Utredning hösten 2013 och över 30?

Hej! Vi ska boka tid för utredning nu snart då vi försökt skaffa barn sedan 2011 utan resultat. Vi har inte försökt aktivt hela tiden men vi har försökt tillräckligt länge för att påbörja utredning. Jag är 30 år och min man är 28. Hur hade ni förberett er inför första mötet? Vad frågar de om? Känner mig lite nervös inför detta men glad att vi taget beslutet om att göra en utredning för att se om vi har några fel som gör att det inte fungerar.

Hej!
Vi har också försökt sedan 2011.
Vi har också tagit lite paus ibland, mest pga mediciner som jag tar i vissa perioder. 
Vi förberedde oss genom att tänka igenom och försöka komma ihåg sånt som tidigare sjukdomar, när jag fick mens, hur lång menscykeln är, regelbunden mens/oregelbunden mens, sista mensen första dag, om du har mensvärk, ev operationer du eller han gjort i buken/bäckenområdet, om ni har några sjukdomar, om ni tar mediciner osv....Vi skrev ner allt på en lapp och tog med för att minnas. Och ta med en lapp och penna så ni kan skriva ner vad läkaren säger om nästa steg och om han/hon säger nåt viktigt. Vi funderade också lite kring om vi blir rekommenderade IVF, vad tycker vi om det i så fall och hur ska vi göra/leva för att försöka att inte låta barnfrågan ta över hela livet....vilket ju nästan känns omöjligt ibland....Var beredda på att ni kommer få lämna prover framöver, men antagligen inte första gången.   Boka tid när ni känner er redo och lycka till! Kul att få sällskap i detta med utredning!

Ja skönt att dela detta med någon. Jo har förstått att man får lämna en hel del prover vilket jag har läst på lite om. Jag jobbar själv som sjuksköterska på sjukhus så fördelen jag har där är att jag kan be en kollega ta alla prover som ska tas så slipper man passa tider, så det känns skönt, bara proverna tas på rätt dagar osv. Det är svårt att inte låta barnönskan ta över hela livet, går inte att sluta tänka på bara sådär. Men jag tar det med större ro nu än 2011 när vi började försöka, var mycket mer stressad då av någon anledning. Nu känns det skönt när vi bestämt oss för utredning så att man får veta om det finns några hinder. Vilka prover skall du ta nu framöver? Är det provtagning vid många olika datum?

Så smidigt att jobba på sjukhus och kunna be en kollega ta proverna!
Jag ska börja med att lämna prover dag 3 och jag tror att det är LH, FSH, TSH, AMH....och så ska maken lämna spermaprov. Mannen ska först gå på ett eget besök och få instruktioner om spermaprovet och sen ska han lämna provet, de gör tydligen så av någon anledning. Hade varit smidigare om vi fått de instruktionerna vid första besöket, men vad gör man, man orkar inte alltid vara envis....

Det är märkligt det där med barnönskan, ibland känns det ok och jag kan även tänka att vi kan nog leva utan barn men sen nästa gång tanken dyker upp så känns det helt åt andra hållet....Det jobbiga är att jag har en  kollega som är gravid, en annan som gör IVF och en som precis börjat försöka så det blir en del barnsnack och mycket gravidsnack...och självklart får dom prata om det men jag har inte berättat om vår situation och jag vill inte berätta heller, eller jo kanske för hon som gär IVF för hon fattar ju hur det är att längta men de andra verkar inte fatta alls hur det är att längta och ha svårt att bli gravid och de har sagt en del knäppa saker som jag och IVF-tjejen säger emot för det är så knäppt...så jag vill inte berätta för de andra 2....jobbigt att höra snacket varje dag....suck!

