Är detta ett normalt beteende på en 6.5 årig pojke?

Det låter helt normalt ja, utifrån det lilla du skrivit här.

Men det krävs ju hyffsat mycket mer att gå på för att säkert kunna säga bu eller bä. Det finns en hel uppsjö med barn som föräldrar och personal anser uppvisa beteenden för diverse diagnoser, och som därför blir remitterade till BUP men när sedan utredningen är klar så visar det sig att det är fullt normala, friska barn! Barn är olika. En del är känsligare, en del är mer explosiva, en del är försiktigare och lugnare, en del är introverta, andra extroverta, en del är sociala, andra vill mest vara för sig själva, en del gillar bilar, andra gillar rollekar osv. Bara för att man inte är som de flesta så betyder det ju inte att något måste vara fel på barnet...

Jag känner igen mycket av det du skriver från min egen pojke. Framförallt de första styckena.
Jag är innerligt trött på allt detta diagnosticerande vi håller på med här i Sverige nu för tiden. Tänk om barn kunde få vara barn med sin olikheter utan att man alltid ska försöka hitta fel på dem. Men du kan väl höra i skolan vad de anser, om du bör söka Bup för en diagnos.

Låter rätt normalt! Han är precis som våran mellantjej på snart 6 år en riktig perfektionist... Hon är i behov av mkt stimulans med men är smartare än genomsnittet och blir lätt uttråkad därav svårt att hitta rätt kompisar och aktiviteter

Låter även lite som min son på 6,5 år.. Men han vill gärna och ofta leka med kompisar. Det som är jobbigt för honom är att han vill att allt ska bli rätt och riktigt med en gång. Vill gärna ha bekräftelse att han har tex sätt på sig alla kläder rätt när de ska ut på rast. Han är för snäll så visst kan han bli lite överkörd ibland, speciellt av vissa starka barn.. Men leker jätte bra hemma.. Sen har han svårt och ta in info i röriga miljöer/stor grupp men bara man berättar vad som ska göras och hur man gör så är han jätte duktig. Men kanske behöver en extra förklaring.. Jätte ledsen att skolan är lite på detta. Att han inte tar in riktigt vad som ska göras när det blir för rörigt. Är så rädd att de vill ha till att de skulle vara något "fel"... Ja hoppas verkligen att barn kan få vara olika utan diagnos men nu för tiden ska alla vara samma i skolan.. Det är skrämmande..

Tjurigheten är väl normal för åldern, det känner jag igen. Resten kan vara personlighet.

Låter som han behöver stärkas i sig själv och få mycket uppskattning för sånt som inte är prestationer. 

Fler som känner igen detta ser ja, då är jag inte ensam att ha ett sånt barn :). Kan inte själv tänka mig att han skulle ha någon diagnos, men när han är på det där jobbiga och okontaktbara sättet då funderar man om det kan ligga något bakom eller om han helt enkelt bara är så som person. Sen vet jag att andra funderar vad det är för "fel" på honom när han blir så där. Eftersom ingen känner igen hans beteende så tror dom att han har adhd eller så. Men jag har ändå svårt att tro att han har det eftersom både jag och hans pappa är lugnet själv, vi har inge direkt adhd i släkten heller förutom min halvbror. Men han kanske växer ifrån det förhoppningsvis. 

Han är sex pr och sexåringar har det lite tufft. Dels är det en omställning att börja förskoleklass och det sker också mycket utvecklingsmässigt. Mn brukar kalla det för lilla tonåren. Jag tror inte det är någon fara med din son eller att han har en diagnos men se till att ha en bra kontakt med skolan så kan du ventlgera din oro där och ni kan stödja din son tillsammans. Min sjuåring var väldigt känslig som sexåring och det förstärktes av den nya miljön som förskoleklass är.

Min son har dock alltid vart så här, inte gnällt med bebis röst dock det har med 6 års åldern att göra de :P. 

