Överdriver jag eller är det ett reellt problem?

Jag blev sambo med en man i februari.

Under de månader som gått tror jag inte det gått mer än kanske 1 möjligen 2 helger då han inte druckit något.

Jag har väldigt sällan sett honom full, har dock själv druckit i princip varje helg men väldigt ofta känd att nej inte nu igen.  Jag har tagit helger då och då då jag bara sagt nej tack... och nu förra helgen så frågade han igen, då vi båda går på diet så tänkte jag att nu blir det väl ändå inget... men jo, han frågade och jag sa att jaja köp en flaska rött till mig då om det nu skall vara så. Men jag valde att inte ta något, kände att jag bara inte har lust.

Men han drack upp lite drygt en halv Whiskey-flaska under fredag och söndag, dock inget på lördag.

I måndags på eftermiddagen så reagerade jag och ifrågasatte att det gått en halv flaska bara under en helg.

Till saken hör att förutom då att det alltid skall drickas öl/vin alt. Då i sällsynta fall whiskey eller annat under helgerna dvs fre o lör så händer det också med jämna mellanrum att det blir en öl eller två även veckodagar då och då vissa veckor två dagar vissa en dag vissa tre dagar osv… ofta då inte mer än 1-3 öl eller 1-3 glas vin så inga mängder direkt.

Till saken hör att förhållandet väl knakat i övrigt pga många olika skäl, men han tyckte att han fått nog... han har sedan dess inte pratat med mig överhuvudtaget. Stänger in sig i ett rum tills jag går och lägger mig och pratar i övrigt inte med mig alls. Känns som om jag träffade en väldigt öm punkt eller överreagerade jag och ilskan är befogad?

Överreagerar jag eller är det ett problem som bör tas tag i innan det nu blir mer av det.