Vet ej nu längre.

Snälla, jag vet att jag bara är 14, är "tonåring" och livet är jobbigt då och då. Men snälla.
Har haft väldigt stora problem hemma då mina föräldrar skriker och rycker i mig denna kväll.
Har nyss opererats för skolios och mår fortfarande lite dåligt över det.
Pappa har problem med foten, bara gikt men ja.
Mamma ska gå på rökavvänjning och antagligen nästa år operera sig för en extra nerv hon har som ger problem med hjärtat.
Så, mamma har gått dit ungefär 2 gånger i think?
Efter första gången hon var där bråkade hon om allt på kvällen, skrek på pappa & han tbx. Skrek på mig då jag inte ville säga nåt då allt skulle bli värre så jag bara satt där och åt. Hon puttade/slog till mig ungefär under axeln.
Gjorde såklart ont, blabla. Sen så blir det som alltid efter alla bråk, hon kommer och säger förlåt, jämrar sig över att hennes liv är så och så. Antingen så måste man tycka synd om henne och förlåta henne, då blir resten bra utav kvällen men sen bråk nästa dag. ELLER. Så kan man bara inte förlåta henne, man kan bara inte det och då blir hela saken dubbelt så jobbig då man är hemsk, självisk, osv. för att man inte kan förlåta en.
Hon var antagligen där för andra gången idag då hon tog upp mina betyg. Fan. Jag vet att jag inte har bra betyg. Jag vill att dom ska hjälpa mig, försökte flera gånger för några år sen och frågade om dom kunde hjälpa mig, men nej. Dom sa att dom inte kan det jag arbetade med och gick återigen tbx till tv'n.  Så ja. Men tillbaks till betygen. Har börjat till det bättre nu och detta är väla en rätt så bra start enligt mig då jag har sjukt dåligt självförtroende. När jag kom hem var pappa ute och diskuterade om något som tydligen var "seriöst" så jag fick inte vara där utan vara i något annat rum. Efter ett tag gick dom ner, pappa till sovrummet och mamma tvättrummet. Efter några minuter så hör jag hur hon pratar i telefon. Senare i ungefär 30 minuter skäller hon ut SIN mamma och ditt & datt, Sedan så sa hon att hon inte orkade göra middag utan att det blev mackor. Då sa jag om jag kunde få göra fattiga riddare till mig och det var helt ok. Hon var sen helt sjuk. Hon frågade var 3 minut vad jag skulle ha på min macka då jag hela tiden fick säga att jag inte skulle ha macka utan ... . Jag räknade till att hon frågade det hela 15 gånger, FEMTON. Jag fick säga det om & om & om. Helt plötsligt får hon ett ryck och bestämmer sig för o tjata om mina betyg. Hon sa bland annat; Att jag var dum i huvudet, Jag är helt kass, jag är helt hopplös, "Fan o vara så dålig som jag är", mm. Först tog jag inte åt mig. har nästan vant mig helt vid det. Men, jag trodde ALDRIG. ALDRIG. Att hon skulle säga "Du kan lika bra lägga dig och dö".
Det är just vad jag velat många gånger, fastän dom inte vet. Jag har skärt mig, jag har tagit det närmaste vassa jag hittat bredvid mig och skapat sår, tex. med en penna, sax och sånt. När hon sa det ville jag nästan säga att det är just vad jag vill, men hon hade ändå inte fattat att jag skulle varit 100% seriös.
Det hela slutar med att pappa "joinar" och dom börjar skrika åt mig. Får ta massa skit och vill sen gå och låsa in mig i badrummet då jag inte pallade mer. Ville vara ensam. Medans pappa skriker på mig tar mamma och håller fast mig. Jag får dra mig loss då hon inte direkt håller löst utan helt seriöst. Jag försöker hela tiden gå från dom när dom fortsätter och hackar på mig och skriker medans hon följer efter och tar tag i mig. Det gör hon ungefär 5 gånger, låter mig inte låsa in mig i badrummet. Pappa får tillslut hålla fast henne medans han och hon skriker hur värdelös jag är. Ungefär 1 timma senare är dom helt vanliga igen. Som inget har hänt. Som att dom nästan tyckte.. det var kul? Något dom gjorde eftersom dom inte hade något annat för sig.
Jag vet inte vad jag ska göra då jag är väldigt känslig, har dåligt självförtroende och så. Klarade inte ens av o redovisa en bok på svenskan idag utan att hela kroppen började skaka utan att jag kunde hjälpa det.
Den "kärleken"  jag får av min mamma vid dessa få tillfällen betyder/betydde allt för mig och nu, nu vet jag inte vad jag ska göra.
Klarar inte av och bo här nu, är RÄDD för mina föräldrar.
-
Vad ska jag göra? Ville nog mest även skriva av mig lite..