Hej igen! Vet hur det är med att folk runtomkring en blir gravida titt som tätt. 2011 när vi började försöka så var 5-6 gravida på min arbetsplats samtidigt. Dessa är även de som jag umgås med. Det var jobbigt att se alla så gravida och lyckliga men jag har vartåt öppen med dem så de vet att vi har svårigheter och det känns faktiskt skönt. Med tiden ha det gått lättare att acceptera att andra blir gravida lätt. Nu är det 3 gravida på mitt jobb igen... Tre av dem som fick barn 2011. Men det känns inte lika jobbigt denna gång, men visst känns det. Kanhända mig att det känns bättre n eftersom jag vet att vi ska starta utredning snart. Försökte ringa kliniken idag men kom bara till telefonsvarare fast det stod att de hade teletid mellan 8-9. Jag har mailet dem och hoppas att de ringer upp snart då jag vill påbörja detta så snart som möjligt.

Ja fördelen med att berätta är ju att folk vet och kanske (förhoppningsvis!) kan försöka att visa lite hänsyn.....jag/vi har berättat för min bästa vän och för en kompis till (som själv gjort 4 IVF:er).
Men vi vill inte berätta för fler för då blir det sånt fokus på "hur det går för oss" på nåt vis och jag/vi har tyvärr ett par människor runt omkring oss som gärna ger "goda råd" utan att man bett om det och vi har hört just dessa människor kläcka ur sig en del märkliga saker om ofrivilligt barnlösa...du vet typ "om man bara slaaaaappnar aaaaav" eller " min kusins kollegas brylling DOM minsann dom reste på långresa/ köpte hund/ ställde sig i kö till adoption / köpte hus/ gick på massage/ slutade träna/ började träna/ slutaaaade tääänka på det och DÅ blev hon gravid....." Och jag/vi orkar inte vara någon slags utbildare av dessa människor...Jag/vi vill inte/orkar inte vara den/de som ska få dom här människorna att fatta att "vanlig vardagsstress" inte orsakar problem med att bli gravid. Grundorsaken är något annat eller så finns det ingen direkt orsak / läkarna hittar ingen orsak.
Jag läste någonstans att 75-80% av dom som gör IVF gör det pga medicinska orsaker typ för få spermier eller PCO eller någon annan sjukdom eller annat som orsakar svårigheterna att bli gravid. 
Visst uttalad stress typ utbrändhet eller trauma eller liknande kan kanske sätta ner fertiliteten tillfälligt (eller typ göra att ägglosssningen uteblir 1 månad eller liknande) men då är det extrem stress, inte något som "ordnar sig" genom det som dom här människorna brukar föreslå....Och som sagt då är det uttalad stress, inte "vanlig vardagsstress". Så tröött på "slaaaaappna aaaaav"-myten!

Hoppas du fått svar på mailet så ni kan få köra igång med utredning snart! 

Idag är mitt huvud fullt av tankar runt utredning och vad den kanske kommer visa.....Jag bearbetar olika scenarion i huvudet, ena sekunden är det "bra scenarion" typ att vi får höra att det inte är något "fel" på oss och att jag ska äta Pergotime och att jag ska bli gravid på Pergotime typ nästa månad.....då skulle jag och en vän ha BF nästan samtidigt.......men i vissa scenarion är det "fel" på oss båda två och att vi får göra massor IVF:er och inget ger resultat......  Snacka om att ta ut saker i förväg ha ha ha!

Usch jag märker att jag är känslig för barnsnack och sånt idag, antagligen pga allt som rör sig i huvudet..... 

Vore kul att följas åt genom utredning och eventuella behandlingar. Skönt att ha någon att ventilera med!

