Nu kommer du inte att få höra det du hoppas på men då det gäller att skaffa djur är det alltid föräldrar som har det sista ordet. Det är inte för att ett barn i familjen inte vill ta ansvar men för att en del av ansvaret med ett djur är för stort för ett barn/tonåring. Det ska alltså vara en vuxen som tar det stora ansvaret. Med det stora ansvaret menar jag inte bara det där som är kul och gulligt i början som blir rutin och tråkigt sen (som exempelvis att tömma låda, borsta päls och mata) utan också allt annat. Försäkringar och veterinärbesök till exempel. För katten blir dyr. Om jag tänker på vår kisse till exempel så blev hon sjuk i början då hon ännu var unge (hon fick urinvägsinfektion) och behövde en speciell antibiotika, prover skickades också till en större instans, det blev nästan 2000 kr. Sen steriliserade vi henne och det blev nästan 1000 kr till. Dessutom var jag hemma från jobbet den dan och fick ingen lön. Sen fick hon öronkvalster som smittade till hunden och vi droppade bådas öron en hel sommar, varje morgon och kväll. Dessutom har vi vaccinerat henne och det kostar också... Min väninnas katt blev påkörd och illa skadad. Eftersom det var en helg var de tvungna att åka 200km till veterinären som hade jour. Att operera katten kostade nästan 8000 kr. Plus bensinen. Visste du annars att avlivning också kostar. Väninnan var sen hemma med katten i tre dagar =ingen lön. Åker vi någonstans ska vi alltid hitta nån som sköter katten, hunden trivs på kennel men katten vill vara hemma. Visst kan en granne komma över och mata men inte nån längre tid (katter är sällskapliga). Och då kan jag tillägga att vi har bra grannar här där vi bor. Sen kostar ju katten ibland också om det är en renrasig, upp till 10 000 kan den kosta . Maten är också dyr, vi lägger nog mer på kattmat än hundmat varje månad, för att inte prata om sanden. Det finns billiga skitsorter som funkar dåligt och de som funkar är dyra. Och har katten tråkigt på dagen då du är borta kan den hitta på vad som helst. Vår kisse har förstört headset, mobilladdare, två sladdar till vår Wii, mjukisdjur, en prydnadskudde och flera prydnadsföremål. Nä, jag skulle inte byta bort min katt men trots att jag fick henne gratis har hon inte varit billig i drift
. Men det är ju så att den man älskar tar man hand om. Jag hoppas du kanske fått en inblick i hur stort ansvaret är och att det är de som ska betala och vara hemma, föra till veterinär osv. Då jag var i din ålder drömde jag också om djur men fick inga alls och nu som vuxen kan jag förstå varför. Men inget hindrar dig att skaffa sen då du är vuxen och har en stabil familjesituation och stabil ekonomi). Så länge kan du erbjuda dig att hjälpa till i ett kattstall (eller vad det nu heter dit hittekatter förs).