Lämnad
Min historia börjar med att jag träffa en tjej i februari 2010 och vi började umgås med varann och det funkade bra och vi blev tillsammans i april, i mitten av mig så tar det slut, för att vi bråkade, sen ligger hon med sitt ex, vilket hon inte berättar för mig, jag får reda på det via omvägar. Två dagar efter så blir vi tillsammans igen vilket håller i en vecka till innan det tar riktigt slut mellan oss. Jag blir naturligtvis väldigt ledsen när jag får veta att hon gått tillbaks till sitt ex ännu en gång. Det exet lämnar sedan henne för hennes syster som är äldre. Sommaren går och vi umgås med varandra som vänner. I slutet av juli åker jag bort till Usa och Hon till Åland. Undertiden jag är i Usa och hon fått vara själv och tänka inser hon att hon älskar mig och vill att vi ska bli tillsammans igen.
I november 2010 blir jag överlycklig när jag får veta att hon väntar barn och vi bestämmer gemensamt att behålla det, samtidigt börjar vi bråka väldigt mycket, mycket för jag grubblar om jag gjorde rätt som var med sitt ex direkt efter det tog slut först. Vi bråkar till och från ofta. När väl vår son föds så blir det bra ett tag igen, men vi börjar snart bråka igen, hon blir gravid igen och vi bestämmer ännu en gång att vi ska behålla det gemensamt. Vi fortsätter tråkigt nog att bråka med varandra igen, främst för att ekonomin är ansträngd då jag precis blivit arbetslös. Detta fortsätter tills jag får ett nytt jobb och allt blir bra igen. Bråk då och då dock om diverse saker. När vår dotter föds tar jag väldigt mycket ansvar i början. Jag får dock minska lite när jag börjar jobba väldigt mycket för att få allt gå ihop, speciellt då vi flyttade till radhus som ökade hyran med 3000 kr. En dag i november bråkar om allt gammalt och jag blir så frustrerad att jag skriver till hennes kompis att jag kanske skulle ligga med henne för att hämnas. Jag träffar kompisen och pratar men är aldrig otrogen som jag vet bättre än så. Kompisen berättar dock detta för min flickvän och ett jättebråk bryter ut. Bråket med varandra fortsätter till och från och efter varje besök hos min mamma så är hon sur och säger att hon inte tycker om henne något mer. Och att hon inte vill åka dit som jag blir förändrad och otrevlig enligt henne. Kan kanske stämma till viss del. Jag pratade med en kollega på jobbet ganska mycket en period och vid ett tillfälle glömde jag bort att svara min flickvän på sms trots att jag svara kollegan, min flickvän blev då sur och sa att jag skulle prioritera henne först, jag höll med och bad naturligtvis om ursäkt. När min flickvän nu fyllde 19 år började hon umgås med grannarna och följa med dom på krogen varje helg och vilja hitta på saker, jag accepterar det då jag vill gottgöra henne som hon varit föräldraledig i 2 år så hon kan få roa sig. Efter ett tag börjar det bli bråk då hon anklagar mig för att inte hjälpa till allt för mycket barnen, städning eller matlagning, vid den här tiden september 2013, då går båda barnen på dagis 9-16, hon varken städar eller diskar själv, hon åker istället till sin mamma eller syster och dricker kaffe och pratar hela dagarna, för att sen anklaga mig för att inte göra nått. Jag har dock börjat jobba mindre för att kunna vara med henne och barnen.
