Hej!
Jag funderar på hur sociala era barn var vid tre månader? Var de kontaktsökande mot andra vuxna än mamma/pappa och jollrade de mycket - även bland mycket folk?
Min dotter ler och jollrar, men mest hemma när det är lugnt. Våra vänner har som inte fått träffa den dotter vi ser, och jag undrar om det kan vara ett personlighetsdrag eller om det bara för att hon är så liten.
Alla mina tre har varit jätteolika. Min äldsta var oerhört svårflörtad länge och. Långt efter 3 månader. Vårt mellanbarn var mer som er dotter - log massor och jämnt, men på hemmaplan. Trean är ganska precis 3 månader....och han är supersocial, Alltid glad. Ler mot alla oavsett miljö.
Vår svårflörtade, rätt skepiska, första son är idag en supersocial snart 6-åring. Han har jättelätt för nya miljöer och människor. Var inledningsvis huvudsakligen vuxenorienterad. Satt och pratde med andra barns mor- och farföräldrar på lekplatser istället för att leka med andra barn. Idag är han fortfarande lika kontaktsökande gentemot andra vuxna, men kompisar har också blivit superviktiga och han tar oblygt kontakt. Han är en försiktig kille men oblyg.
Mellansonen är 4,5 år. Mycket av en hemmakille. Jätteglad spelevink med mycket humor och glimten i ögat men han släpper inte vem som helst in på livet och han tycker att det är jobbigt med nya människor. Stämmer kemin så kan det gå snabbt men oftast håller han nya bekantskaper lite på avstånd. Stark integritet. Gillar inte om någon blir närgången utan att han är med på det. Han är annars väldigt fysisk - kramas, sitta i knä, pussa, hålla handen och vara nära nära - men ned dem han vill och har ett starkt band till.
Och ja, tredje pojken vet vi inte. Som 3-månaders så är han den absolut mest sociala. Var på barnmottagningen med äldsta förra veckan och en sköterska fick ta honom medan jag skulle vara med storebror för provtagning. Han var nöjd och glad även när de gick ut i korridoren utanför. Charmerade alla med joller och leenden. Mina första två hade inte accepterat att bli lämnad på det viset till en främling. De hade skrikit.
Tack för svaret! Hon brukar inte vara missnöjd när det är folk runtom henne men det är ju tydligt att man får bättre kontakt i lugn och ro. Egentligen inte så konstigt kanske, för det är ju många intryck att ta in när du är mycket folk på plats.