Ensam vårdnad
Hej!
Jag driver en vårdnadstvist mot mitt ex som vägrar skriva på för gemensam vårdnad för vårt barn.
Jag trodde innan denna soppa startade liksom många andra att det var lätt att få igenom gemensam vårdnad om man var en stabil vuxen människa, med jobb utan några problem. Jag har gjort mitt bästa för att samarbeta men det är inte så lätt att samarbeta när motparten försvårar och förhalar allt. Det är summa summarum inte en självklarhet att det blir gemensam vårdnad.
Samtidigt så pratas det om att utöka kvoteringen av föräldraförsäkringen och därmed låsa flera dagar till respektive förälder. Enligt försäkringskassan är det redan idag allt vanligare att kvinnan behåller ensam vårdnad vid födseln även när man lever i en relation pga detta. Hur kan en utökad kvotering av dagar lösa detta problem? Det känns snarare som att det kommer bli än vanligare med ensam vårdnad om detta drivs igenom.
Igår stod Annie Lööf och pratade om att även närstående borde kunna få ta del av föräldradagar om vårdnadshavaren vill det. Hur ska detta hjälpa de som ingen vårdnad har. Då kan den personen som har ensam vårdnad söka avlastning hos mor- eller farföräldrar istället för hos den andra föräldern.
Alla dessa diskussioner om föräldradagar ter sig för mig och andra i min situation som smått absurda då de aldrig tar hänsyn till en förälder som inte har vårdnad. Jag vill ha vårdnad, jag vill ta så mycket ansvar som jag bara kan, jag vill vara föräldraledig med vårt barn, jag vill finnas där för barnet och knyta så goda band som det vara går. Men jag kanske inte får det för mamman har ingen lust att släppa in mig.
Alla diskussioner om vårdnad tar sig snarare uttryck av att skapa än starkare incitament för en mamma att inte släppa till gemensam vårdnad medan man totalt missar det faktumet att en förälder utan vårdnad inte på något sätt kommer påverkas av dessa beslut.
vad tycker ni på FL om alla dessa förslag och hur tycker ni att det borde fungera?