Ångest tror jag, sen livet förändrades ...

Ge det tid. Du går igenom en omställningsprocess just nu, sex år ju länge. Saker och ring kommer att ordna sig!

Quazy: Tror du det? Jag har alltid varit så stark. Förstår inte vad som händer. Nätterna är hemska. Är så trött att kroppen skriker efter återhämtning och så somnar jag ändå inte. Ligger och klurar på om jag ska somna eller inte EFTER att jag läst lääänge och så känner jag att pulsen höjs och då är det kört. När en liten motgång sker på jobbet sover jag inte den natten. Känner mig otillräcklig här fastän de faktiskt valde just mig. Saken är den att jag brukar lätt få jobb men blir alltid så uttråkad så jag presterar sällan vad jag borde - för att vara helt ärlig. Orkar inte komma på nåt annat yrke men hade nog passat bättre i ett rörligt jobb, då jag slipper sitta framför en dator åtta timmar om dagen. Eller i långa möten.

Du är inte ensam, jag har inte barn än men känner många som tycker det är svårt att få ihop livet med jobb och barn. Jag har även ångest ibland så vet hur hemskt det är, speciellt på nätterna.
 
Först tycker jag att du ska gå till doktorn och se om du kan få ett lätt sömnpreparat (något avslappnande som inte är beroendeframkallande) så att du kan få sova. Jag har tabletter som jag bara tar ibland så att jag får sova en hel natt. Det ger mig en trygghet att veta att även om jag sover dåligt en natt så kan jag ta en tablett nästa.

Måste du jobba heltid? Går det att gå ner i tid och ändå få ihop ekonomin? Finns det möjlighet att få deltidstjänst. 
 
Skulle du kanske vilja vara hemmafru några år?

I Sverige så jobbar kanske de flesta mammor men här i England är det vanligt att man stannar hemma och tar en career break, speciellt om man har fler än två barn (barnomsogen är dyr också). Många inser att man inte alltid kan få allt, dvs både karriär och familj. 

 Känn inte dåligt samvete över att du vill vara hemma. 

Kram      

sherlock: Vill inte ta sömnmedicin - har testat och de ger mig jättedålig sömn. Sover dessutom redan varannan natt utan sömnmedicin.

Har redan varit hemma sex år med barnen och de börjar bli äldre (yngsta är två år) så jag var tvungen att ta chansen till detta jobb i den lilla stad där jag bor. Tror jag har svårt att få jobb om jag väntar i ytterligare år.  

Ska kanske gå ner till 90 procent efter nyåret. Har två rastlösa barn som vill gå på fritids på eftermiddagarna och om jag jobbar mindre får vi tulla på deras fritidstid vilket innebär tjatiga, rastlösa barn under min tid hemma.  

Hade velat vara hemma, men undrar om jag gillat det i längden?? Jag gav detta en chans. Alla tyckte det var stort bara att jag fick jobbet efter så många år hemma. Vi är nya i denna stad så det var en bonus att jag fick jobbet efter flytten.

Jag vill få hjälp att tänka positivt!!! Jag är inte snäll mot mig själv. Jag vill känna mer värme i mina tankar. Inte tänka svart eller vitt.    

Hur länge sedan är det du började jobba igen?

du ska inte fundera över att du är svag som påverkas av omställningen, oavsett vilken mental styrka man besitter så är den fysiska kroppen en väldigt vanebunden historia som reagerar på omställningar, och det är en väldigt stor omställning du har gjort så det är inte speciellt konstigt det du känner, men du ska inte för en sekund tänka att det beror på att du är svag det tycker jag inte.

Men har du möjlighet så är det ju bra om du går ner i tid lite kanske, om inte annat för att plana ut omställningen lite och göra den en smula mer friktionsfri.

Petrol: Jo, det har du rätt i. Min man tycker jag ska jobba åtminstone ett halvår innan jag går ner i tid. Att jag uppfattas som mer seriös/ambitiös då.

Ser mig som psykiskt svag att jag inte kan föra ett vettigt resonemang med mig själv att fixa detta utan att strula med sömnen. Borde vara lyckligt lottad som fick detta jobb, tycker mina vänner och familj.

Jag mår bra av att prata om det men är rädd att jag göder min oro och negativa tankar med att älta och prata alltför mycket. Borde kanske ha tid för att göra nåt jag tycker är roligt, mer än att jobba, hämta barn, laga mat, läxläsning, tvätten, disken ... etc. Men gillar även det livet, att ta hand om familjen. Det ger mig glädje att vara familjen till nytta. Vill ha rätt verktyg inom KBT att vända mina dåliga tankar till bra tankar. Hjälp mig gärna med det!! När jag gjorde bra grejer på jobbet förra veckan sov jag nästan hela veckan! Och i helgen, när jag la mig alltför sent och tänkte tanken, att "tänk om lilltjejen vaknar nu i natt - då blir det ingen bra sömn för mig" ja, då sov jag inte på hela natten. Och efter den natten har jag återigen sovit uruselt varannan natt. Och på jobbet har jag presterat sisådär. Vill ju visa att jag är stabil och klarar det. Är dock inte stabil på jobbet. Tycker jag är ofokuserad och uttråkad. Tyvärr!! Detta grämer mig. Vill känna lust på jobbet.

Petrol: Jag har nu jobbat i sex veckor sen föräldraledigheten avslutades.

Sex veckor är ju helt klart tillräckligt länge för att det ska fresta på det förstår jag verkligen.
Nu är alla förvisso olika och tar omställningar olika bra, men iallafall för mig så faller det nog inom någon form av normalspann där det inte är helt konstigt om det fortfarande går trögt, även om man bör ha känt att det börjar gå lättare vid det taget.

Men det är nog djupt personligt misstänker jag och man måste nog i slutändan alltid se till sig själv, sina behov och framförallt vad man känner att man klarar av även om det inte är alldeles lätt att komma underfun med.

jag hoppas iallafall att du hittar något som kommer att fungera för dig vad det lider, och kom ihåg att skynda långsamt så tror iallafall jag att det kommer att lösa sig med tiden:)

Petrol: Hade sömnstörningar tre veckor för det att jag började jobba. Så nu har jag sovit dåligt i nio veckor ...