• Ledsen och osäker

    Oplanerat gravid med femte barnet

    Min äldsta blev nyss 12 år och min yngsta är 9 månader. Jag skulle egentligen bara ha 3 barn men det fick bli en fyra också. Där skulle det vara stopp. Ville ABSOLUT inte ha fler barn. Jag är väldigt färdig med bebistiden och vill börja satsa på mig själv igen. Så sker ett litet misstag som resulterar i något så stort som ett nytt liv. Min man vill behålla det medans min första tanke är abort. Nu har tankarna dock börjat snurra och känslorna är upp och ner. Hur vet man vad som är rätt när känslorna är så delade?
    Fem barn! Det är ju helt galet. Vad ska människor säga? Jag vet redan alla de klassiska idiotiska kommentarer som kommer hagla över oss om vi bestämmer oss för att behålla barnet.
    Vill jag släcka ett liv?
    Är det inte egoistiskt att göra abort bara för att det är bekvämare för en själv eller är det skönt att det finns den möjligheten i Sverige, att faktiskt kunna få vara bekväm och välja själv?
    Ena sekunden så bestämmer jag mig för att vi behåller barnet medans andra sekunden känner jag att jag självklart gör abort. Va fan! Det är ju omöjligt att fatta detta stora oåterkalleliga beslut...

    Behövde bara skriva av mig...   

  • Svar på tråden Oplanerat gravid med femte barnet
  • TaSe

    Bortse från vad andra tycker och tänker. Se till er familj. Hur skulle ert äktenskap påverkas av en abort? Hur skulle familjen påverkas av en bebis till? Plats i hemmet? Bil? Ekonomi?

    Hur skulle du må om du aborterade? Skulle din man stötta dej?

  • Eterisk

    Vad folk säger är väl helt ointressant. "Folk" tycker ju en hel massa om allt möjligt och det gör de mest hela tiden. Det är snart trettio år sedan jag slutade lyssna på vad "folk" säger.

    Det är kul med barn och orkar du och vill så är fem ungar fem gånger kul. Färdig med bebistiden när du har en niomånaders är väl ändå en sanning med modifikation.  

     

  • Anonym (Enkelt men svårt ändå)

    Jag kände mig färdig vid två barn. Blev oplanerat gravid trots preventivmedel, en sjukdom som gör det väldigt svårt att bli gravid och ett istort sett obefintligt sexliv (tack vare samma sjukdom). Det hann gå långt innan jag fattade något också. Men hela mitt väsen skrek att jag inte ville ha ett barn till. Jag vill ha min kropp ifred och orka njuta av de barn jag har. Jag gick igenom en två stegs abort i vecka 16. Jag höll om barnet och tog farväl. Det är sorgligt och jag grät mycket. Men jag ångrar mig inte.

  • Anonym (Me)

    Gör abort om du kan känna dig glad och nöjd med beslutet att ta abort.
    Tex att det känns bra och skönt att kunna ta hand om dom du har osv.

    Men behåll om du tvekar, är osäker, eller orolig för vad folk ska tycka, hur er relation kommer må osv. Har ni klarat 4 barn klarar ni 5 helt klart.
    Behåll om du innerst inne vill behålla. Om hjärtat ens tänker en stund på framtiden med fler barn och längtan finns där.
    Det är skillnad på att vara rädd, och att inte vilja!.

    Lycka till oavsett 

  • hamlet77

    Vet hur det känns, jag var också nöjd med tre när jag blev gravid med nr fyra, efter 19 år med sambon och nybliven mormor så bestämde jag mig för att bli ensamstående, då blev jag gravid med nummer fem. Jag funderade också på abort men valde att behålla så nu är jag en ensamstående jättelycklig fembarnsmamma, det kryper en liten 8 månaders kille omkring här, jag ångrar inte ett ögonblick att jag behöll detta underverk :) Du har din man ts så du är inte ensam, ta och sätt dig och fundera på hur du vill ha det, är du redo för ett barn till, det är bara du som kan göra det valet men grunda inte beslutet på huruvida omgivningen reagerar på en familj med fem barn, det är ditt val och jag är säker på att du kommer att fatta rätt beslut :)

  • Anonym (brittastina)

    säger också att lyssna inte på vad andra tycker, det finns alltid åsikter om allt man gör, både goda o dåliga. Tänk på er o dig o handla därefter. Tänk också på att din äldsta nu är 12 och det är då dom börjar kosta, har ni RÅD med fem stycken? Har själv 4 o mannen 2 - nu är 5 redan över 18 o står på egna ben sas men kan nog säga att inte var de lätt då dom var 5 stycken i tonåren med alla utgifter och ingen av oss har någon läkar- eller advokatlön om man säger så. Nu då endast minstingen (10år) är kvar under våra vingar liksom känner man att man har råd med något åt sig själv också.

  • Anonym (Mamman)

    Hej. Nu har det gått ett tag sen du skrev det här och jag hoppas allt hqr gått bra och att du mår bra oavsett val du tog. Jag kände igen mig i precis allt du skrev och sitter i samma sits. Dock är min äldsta bara åtta år så det är väldigt tätt i ålder. Hur Gick det för dig? Kram

Svar på tråden Oplanerat gravid med femte barnet