Vi med vuxna barn som bor hemma - vad fungerar och vad fungerar inte med det vuxna barnet?

Jag är 26 år och bor hemma hos min handikappade mamma (49 år). Vi sköter det som så att hennes pension går till hyran och övriga räkninger medans mina pengar går till mat och övrigt. Det funkar för oss och vi har det bra även om vi behöver spara in på "lyxgrejer" som utemat och nöjen som kostar.

Skulle gärna hänga på den här tråden. Är visserligen "bara" styvmamma men har en 19-åring hemma. Hon tog studenten i våras. Upplever det som en jobbig period. Känns som att hon är flygfärdig och redo att flytta hemifårn men bor hemma av praktiska skäl. Hon tar ett sabbatsår då hon jobbar en del o h funderar på vad hon ska plugga men det är fortfarande oklart vad det blir och vart. Betalar inget hemma vilket jag tycker är okej eftersom hon inte har så stora inkomster och ska man flytta hemifårn sedan så behöver hon spara lite pengar också. Tyvärr gör hon inte så mycket hemma, i princip inget alls förutom hämtar småsyskon ibland. Det är inte bra men jag har gett upp att tjata och vill inte paj vår relation helt. Det är en rätt vilsen period för henne tror jag.

Har en 19-åring hemma. Arbetslös. Ni kan ju tänka er hur "kul" det är. Det enda positiva är att han hjälper mej att passa sin bebis-syster. För övrigt är det en plåga, han har INGA pengar och är deppig.

Vad jobbigt. Det var jag rädd för också men "vår" tjej  men hon har fåt tag i en del jobb. Hade hon gått hemma hela dagarna så hade det blivit ännu tyngre. Men samtidigt vet man inte om man ska skratat eller gråta när hon kommer hem "helt slut" efter någar timmars jobb och tycker att hon nu måste vila upp sig på hotellet, dvs hemma, med full uppassning. Att vi själva jobbat hela dagen och dessutom har allt hemarbete är inget hon tänker på direkt. Så är väl de flesta tonåringar, men man undrar lite hur det ska bli om de börjar jobba på heltid sedan - måste bli en chock. 

Har en 18 årig dotter som tar studenten nu till våren. Jag har sagt att hon måste skaffa sammarjobb annars måste hon ta en universitetscirkel över sommaren. I höst måste hon läsa eller jobba och vi kommer inte att gå med på att hon lagar sig hela dagen och jobbar minimum. Får hon inget jobb, ska hon studera. Punkt slut. Kanske är vi för hårda. Om hon vill resa så ska hon jobba in pengarna.

Jag är mamma till 2 vuxna barn, den älsta är 22 och den yngsta är 18. Jag har alltid låtit dem betala hemma direkt de fyller 18 år. Jag tar hänsyn till hur mycket pengar de får i månaden men det brukar ligga mellan 1000-1500 kr. Jag är ensamstående och det är en evig kamp det här om pengar, man får tjata och förhandla. Nu har min älsta fått sommarjobb och tjänar bra men det är jobbigt för mig att be att han ska betala mer för jag vill ju inte vara taskig men samtidigt ska han inte tro att saker och ting inte kostar och jag vill ju att han ska vilja flytta hemifrån.

Ja, det där har jag också tänkt på. Jag vill ju också att vår tjej själv ska vilja flytta hemifrån. Men eftersom hon inte betalar något hemma trots att hon jobbar så tror jag inte att hon riktigt har motivationen. Hon får ju allt servat. Jag förstår att det är jobbigt att be dem betala mer men jag tror verkligen att du gör dina barn en tjänst. De inser vad det kostar att leva och kommer att ta klokare beslut än de vuxna barn får allt serverat. För dem blir nog vuxenlivet en chock. Så tänk på att du rustar dem för livet, OCH dessutom tror jag att deras självkänsla växer av att vara med och bidra med pengar till hushållet. Så kände jag själv (även om jag kanske klagade).

Bra föräldrar !

Jag är 20, bor hemma hos min pappa och går på soc. Får sammanlagt 3800 kr i månaden, 2200 får pappa. Resten ska gå till mat, kläder, nöjen osv.

Har en 17 åring som går i gymnasiet. Super slö, arbetar inte ngt på loven.
Får 300.- i månaden av mig, hans mamma ger kläder och prylar.
Han gör inte av med ngr pengar, köper inget godis osv.
FAttar inte hur han lever ??
Däremot vet han att han inte behöver oroa sig för framtiden,.
Skolan ordnar sommarpraktik med avtalsenlig lön efter årskurs 2 och tre.
Därtill har dom 6 v praktik, som är avlönat med ca före skatt 10.000.- från och med årskurs 2.
Därtill betalar skolan en studiepeng, just för att eleverna inte skall känna sig tvingade att arbeta utan kan koncentrera sig på skolan.
Nu förstår jag varför han inte arbetar.....

Efter skolan kan han få arbete direkt, 24 av 28 i avgångsklassen  i år fick arbete.
Ingångslön 25.000 per månad + traktamente.
Han tjänar mer än jag gör efter 30 år i arbete.

Om han läser vidare på Universitetet bor han hos mig, men då skall han betala del av hyra + sin mat. Värderat detta till 5.000 per månad.
Tvätt och disk samt städ hjälper han redan till mig och gjort så länge.

Vilken lyx! Vad går han för utbildning?

Vi har vår tonåring hemma. Det ser jag som självklart så länge hen går på gymnasiet. Vi har även en snart 23 år gammal som gått arbetslös i flera år. Det är däremot skandalöst, då hen är i behov av extra stöd, men inte får något. P.g.a. hans ålder hjälper det inte att jag ringer myndigheter. Tystnadsplikt. En annan vuxen bor här av och till när det finns jobb nära oss (timanställd).

Ingen av dem betalar något. De har ju ingen inkomst! Jag tjänar 15000 brutto och även deras pappa har låga inkomster. Det får gå.