• VictoriaJ02

    Min syster har blivit en enstöring - hjälp!

    Min lillasyrra har innan alltid varit den sociala och öppna typen. Spontan och verkligen en helgo tjej på alla sätt.

    De senaste åren har hon börjat isolera sig alltmer. Hon går inte ens på våra släktträffar längre. Det enda som verkar skänka henne mening är att sitta på olika communitys på internet, för det är där hon tillbringar merparten av sin vakna tid numer.

    Hon är för tillfället arbetslös och det är uppenbart att hon inte mår bra. Om någon frågar henne varför hon är så tillbakadragen så är det taggarna utåt och "det är inte ditt problem, låt mig leva som jag vill".

    Självklart låter jag henne göra det, men det kan ju aldrig vara bra för en människa att isolera sig och jag saknar verkligen tiden då hon var mer social och öppen. Många av hennes tidigare vänner har slutat umgås med henne eller besöka henne då hon har avvisat dem efterhand.

    Jag är rädd att hon kanske drabbats av någon psykisk sjukdom eller att någon har gjort henne så illa att hon valt detta liv.

    Hon svarar visserligen i telefonen när jag ringer men är väldigt korthuggen. Och man ska akta sig för att ifrågasätta hennes liv för då blir hon rasande.

    Ska tilläggas att hon är väldigt egensinnig och skriver en hel del poesi, det är hon verkligen fantastisk på. Hon kan formulera sig och skriva dikter som ingen annan.

    Hon är för övrigt väldigt verbal och vass i tanken och just därför är det lite tragiskt att hon nu drar sig tillbaka från omvärlden, för hon har så mycket att ge och tillföra.

    Vad tror ni detta kan bero på? Är väldigt tacksam för tips och råd.

  • Svar på tråden Min syster har blivit en enstöring - hjälp!
  • VictoriaJ02
    Anna74a skrev 2013-10-13 07:48:37 följande:
    Hur gammal är hon?
    Hon är 30

  • Thirtyplus

    Jag blev exakt lika dan när jag fyllde 30. Nästan på dagen så avsade jag mig i princip all kontakt med vänner. Jag blev less på all ytlig bekantskap det verkade vara och att alltid vara där för andra, men ingen fanns där för mig.

    Jag var väldigt social innan, "snabb i käften", rolig och utåtriktad, men det var först nu som jag mådde riktigt bra. Ensam, hemma, med bara mig själv, t v'n och internet.

    Jag kan väl inte direkt säga att mitt liv förändrats efter 6 år, men jag trivs fortfarande enormt bra med att vara ensam.
    När jag känner för att vara social, så är jag det. Jag nästan tvingar mig ibland att delta i större sociala sammanhang bara för att det förväntas av mig, men det slutar oftast med att jag åker hem tidigt.

    Jag anser inte ett dugg att jag har någon psykisk störning, mår dåligt eller har någon depression. Jag mår utmärkt!

    Jag tycker du ska låta din syster vara som hon vill. Vill hon umgås eller ha hjälp (om hon nu är deprimerad), så kommer hon att säga till när hon är redo för det.


  • VictoriaJ02
    Thirtyplus skrev 2013-10-13 08:06:48 följande:
    Jag blev exakt lika dan när jag fyllde 30. Nästan på dagen så avsade jag mig i princip all kontakt med vänner. Jag blev less på all ytlig bekantskap det verkade vara och att alltid vara där för andra, men ingen fanns där för mig.

    Jag var väldigt social innan, "snabb i käften", rolig och utåtriktad, men det var först nu som jag mådde riktigt bra. Ensam, hemma, med bara mig själv, t v'n och internet.

    Jag kan väl inte direkt säga att mitt liv förändrats efter 6 år, men jag trivs fortfarande enormt bra med att vara ensam.
    När jag känner för att vara social, så är jag det. Jag nästan tvingar mig ibland att delta i större sociala sammanhang bara för att det förväntas av mig, men det slutar oftast med att jag åker hem tidigt.

    Jag anser inte ett dugg att jag har någon psykisk störning, mår dåligt eller har någon depression. Jag mår utmärkt!

    Jag tycker du ska låta din syster vara som hon vill. Vill hon umgås eller ha hjälp (om hon nu är deprimerad), så kommer hon att säga till när hon är redo för det.
    Jag förstår. Jag vill verkligen inte att hon uppfattar det som att jag lägger mig i hennes liv. Hon gör sina val och jag får acceptera det.

    Men du kanske ändå kan förstå varför jag är orolig?

  • Thirtyplus
    VictoriaJ02 skrev 2013-10-13 08:44:10 följande:
    Jag förstår. Jag vill verkligen inte att hon uppfattar det som att jag lägger mig i hennes liv. Hon gör sina val och jag får acceptera det.

    Men du kanske ändå kan förstå varför jag är orolig?

    Jo självklart. Det är ju en stor och snabb förändring, så det är klart att man blir orolig då.
    Det bästa du kan göra för henne är att finnas där utan att mana på henne till att göra saker. Är hon som jag, så har hon förmodligen inte så mycket emot besök. Bara det får ske på hennes villkor.
    Små korta besök i taget hemma hos henne bara för att umgås och snacka skit. Inga krav eller frågor om något annat. Skulle det någon gång vara något speciellt på gång. Exempelvis nu kanske det börjar dra ihop sig till Halloweenfester, så prata om att Du ska gå på eventet och säg bara i förbifarten "du får så klart också följa med om du vill. Det skulle vara superkul." och lämna det vid det så hon inte känner någon press.
Svar på tråden Min syster har blivit en enstöring - hjälp!