Känner mig så maktlös

Om det bara handlar om saker som att hon inte vill att du skyltar med er familjelycka så tycker jag faktiskt hon har rätt.
Har du inget annat att berätta? Något som faktiskt kan anses knäppt från mammans sida. 

Jo jag förstår att det måste vara svårt att släppa taget om sin första kärlek och barnens far. Men, man måste också bete sig vuxet och gå vidare någon gång. Argumenten för enskild vårdnad är att hon inte kan acceptera att barnens far har någon ny (mig). Visst jag kan gå undan varje gång hon hämtar barnen för att hon inte tål att se mig eller min sambos och mitt barn!! Men, det är på en mkt barnslig nivå att man inte ska få vistas på sin egen tomt. Kanske ska isolera mig och barnen helt (asg) ;)

Det är så himla sorgligt när den ena parten inte kan acceptera att exet går vidare och bildar ny familj. I min värld gör man det bästa för de befintliga barnen, och man lägger ner sina egna barnsliga idéer.

Jag kan inte se något provocerande i att TS vistas precis var hon vill på sin egen tomt med sitt barn. Exet bör uppföra sig som folk, säga Hej och gärna nåt gulligt om babyn, och sen hämta sina barn. Så gör man om man vill betraktas som vuxen. Även om det gör ont inom en att se exets nya partner och deras familjelycka så bör man kunna uppföra sig som folk under några få minuter.
Hennes argument för att få ensam vårdnad är helt värdelösa, så jag tror inte du behöver oroa dej.
Om du håller dig undan när hon hämtar, och hon nöjer sig med det så kanske det gynnar barnen och blir lugnt. Men kommer hon med några nya krav utöver det så är det bara att inse att hon VILL ha bråk, och då är det nog läge att du och din partner gemensamt sätter ner foten och säger ifrån.   

Ni är inte ett dugg maktlösa, men ni låter henne ha makten. 

Sätt ner foten. Hon kan inte tala om för dig att du inte får vistas i din egen trädgård. Det var det dummaste jag har hört. I hennes trädgård har hon en del att säga till om, men knappast i din...

Låt henne gå till TR då, med sina oresonliga krav. Låt henne bli utskämd. Vad ska hon säga? Att det inte är bra för barnen att du är ute i trädgården med deras halvsyskon när hon hämtar för att....? Skulle gärna vilja höra det svaret och höra henne förklara sig när hon blir ifrågasatt om huruvida hon är allvarlig eller inte.

Låt inte hennes dumheter styra ert liv. Bestäm hur NI vill ha ER familj. Vill du vara delaktig i ditt barns syskons liv, så ska du vara det. Hon styr bara så länge ni tillåter det.

Säg till din sambo att omgående anlita ett ombud, och meddela mamman att hädanefter går all kommunikation i frågan genom honom/henne. Då har hon inget för att springa till Familjerätten och gnälla om idiotsäker.

Lycka till. Och andas. Jag vet av egen erfarenhet att en del galenskap faktiskt, inte bara går att sätta stopp för i stunden, utan faktiskt eliminera helt om man bara står stilla och stark och inte ger med sig! 

BONUSMORSA:Tack för ditt svar. Exet nöjer sig inte med att jag "gömmer" mig, utan det finns en rad med "vilkor" som hon vill ska uppfyllas. Jag vet att jag får vistas på min egen tomt, men bara oroskänslan man har eller hur barnen utsätts för deras egen mors elakheter är jätte jobbigt att se och uppleva. Jag har polisanmält henne då hon hotade att ge mig spö när jag var höggravid. Nu är jag gravid igen och jag undrar vad hon hittar på härnäst... :((

BIOBONUS: du har rätt i det du skriver, håller med helt och hållet, men min sambo har inte råd med ett juridiskt ombud vilket försvårar detta mkt. Utan nu får vi samtal/brev från advokater, soc, familjerätten... Ja hela registret... Så vet inte vad vi ska göra.. Tack för ditt svar.

Vi hade det lite likadant med min mans ex fru men precis som nagra andra har sagt sa handlande det mycket om att satta ner foten.

Hon hade manga krav pa var jag fick vara och inte vara, hur manga timmar i manaden jag fick traffa dem (3 tror jag att det var) men vi lat henne halla pa ett tag eftersom hon inte var sa stabil och barnen var valdigt sma. Och jag ville inte heller traffa henne om jag kunde slippa.

Men efter att vi hade flyttat ihop borjade min man satta ner foten och ganska snabbt trottnade hon, traffade en ny, gifte sig och ska nu ha barn (allt inom ett ar). Hennes man fick saklart vara delakig i skolgang, kalas, hogtider och allt som jag hade banlyst fran, fran dag 1 och i borjan gjorde det mig ganska bitter men nu bryr jag mig inte sa mycket for vi har en fin liten familj nar barnen ar hos oss och hamtning, lamning och annat gar relativt bra.

Lycka till och lat dig inte skrammas av tomma hot. Det vikigaste man ibland ocksa svaraste tyckte jag var att aldrig saga nagot elakt om deras mamma till barnen (eller sa de kan hora) Speciellt om en tre aring sagar att snalla kom inte till mitt kalas for mamma sa att hon skulle bli jatte arg da och inte slappa in dig men kan pappa snalla fa komma?

Men nu lite i efterhand kan jag kanna mig stolt att jag aldrig gick ner till den laga nivan och varje gang de sa att deras mamma inte gillade mig sa sa jag bara att sa kan det vara och om det fragade mig om jag gillade henne sa jag att det gor jag och hon ar en jatte bra mamma, kanske var det att ljuga men jag tror att det hjalpte med relationen jag och barnen har byggt upp over de senaste aren och som du sager, barnen ska inte behova ga igenom allt det dar och alla inblandade borde tanka pa dem i forsta hand.

 

Lycka till med att sta still som BioBonus sade.

Men om hon driver det till rätten så måste ni skaffa ett ombud. Och har hon redan nu ett eget ombud så skulle ni ju jämna ut oddsen lite. Tror hon skulle bli dödsförskräckt om det plötsligt var er advokat som svarade. Det räknar hon inte med eftersom hon säkerligen spelar på att ni inte har råd. Det kanske stoppas en del galenskap bara där...

Kolla ert rättskydd i er hemförsäkring.

man kan få gratis juridisk hjälp från vissa fack, om ni är med i ett sånt. Kolla det också

CHTM: bra att det löst sig till det bättre för er. Hur lång tid tog det innan din sambos ex gav med sig?