Hej igen! Vi fick tid för utredning den 28/10 så det känns bra att ha ett startdatum nu! Jag är oxå förbannat less på folk som säger att man ska slappna av och inte tänka på det. Jag går igång direkt.. Det är ju inte riktigt sant jag brukar då ifrågasätta hur det kommer sig att människor i krigsdrabbade länder får barn då det uppenbarligen måste vara otroligt psykiskt påfrestande. Ifrågasätter även att då borde ingen som genomgår IVF kunna få barn för då tänker man väl på att bli gravid hela tiden!? Ja det är märkligt hur många tips man kan få. Precis som du säger finns det problem som ställer till det för par som försöker bli gravida, i vissa fall hittar man inga fel. Vad jag har förstått så kan det ibland vara svårt för ett par att få barn ihop men de skulle båda kunna få barn med andra partners, typ att parets celler inte passar ihop och det blir svårt att bli gravida. Människokroppen är en komplicerad apparat som är svår att förstå sig på. Jag förundras ofta över hur många barn som faktiskt blir till då det är så extremt många steg som måste inträffa i exakt ordning för att ett barn ska bli till! Jag tror att vi kommer att lyckas någon gång, det handlar bara om tid. På något sätt har jag alltid känt på mig att det kommer bli svårt att få barn, vet inte varför jag känner/känt så, kanske är den pessimist som bor i mig :) Vet du när ni skulle få svar på era prover?

Skönt att ni iaf fått tid till utredning.
Vi har inte tagit proverna ännu. Vi väntar på att min mens ska komma och om den inte kommit den här veckan så ska jag få tabletter som ska sätta igång mensen så jag kan lämna prover och min man måste lämna spermaprov också och det är svårt att få tid där vi går (vi går på en privat läkarmottagning som har bra rykte men det är svårt att få tid, dock är det ännu längre väntetid hos landstinget så vi har förhoppningsvis tagit en snabbare väg ändå).  Vet du att jag känner igen det där med att alltid ha känt på sig att det skulle bli svårt att få barn! Så har jag alltid tänkt också! Och jag vet verkligen inte varför jag alltid känt så, jag har inga kända medicinska orsaker vad jag vet i nuläget så det är bara en känsla jag har och som jag alltid haft. Helskumt. Läkaren sa att eftersom jag har oregelbunden mens så är det mycket möjligt att jag har PCO och då tänkte jag: "Jaha ja det visste jag ju nästan...." Som han bekräftade något jag "alltid vetat" men jag har ju inte ens lämnat prover ännu och det kan ju vara något annat som är anledningen så jag försöker att inte ta ut något i förskott.
Ja, jag förundras också över hur många barn som blir till och där allt går bra....tänk så mycket som ska klaffa egentligen! Det är ju snarare "konstigt" att det går bra så ofta som det gör!

Hoppas att tiden går snabbt fram till 28/10 så ni får komma igång med utredningen.

Här väntar vi in mens och tid för spermaprov...   

Hej hej igen!

Jag har fortfarande inte fått mens så idag ringde jag läkaren och han ska skriva ut Provera som ska framkalla mens så jag kan lämna prover på dag 3. Jag känner lite i magen som innan mens så om jag har tur kommer mensen av sig självt men då får jag hoppas att den kommer tidigast söndag annars blir det inte att ta prover i den här cykeln, mottagningen har inte öppet på helgerna och då missar jag ju dag 3 om mensen kommer imorgon och kommer den på lördag så kan det bli svårt att hinna få tid till provtagning på måndag.
Mottagningen är väldigt populär och det är svårt att komma fram på telefon och svårt att få tid så om jag har otur kommer mensen fel dag och då måste vi vänta till nästa cykel....suck!
Eftersom man kan känna lite i magen vid graviditet och jag känner även  vid ÄL och eftersom man ska utesluta graviditet innan man tar Provera tog jag både ÄL-test och gravtest idag...märkliga resultat....ÄL-testet såg positivt ut och på gravtestet kom det ett svaaaagt streck efter testtidens slut....märkligt som sagt. Jag ska ta nytt gravtest imorgon bara för säkerhets skull men jag är rätt säker på att det var ett spökstreck, det står ju i instruktionerna att man inte ska läsa av efter testtiden för då kan det visa fel så jag försöker att inte hoppas förgäves.

Jobbigt med all denna väntan!