Mitt liv känns så meningslöst

Livet ÄR meningslöst för alla. Man jobbar och umgås med vänner för att dölja detta faktum.

Börja en kvällskurs kan lindra för då lär man känna nya människor. 

När din utbildning är klar kan du kanske flytta till en stad där du har familj eller en vän eller två?

Hejsan

Jag tror att du behöver göra en höststädning ts. Gör dig av med det som inte ger dig något positivt. Berätta mer om din relation med sambon, det låter som ni inte är så lyckliga ihop. 

Hur långt har du kvar på utbildningen?

Man ansvarar själv för att göra sitt liv meningsfullt. På dig låter det som du bara sitter hemma, klart man inte blir nöjd av det. Skaffa ett jobb och en hobby till att börja med och sluta tyck synd om dig själv!

[quote=71439466][quote-nick]Anonym (fjompan) skrev 2013-10-21 09:25:20 följande:[/quote-nick]Man ansvarar själv för att göra sitt liv meningsfullt. På dig låter det som du bara sitter hemma, klart man inte blir nöjd av det. Skaffa ett jobb och en hobby till att börja med och sluta tyck synd om dig

Jag tycker du ska flytta. Söka jobb där du känner någon. Tänk verlligen igenom ditt förhållande. Det är inte värt det om du bara är kvar av rädsla för att bli ensam. Väldigt bra jobbat med utbildningen om du mått såhär!

Har själv kämpat hela livet för att komma ifrån ledsamheter. Känner mig starkare och gladare nu lite över 30. Men det har varit nattsvart i perioder.

du kan bli vän med mig :). jag bor i uppsala. jag vill ha nya vänner o nära vänner :D 

Ge aldrig upp, det blir bättre med tiden. Och det är inte så mycket du kan göra "under" tiden. Det känns som att man väntar på något bättre och på att något ska hända medans livet faktiskt händer under tiden man väntar.
Kanske känns idiotiskt att kalla det för "livet" men det är just vad det är..
Det är svårt att se hur man ska klara av att göra något åt sin situation för man vet inte vart man ska börja. Men en dag kommer du att känna att det vänder. Du är stark och fixar skolan för din egen skull och med det kommer det många positiva följder, det gäller bara att försöka vänta ut tiden och ta små steg, bara om du så skulle gå ut en stund, en timme, bara för att komma ut. Du kommer att må Du är duktig som kämpar, glöm aldrig det. <3

Jag kan känna igen mig lite i dig TS, jag bor själv i Enköping och har gjort så i några år eftersom min sambo fanns här. Vi flyttade ihop efter att vi haft ett distansförhållande i ca ett år, då flyttade vi ihop i Västerås, sen sökte vi oss hit för att han inte ville pendla, och här har jag stannat och vantrivts rejält i några år, men NU, efter nästan fyra år i den här stan så börjar jag plötsligt ha en bekantskapskrets. Det tog tid, men plötsligt kan jag faktiskt gå på stan och få möte av någon jag känner, eller träffa en kompis på affären.
Jag la inte ner någon som helst energi på att lära känna någon första tiden, jag tillhör de som uppskattar att kunna vara anonym och slippa befatta mig med andra ibland. Men så har jag ju mer eller mindre tvingats lära känna folk på grund av att vi bor grannar (man anses väldigt otrevlig om man inte säger hej åtminstone) och eftersom vi haft hund hela tiden så har man setts allt oftare och ett tag gick vi faktiskt ut på gemensam promenad med alla våra hundar (VÄLDIGT hundtätt område här) på kvällarna, omkring tio hundar med vidhängande ägare.
Att jag sen alltid älskat hästar innebar att jag åkte runt i alla stall jag kunde hitta (ridskolor osv främst) och fotade för att få komma nära hästar just då vi inte hade ekonomi att låta mig rida lektion, sen red jag och sonen lektion båda två någon termin men slutade och hittade ett privatstall i stället. Efter detta har vi åter en gång bytt stall till det jag är i nu, och med dessa byten har förstås också kommit några nya ansikten varje gång.
Gör man saker för SIN skull så hamnar man i miljöer man trivs i, och då blir man per automatik mer lättillgänglig och får lättare kontakt med folk.
Tänk inte att du inte förtjänar ditten eller datten, det handlar snarare om att du inte trivs med dig själv just nu. Men sånt kan förändras.
Strunta i vad andra gör eller tycker, gå till roten, hitta sånt som DU gillar, och åk iväg och gör dem i den mån du kan. Jag är ganska säker på att om du skiter i vad andra tycker eller gör så kommer du att få en och annan person som du kan kalla vän ganska snart. Det är inte lätt, men det blir inte lättare av att sluta sig och aldrig ge omvärlden en chans ens.