För visst måste man ha ganska stora problem om man ska få em diagnos? Hjälper inte om msn bara har svårt och ta in vad som ska göras i tex en stor grupp? Eller att man vilja bekräftelse i att allt är ok? Märker inget hemma utan de är mer på skolan de påpekar detta.. Man borde ju ha problem både hemma oxh skolan isåfall.. Tror min son inte visar sitt rätta ja på skolan. Har respekt för fröknarna.. Vill göra allt rätt..

Ja, man måste ha stora problem för att få en diagnos. Diagnos är otroligt bredd ord, men för t.ex ADHD är ett av kriterierna att man ska ha problem i flera olika miljöer t.ex hemma och i skolan. 

När det gäller diagnoser i NPF-området så är det ju inte svartvitt. Inom den fysiska sjukvården har man brutit benen eller så har man det inte. NPF handlar ju om ett antal kriterier som ska vara uppfyllda för varje diagnos men många uppfyller 1 eller par av kriterierna. 
Vi är ju alla olika sociala, har olika temprament, olika energinivåer.  Det är när problemen, över tid är så stora att vi har svårt att klara vardag eller skola det kan vara värt att utreda problemen närmare. 

För er del har det bara gått några månader i ny miljö, och du verkar inte uppleva problemen på samma sätt som skolan. Jag skulle i första hand rekomendera att du är med några timmar i skolan och ser hur det fungerar och får en bild av problemen. Då har ni också lättare att diskutera problemen hemma. 

Orsakerna till han behöver individuell handledning kan ju vara många. Han kan ha svårt att konsentrera sig, men han ju också ha svårt att sålla ut frökens ord från en stimmig miljö, han kan ha rena hörselproblem, han kan ha svårt att förstå frökens sätt att uttrycka sig eller hantera mängden information eller en kombination av allt eller något helt annat. 

Dock, jag utreder min 5-åriga dotter nu och utredningen ta tid. Vi ringde första gången i april. Nu är det snart november, vi har gjort alla tester i grundutredningen och väntar på besked om det räcker eller om det ska göras fler tester.  Så börjar du fundera i utredningstankar så var beredd på att det tar tid att genomföra en sådan.
   

             
 

Min äldsta är ungefär som du beskriver å han ska få en utredning för ev adhd och autistiska drag. Så håll ögonen öppna om han varit såhär hela livet och prata med skolan o hör vad de tycker. Jag personligen tycker de låter lite som trotssyndrom som barn med npf kan få om kraven är för höga på dem.

Som sagt hör med skolan så kanske skolsyster/skolläkare kan skicka remiss åt er på bup om problemen kvarstår i början av vår terminen, så han hinner få hjälp innan 1:an el att den är påväg ialf!

Även "normalutvecklade" barn kan utvecka trotssyndrom om kraven blir för hårda och för stora på dem. Trotssyndrom är uteslutande kopplat till uppväxtmiljön, även om det säkert är lättare att kravbilden blir för stor hos barn med tex utvecklingsförseningar, npf eller andra sjukdomar och medfödda tillstånd som orsakar problem av olika slag.

Vår son (som nyss fått diagnoserna autism och ADHD) har samma personlighet som du beskriver, fast starkare, tror jag. Han blir oxå arg när något inte blir exakt som han tänkt sig, fast han blir så arg att han slåss. Han störs oxå av att andra pratar, fast det kan räcka med att någon pratar i ett annat rum. Han verkar ta in alla ljud. Han hör alla samtal som förs i familjen, även om han är sysselsatt med något annat som kräver koncentration.

Han har naturligtvis svårt att leka och samspela med andra. Han försöker styra leken och när de andra barnen använder sin fantasi blir han upprörd för att det inte stämmer med verkligheten.

Även om ditt barn inte har någon diagnos, så tror jag det kan hjälpa om ni läser på lite om asperger/autism, för han verkar åtminstone ha drag av det i sin personlighet. Om ni förstår hans sätt att tänka och fungera blir det lättare för er att bemöta honom.

Jag förstår att ni inte vill att han ska sitta och titta på dåliga filmer hela dagarna, men det finns ju nyttiga filmer/program oxå. Vår son tittar mycket på faktafilmer, t ex från UR play. Han varvar ner då.