Orolig, nojig, glad och totalt livrädd!!!

Jag har fått höra ett flertal gånger i mina tonår att jag aldrig skulle kunna få några barn, att jag troligtvis är steril och dylikt (därav har jag inte haft preventivmedel). I tisdags (24/9) i frågasatte min sambo om jag inte var lite sen.. Och jo visst var jag det, nästan 3 veckor för att vara exakt. Så jag köpte ett test i onsdags och väntade med att ta den till på torsdagen. Jag han knappt kissa på stickan innan det blev ett plus. Jag blev skit glad och fick en extrem panik på samma gång, för jag har ju fått höra att jag inte kan få barn och nu helt plötsligt var det möjligt.. Men vad skulle min sambo säga? 

Han ville behålla, så vi ska behålla och det gör mig hur glad som helst! Men sen kommer ju rädslan.. Tänk om jag får missfall, tänk om det inte går som det ska, kommer jag bli en bra mamma, kommer vi klara de här? Och till sist.. Vad gör vi om det är tvillingar? Vi har båda väldigt många tvillingar i våra släkter, så chanserna är ganska stora. Och det skrämmer mig lite!

Men jag längtar verkligen, 8/5 är det beräknat.. Men ska snart till barnmorskan och då får vi se vad hon säger. Men det kommer bli så mysigt om allt går som det ska!

<3