Skilsmässa, gravid, otrohet, vårdnadstvist

Hjälp! Firade just min 3e bröllopsdag.. Dock själv... Då vi i somras skrev på för skilsmässa... Den går igenom strax efter jul. Vi har en 2 årig son och jag är höggravid. (Ja, det är samma pappa som snart är min ex make). Vart ska jag börja?! LEVER I EN MADRÖM. Vårt äktenskap började gå ut för direkt när 2 åringen föddes.. En trygg man blev otålig och frånvarande. Vi gick i familjerådgivning, levde på, blev gravida igen. Han blev mer och mer frånvarande.. Han jobbar i en annan stad så är borta 5d/v 07.00-20.10... När han väl var ledig så gjorde han "sitt" och vi (jag och sonen) skulle bara hålla oss borta... Magen tittade han aldrig på.. Och bråk blev vardag... Jag bokade tid för familjerådgivning igen men han avbokade... Tårar kom ifrån mig varje kväll och stämningen va SKIT... Han valde att åka och träna varje morgon, så var borta ännu MER! Dagen kom då jag föreslog skilsmässa.. För jag kände ATT DET VAR DET HAN VILLE... Och givetvis ville han de. Vi båda skrev på. DÅ STARTADE HELVETET... Han börjar med att säga att han kommer kräva barnen på 50% och ta dom till den stad han arbetar i. PUNGT! Vi skulle inte ta hjälp av någon.. Detta skulle vi minsann komma överens om själva. Jag ansåg att barnen ÄR FÖR SMÅ för delad vårdnad och jag tyckte det lät sjukt att låta dom ha 2 liv... 2 dagis, 2 städer. 2 åringen är född här, här finns vänner, dagis, släkt. I "hans" stad finns enbart hans arbetskamrater... Jag tog givetvis hjälp, har sökt all info om barn i skilsmässor.. HUR HAR NI GJORT?! Han strulade med sitt nya hem hur länge som helst, så jag som gravid fick sova på madrass hos mina föräldrar... Separationen kom under sommarn då han hade semester.. Krävde o tog ut all sin rätt att ta 2 åringen på semester mm.. BRYDDE SIG INTE ETT SKIT OM STT SEPARERA 2 ÅRINGEN IFRÅN MIG (aldrig vart ifrån varandra).. Han tog vår gemensamma bil och säger att det är hans.. Så jag kunde inte ta sonen på någon resa.... Och nu dom höggravid är det kämpigt med VARDAGEN utan bild... Jag är arbetslös och har inte råd att köpa en.. Bodelningen är inte klar. Jag fick ansöka om en bodelningsförättare eftersom han nekar mig bilen mm. Ifrån att allt detta startat så har jag vart HELT häpen över hur känslokall en människa kan bli.... Han har svårt att kontrollera sin ilska. Och ilska är just var han har mot mig (vet inte varför). En kväll när vi bodde ihop fortfarande och han skrek åt mig att han ALDRIG skulle bo kvar i denna stad så sulade han en hård soffkudde efter mig. Den missa precis. Men det kändes extremt hotfullt och han fortsatte snälla i möbler... Jag SPÄNDE ÖGONEN I HAN O SA ATT HAN MÅSTE kontrollera sin ilska. Han drog.... Då packa jag ihop o drog med 2 åringen.. Kunde inte vara kvar! Till slut så flyttade han (är fortfarande i samma stad hör o häpna). Han är ledig 2d/v fortfarande o har krigar till att ha sin son dom dagarna. Jag nekar han inte det men ville att vi skulle ta det sakta men säkert.. Hittills har han förutom 2ggr lämnat han 1natt tidigare (han pallar ju inte). 2 åringen kom hem med massa funderingar och massa ord om en flikka hos pappa... Jag frågade om det flera ggr men fick aldrig något svar. Tillslut är det så sjukt uppenbart att det finns en "ny" kvinna... Jag får DRA det ur han.. det visar sig på instagram att dom vart ett par sen i somras.. SKULLE NI RÄKNA DETTA SOM OTROHET? Vi hade skrivit på skilsmässan men hon kan ju vart anledningen? Vi bodde ihop forfarande... Det som gör mest ont är att han inte kunnat vänta med denna nya kvinna inför 2 åringen... HAN behöver ingen ny i sitt liv... Han ska anpassa sig för 2 hem och att bli storebror.. ÄR DET BARA JAG SOM ANSER ATT DET ÄR NOG FÖR EN 2 ÅRING? Denna kvinna är 13 år yngre än min snart exmake.. Hur tänker hon? Han är fortfarande gift, han har en 2 åring o snart en bebis?! (+ att min snart exmake har halva magen full av en tatuering med mitt namn). + att hon hölls hemlig såååå länge.... Hur tänker hon? Vad vill hon? Jag kontaktade henne öppet på instagram, skrev att vi bör ses mm. INGET ELAKT utan, bjöd över dom. (Vist, jag presentera mig dom frun och skrev öppet om graviditeten). OJ VAD JAG FÅTT SVÄLJA SKIT SEN DESS... Fått så mycket skäll av mannen... Jag är dum i huvudet o skämt ut mig? All press o stress, bråk o hot har gjort denna graviditet så sjukt svår... Han har än idag inte frågat 1 gång hur graviditeten går.... Det gör mig så ARG att han har 50% rätt i att bestämma sen när barnet är här. Tex att välja NAMN... Han ger förslag (2st) ninja o likki Li eller något liknande.. För mig är det namn till seriefigurer... Vår son heter Hugo och jag ger förslag som passar till de... Typ Saga, Alva mm... Han nekar alla förslag. NÅGON AV ER CART I SAMNA SITS? och hur gör man med föräldraledighet ?! Jag vill givetvis ha barnet 1 året men mina dagar räcker inte... Han hotar givetvis att inte ge några åt mig, för "han" vill inte vara snäll mot mig. Han gav förslag att jag kunde KÖPA dagar av han... Är i en sån jääääävla soppa... Några tips/råd?! Hjälp..