantra. Det är ALLTID så för ALLA människor, menar de.
Bara för att de har kommit på lösningen för sina egna och eventuellt andras liv så innebär det inte att de kan tala för alla människor.
Visst har man ett stort ansvar för sitt eget liv, MEN det är inte alltid vi har mognaden och förnuftet att välja rätt från början.
Sen väljer ju t.ex. inte barn sina föräldrar och kan således inte lastas för sin taskiga uppväxt.
Att säga till en 8-åring: "Det är ditt fel eftersom du valt sådana föräldrar", låter inte det jävligt korkat och imbecillt?
Jag hoppas starkt att den här ego-trenden går över snart och att folk börjar bry sig mer om varandra och börjar inse att vi faktkiskt även har ett visst ansvar för varandras liv. För som vi alla vet så påverkar vi ju varandra, inte minst när det gäller humör och såna saker, så visst har vi ett ansvar för varandra, om inte annat så rent känsomässigt.
På t.ex. en arbetsplats kan jag inte komma varje dag och vara sur och butter, för då drar jag ner stämningen hos alla andra och förstör "vi-känslan" i företaget.
Inte heller kan jag komma på en anställningsintervju och påpeka att jag tycker att chefen / intervjuaren har ful klädsel eller ful frisyr, för då får jag sannolikt inte jobbet och chefens dag kanske blir förstörd pga detta.
Ja jag hoppas ni förstår vart jag vill komma.