Då kommer jag till det som hände för ca 2 veckor sen, hennes syster ville prata med mig om en sak(Min flickvän hade förbjudit mig att prata med henne) jag träffade henne och pratade och då sa hon att min flickvän varit otrogen mot mig, jag var tvungen att skjutsa henne till affären för att få reda på detta. Jag fortsatte skriva med systern för jag vet att håller jag henne på gott humör så kommer hon inte berätta för min flickvän att jag pratade med henne. Tänkte att jag vill göra det själv efter helgen som ungarna kan va på dagis ifall det blir bråk. På söndagen för dock flickvännen reda på det av systern, hon anklagar mig även för att ha sagt att jag är tänd på henne och har tagit på henne osv. Flickvännen lämnar mig. Jag blir förkrossad och under 4 kommande dagarna gör jag allt för att få henne tillbaka, hon säger dock att hon inte vill ha nått förhållande med mig längre då jag gjort för många misstag enligt henne. Dock så sågs vi på tisdagen och åkte och handla tillsammans och hon fick ett par nya skor. Vi pussades 2 gånger och kramades. Sen på onsdagen har hon börjat vara med en ny kille som är 9 år äldre än henne som bor med sitt ex och deras gemensamma barn. På torsdagen flyttar jag ut alla min grejor som är kvar. På kvällen börjar min flickvän bråka om att hon vill ha sitt minneskort med bilder på henne och barnen. Jag säger att jag är trött och att hon får komma dagen efter. Hon börjar då och hota med polisen och hon kommer utanför och en konfrontation uppstår mellan henne och min mamma. Jag vill dock lösa situationen så senare säger jag att du får komma och hämta bilderna då. Hon kommer dock inte och gör det. Jag vill ha svar om hur vi ska göra med barnen hon svarar inte på telefon eller sms. Vi ses på fredag kväll, då berättar hon att hon legat med den nya killen, men att dom inte har något förhållande med varann som ingen av dom vill det. Hon vill att jag ska betala hyran för dom 3 uppsägningsmånaderna samt att hon behöver pengar till blöjor å sådant. Jag nekar henne då jag säger att hon får stå för sitt val och måste klara sig själv. Att det inte är mitt ansvar om hon lämnat mig att hjälpa henne. Vi kommer i alla fall överens om att prata för ungarna samt att umgås genom att gå med dom till parken så dom får leka. Jag sa till henne, tänk om du ångrar dig sen att du lämnat mig då, varpå hon svarar "Då hör jag väl av mig sen". På lördagen jobbar jag, hon hade försökt nå mig genom sms, hon bad mig att ta barnvagnen jag har och låna ut den till hennes syster som sa att hon var otrogen mot mig. Jag svarar inte på det, varpå hon ringer 2 gånger, innan hon skriver sms igen att hon vill prata om våran dotter. Jag svarar inte igen, hon ringer 2 gånger till innan den nya killen skjutsar henne till mitt jobb och hon vill prata. Jag förklarar att jag har väldigt mycket att göra och börjar gå och hon ropar. Du får svara i telefon när jag ringer, jag svarar: Ja om jag har tid. Hon: Nej du ska svara! Lite senare under lördagen pratar vi om jag kan ha dottern då sonen är hos hennes syster. Jag berättar att jag jobbar under helgen, och hon menar att hon har feber, jag säger åt henne att fråga nya killen, han har tydligen också feber. Jag säger att hon måste tänka på att ha nån som kan se efter barnen om hon kanske blir sjuk. Hon blir sur och säger åt mig att höra av mig när jag svarar, jag däremot vill att hon hör av sig, Hon ringer inte och nu sitter jag här och skriver en vecka efter det tagit slut.
Nu när ni läst. Vad kommer hända nu?
Varför gör hon som hon gör?
Kommer hon kanske försöka komma tillbaks sen?
Jag tycker allt det här är väldigt jobbigt.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-01-23 01:26
Ja nu har det ju gått ett tag sen allt hände.
Vi var ifrån varandra helt till och med sista oktober när vi av nån anledning låg med varann och 3 dagar senare gjorde det igen. På kvällen den 13 nov åkte jag på möte och exet passade ungarna, när jag kom hem höll hon om mig och sa att hon älskade mig och ville bli tsm igen. Fast inte direkt hon ville vänta 2 månader minst. Jag accepterade det men sa att jag ville inte att hon skulle hålla på med nån annan då isåfall. Det gjorde hon och det fortsatte på den vägen med bråk. Vi höll på med varandra till och från men strax efter nyår när det började bli riktigt bra kom en del av mitt liv ikapp mig och hon fick reda på det vilket gjorde hon väldigt frustrerad och arg. Så nu är det lite drygt 2 1/2 vecka sen det senast hände nått mellan oss. Hon har träffat ny kille nu som är 11 år äldre som får väl se vad som händer. Jag kollade vad som kan hända mellan oss, och fick att man vet ju aldrig i framtiden vad som händer. Men att alla känslor för mig nu var borta och de ända samtal som ska ske är om ungarna inte annars. Ändå hör exet av sig via snapchat och vi pratar där. Svårt för mig att undvika komma in på diskussioner om framtiden då tyvärr vilket gör henne irriterad och hon bara säger att hon vet vad hon vill nu och att jag ska gå vidare. Jag försöker det men såklart är det tungt genom att jag nu får börja om hela den här processen med att det är slut. Frågan är om jag klarar att säga nej i framtiden om hon försöker komma tillbaks. Som man känner nu kan man ju inte tänka sig det...
