Nu får det vara nog. Ge mig styrka!

Nu har jag fått nog av missbruk, lögner, svek. Nu är jag inte mjuk och snäll längre. Nu förlåter jag inte nå mera.

Jag har gett chans efter chans. Ultimatum efter ultimatum. Varit så jävla snäll. Förlåtit och tagit tillbaka. Gång på gång. Fallit för lögnerna. Fallit för löftena.

Jag har låtit mig själv falla i glömska. Låtit mig själv gå i bitar. För ett hopplöst fall. Jag har satt min älskade son åt sidan. Varit självisk. Men nu är det nog.

Men hur fan går man vidare? Hur visar man att detta är allvar efter alla gånger jag gått tillbaka. Hur får man en full människa att förstå att dörren har stängts för sista gången? Hur klarar jag vardagen med min son? Ensam.

Kärleken är borta. Känner inget mer än hat. Hat och enorm besvikelse. Är så jävla trasig inombords. Så orolig i kroppen att jag inte sover på natten. Mår piss! Inte för att det är slut men för att alla känslor finns där. Fortfarande. Rädslan för att bli sårad. Rädslan att han ska stå bakom dörren. Rädslan för att falla tillbaka. Jag är så jävla dum. Så sjukt jävla dum. Hur fan tänker jag!? Allt som krävs är att han är snäll. Att han säger förlåt. Att han ger ett nytt löfte som han inte kan hålla. Att han sköter sig ett par dagar... Då faller jag tillbaka. Trots att kärleken inte finns där.

Han ger mig dåligt samvete. Får mig att känna mig elak. Jag vill inte att han ska må dåligt. Men jag vill inte må dåligt själv. Han säger att han dricker för att det är slut. Han säger att allt han gör är mitt fel. För att jag är så hysterisk. Han hotar att ljuga till sig ensam vårdnad. Han hotar att ta barnet. Jag är rädd att han ska ta barnet. Jag är rädd att han ska lyckas. Barnet är mitt allt. Mitt hopp. Min styrka.

Jag är för snäll. Alldeles för snäll. Jag vill alltid väl. För väl. Jag vill att barnet ska träffa han. Hemma hos mig. Jag vill inte lämna barnet till honom. Jag vill att han ska må bra.

Hur gör jag med alla saker? Var ska han bo? Han har ingenstans att bo. Alla hans kläder. Alla hans prylar. Vad ska jag göra? Han har fortfarande kvar saker hos sin gamla flickvänner. Det kommer bli samma här... Han kommer dricka bort även detta barns uppväxt. Hur fan tänkte jag? Kunde inte göra abort. Kunde inte ta bort ett liv. Jag fick den vackraste prisen men med den värsta pappan.

Ge mig styrka!!!!