min förtvivlan över missfallet, bara babbel.

Jag fick mf igår....känner mig sååå ledsen... 

Jag förstår dig precis, fick också mf igår. Tyckte jag tog det rätt bra just då men så imorse bröt jag ihop totalt med panikångest attack och allt.

Skickar en kram! 

Det är inte lätt...jag plussade i fredags så jag hann vara lycklig i ett par dagar...och jag såg verkligen framemot detta 

KRAM!!

Jag tror det är viktigt att få vara ledsen! Det är många förhoppningar och drömmar som krossas. Sitter även jag här med mitt missfall kram på er!

Här är en till som fick mf igår:( Jag fick plus i torsdags så jag hann inte vara glad så länge. Igår var jag nog mest arg och inte ville inse att det var kört helt och hållet, men idag så har verkligheten kommit ikapp mig och jag har grinat och varit ledsen hela dagen. Jag tycker det är svårt att hålla allt inom mig och inte ha någon att ventilera känslorna med. Sambon är ledsen men vill inte gärna prata och tycker det är jobbigt när jag grinar så han kan jag inte prata med så mycket som jag skulle behöva.

Tillåt dig vara ledsen och sörja. Jag fick missfall förra tisdagen, jobbade först i måndags. Har gråtit och sörjt. Jag har haft sån tur som har sambo, vänner, familj och arbetskamrater som har stöttat mig så jag råder dig att prata med nära och kära. Ett missfall är inget misslyckande som man ska soppa under mattan, det är en förlust, en stor förlust.

Jag fick också missfall igår. Eller konstaterat i tisdags men fick tabletter igår. Fick en blödning förra v men då såg allt ok ut. Mätte fostret till v 6 och såg ett hjärta picka. 

Men igår, en vecka senare, trots att fostret mätte 7 veckor, hittade läkaren inga pulsationer.
Först tvivlade jag på om de verkligen hade sett rätt. Kan de inte ha missat hjärtslagen på ett sådant litet foster? Men efter att 2 läkare konstaterat samma sak så kändes det definitivt...

Det är ''bara'' att försöka igen.

Det är väll bara att slappna av och sluta försöka säg bara åt din man nä nu slutar vi försöka ha sex när vi är kåta och kasta alla ägglossnings tester om ni har några. Min sista bebis kom till på jul afton. Tror tomten hjälpte till. 

Har nu en 1-åring här hemma, men fick två missfall innan som helt knäckte mig. Och trots att vi närmade oss 40-årsstrecket tycktes alla bekanta runt omkring oavsett ålder bli gravida och få barn utan problem. Det var så svårt att glädjas med dem, vilket i sig kändes jobbigt. Och väldigt få förstod vår sorg på riktigt. Det var ungefär som "Tråkigt, men det är sånt som händer" eller "Ja, men var det något fel var det väl lika bra". Men varför skulle just vi drabbas? Varför flera gånger i rad när jag/vi redan mådde så dåligt? Jag hoppas du är yngre och har tiden för dig. Vi krävde att få medicinera med Progesteron och Trombyl (blodförtunnande) och om det var det som hjälpte vet jag inte. Men sorgen finns kvar över våra förlorade barn, fast de inte hann blir barn på riktigt. 

Förstår att det är extra jobbigt om ni har svårt att bli gravida, men kräv medicinsk hjälp för det kändes ändå lite bättre när man försökte hitta lösningar. Håller alla tummar för er!

Kram        

  

Ja visst bara att slappna av och njuta av...vaddå? Att det efter 9 års jävla försök blir ett missfall? Tack, men sådana kommentarer som din får mig att bli lite irriterad... Känns som om du inte riktigt förstår vad denna tråd handlar om..

Jag håller med!

Det hjälpte mig i alla fall jag brukar blir gravid bara jag är i närheten  ett par kalsonger. Men ändå gången det tog tid var när vi planerade baby nr 6 det tog nästan 5 år. Och vart inget förrän jag slutade försöka. 

Fungerar det inte med IVF heller?