• Lehni

    Förlossningsdepression

    Hej! Skriver för att jag har fått en jätte otcäk förlossningsdepression! Allt gick så snabbt från himmel till helvete! När mitt andra barn föddes förtstod jag att något var fel eftersom jag hade ett barn på 18 månader! När mitt andra barn var tre veckor åkte jag in till psykjouren! Från ingenstanns tyckte jag det var ok att ta mitt eget liv! Jag sökte ditt tre ggr å fick hela tiden höra att jag inte var deprimerad! 3:e ggn skrev dom ut cipralex som jag åt i fem veckor å sen fick avsluta abrupt då jag blev helt känslolös å absolut tyckte jag kunde dö! Jag påvisade kraftigt seratonin överskott å fick åka hem igen! Tre veckor tog det innan jag fick en ny medicin som heter mitrazapin som jag äter nu! Har kraftig ångest! Går inte ut! Överatalar mig själv att jag vill absolut inte dö utan det är depressionen och ångesten som lurar mig att tänka så! För det är ju så! Ångesten gör att jag vill riva av mig huden ! Min man kan inte vara ledig så barnen är borta medan ha jobbar! Har inga anknytnibgsproblem! Bara det att jag känner sån kraftig ångest att jag kan inte känna någonting annat! Hur kunde det bli så fel så fort? Finns det någon har ute som fått denna typ av depression å när började det bli bättre? Jag kämpar å kämpar! Längtar efter den jag var! Min dotter är tre månader nu å jag är inte ett dugg bättre!

  • Svar på tråden Förlossningsdepression
  • pojkens

    var är barnen på dagen? borta? tre-månadersbarnet med? jag förstod nog inte.
    Men du måste ju få mer vård än emdicin eller? har du ingen terapi, igna samtal? det later soma tt du behöver betydligt mer hjälp än medicin om den inte fungerar... 

  • Lehni

    Vår äldsta dotter har femton timmar på dagis! Vilket min mamma hjälper oss med! Den lilla är hos mina svärföräldrar medan min man jobbar och igår fick jag börja på en ny medicin! Jag har samtalskontakter men får mest klara mig själv! Förstår att detta kommer gå över men jag kämpar varje dag! Ångesten är så vidrig att jag har svårt att äta vissa dagar!

  • cinderella

    Förstår att du har det jättetufft! Jag fick en rejäl förlossningsdepression som jag skyller på en rejäl förlossningsskada och besvär pga den som inte alls togs på allvar av vården utan som jag mest fick höra satt i mitt huvud. Nu 1, 5 år senare ska jag opereras dock... Mår absolut inte bra psykiskt, men bättre. Tror jag skulle må helt bra om det inte var för skadan Ville också bara dö flera månader. Nu är det sällan jag känner så. Minns dock vilken sjuk ångest jag hade när jag ville försvinna från jorden och lider med dig. Håll ut, det blir bättre!

  • pojkens

    jag undrar lite varför du inte är sjukskriven? det borde du vara så att din partner kanv ara föräldraledig och vara med er minsta. Tror int det är så bra att du och svärmor roddar emd detta själv. Inte för att jag vill skuldbelägga dig, men det vore nog bättre om barnet kunde vara med sin pappa och dig tillsammans. 
    du skrev att han inte kan vara ledig? hur menar du då?  

  • charlottaråtta

    Vad tufft! Men det finns hjälp! Nyblivna mammor ska prioriteras högt inom vården, det är så viktigt att du får må bra. Sök via bvc/bup el vanliga psykiatrin, du kan få hjälp snabbt! Mer än medicin. Håll ut så länge! Det vänder!

  • Lehni

    pojkens ! Min man är egenföretagare och försäkringskassan vill bara betala ut ca 20 procent av hans inkomst då man som företagare inte får beräknas på vad det faktiskt kostar att ha ett företag som hyra av lokal etc! Så vi har inte den ekonomiska möjligheten! Jag har nu blivit inlagd! När jag kom hit kunde dom inte förstå att jag inte fått hjälp tidigare eftersom jag fått en så allvarlig förlossningsdepression! Känslomässigt är jag helt bortkopplad! Gör allt en mamma bör för att visa min äldsta dotter att jag älskar henne när vi ses! Sjunger i högtalarfunktionen å nu har internet äntligen börjat fungera så vi kan facetimea varje kväll å säga godnatt! Det är absolut inte bra att jag inte får vara med min minsta dotter! Känns som jag inte känner henne och att hon skulle kunna vara någon annans! Men idag dubblas dosen av min medicin så håll tummarna för mig! Jag har kunnat börja äta lite och kanske en dag snart vågar jag gå ut å gå en promenad!

  • Moderslycka

    Hej,

    Vad bra att du till slut blev inlagd! (nu kanske du är hemma igen?) Ibland behövs ECT behandling vid svår post partum depression. Om du ser detta, kan du gärna läsa min bok Moderslycka-vart tog glädjen vägen? Du är inte ensam. Helvetet går över, det gör det! All lycka till dig och din familj!

Svar på tråden Förlossningsdepression