Oron och rädslan tar nästan över glädjen!

Tycker du ska kolla med det sjukhus du tänkt föda på om de har förlossningskurser,va på en i veckan och det var mycket man inte visste och det kändes bättre efter man hört och låtit läkare berätta om allt,lycka till

Smärtan efter ett ks är sju resor värre än efter en "normal" fl. Det är min personliga åsikt. Att föda barn är det häftigaste jag gjort! Trots det kommer jag kräva ks nästa gång, pga att bägge barnen haft problem vid födseln o jag tar hellre några veckors smärta själv än att mitt barn ska fara illa. Men kunde jag skulle jag föda vanligt, för inget slår känslan av att få upp sitt knyte på bröstet direkt

Men är man livrädd så klart man ska kräva att bli snittad, men man bör nog tänka sig för ordentligt, o väga för o nackdelar. O hur smärttålig man är.

Du kanske skulle gå en profylax kurs där man lär sig andas så man kan parera värkarna. Sedan kan du prata med din bm om att du känner dig rädd inför förlossningen och gärna vill prata med en aurora sköterska så du får bra stöd men även prata med läkaren om ev ett snitt.

Så menar ni att man faktiskt KAN önska ett kejsarsnitt och att det genomförs planerat? Jag har börjat försöka vänja mej vid tanken på att föda normalt då jag läst så många skräckexempel på folk som haft en väldig smärta under läketiden osv. Jag har ju tyvärr ingenting att jämföra med så jag vet inte riktigt hur man ska tänka vad gällande fördelar och nackdelar gällande de båda alternativen (om man nu skulle få välja). 
Vad är en profylaxkurs och vad är en aurorasköterska?

Okej. Jag har varit med på en förlossning där min bästa vän födde sitt andra barn. Det var en väldigt stillsam och snabb förlossning, men jag är nog ändå lite väl oförberedd och ovetande för att känna mej riktigt säker på detta. Det känns för mej väldigt oroligt och som tråden lyder; den känslan tar änna över glädjen lite. Får så dåligt samvete inför min sambo som är så glad och sitter och planerar osv, jag vill också vara så glad och förväntansfull, men jag är så rädd så att jag nästan inte kan tänka på annat än hur det kommer gå, hur det ska kännas och om jag kommer klara av det. Jag VET att kvinnor gjort detta i alla tider, men jag kan inte stänga ute rädslan och tänka på allt det roliga. Det känns jättehemskt. Finns det någon som har känt som jag och som senare på något vis tänkt att det inte var riktigt så illa som man var rädd för från början? Isåfall skulle jag väldigt gärna vilja ta del av er berättelse. Hade vart så skönt att få höra allt från en mammas synvinkel, istället från någon läkare.

Jag förstår att det känns väldigt speciellt att vilja vara glad men inte kunna... Jag skulle rekommendera dig att läsa Föda utan Rädsla så snart som möjligt. Jag arbetar med förlossningsrädda och vet att den boken kan göra under. Det finns även kurser i detta som är helt fantastiska! Ju snabbare du tar tag i det desto mer njutning kan du få av din graviditet! <3

Lycka till! 

Anna 

Hej Sassan. Jag vet att det finns en jättebra förberedelsekurs för förlossningsrädda i Stockholm. Drivs av en barnmorska och en personlig coach. Man får jättebra stategier i hur man hanterar alla typer av rädslor. De använder sig av MIndfulness och hjälper en igenom graviditeten förlossningen och det tidiga föräldraskapet. Den kan verkligen rekommenderas. Kontakta de.
www.momfulness.se