Hur kan man vara rädd för sex med sin parter?

Hej, under mina år som jag haft någorlunda långa relationer (iaf tillräckligt för att intresset för sex ska försvinna) så har jag haft bra sexliv med exen, tills ungefär ett år in i relationen då det börjat dö ut, ganska fort. När min nuvarande har pratat om det så har jag sagt att "ja, men det verkar vara så jag fungerar". Vilket säkert inte är sant, för nåt fel är det. Min nuvarande har jag varit med till och från i 3 års tid, i somras hade jag en kort romans med en annan kille när vi inte var tillsammans. Då var allt nytt och spännande, nya känslor och ja, sexlusten var ju såklart där. Så jag vet att jag inte är "trasig" där nere iaf.

Men tillbaka till min nuvarande, frågade lite snabbt en dam på ungdomsmottagningen om det här och hennes svar var "ja, du kanske inte har träffat rätt man än". Jaha? Jag tror nog att alla par kan få problem i sina sexliv.
Jag känner att jag vill satsa på vårat förhållande, för annars hade jag normalt stuckit för länge sen. Vi kan prata med varann om problem men ibland känner jag mig väldigt känslig när det kommer till just sex, för jag känner mig pressad eftersom jag inte vet vad det är för fel och därför kan jag inte göra något åt det.
Han säger att det är okej och att jag inte ska känna någon press, han vill ju bara hjälpa mig. Men senast vi pratade så kom jag på nåt sätt ännu närmare mina känslor kring detta och jag känner en slags rädlsa. Jag tror jag har fått för mig att sexet på något sätt är mindre bra och absolut inte njutbart med honom. Så så fort han råkar smeka mig lite för långt ner på magen tex så känner jag "nej nej nej" och så flyttar jag på mig eller börjar prata om nåt annat. Intimiteten har följt den här kurvan också och avtagit, jag känner inte riktigt för att vara där i stunden med honom, eller mer att jag inte kan koncentrera mig. Detta leder till frustration, diskussioner och bråk. Det har blivit väldigt spänt i relationen och vi har tagit pauser, men utan resultat än så länge.

Det är liksom inte som att jag tror att det ska göra ont, det är mer att jag har tappat intresset för sex, med just honom. Och jag har nu letat upp ett nummer till familjerådgivning i stan, tänkte att det kanske är ett steg i rätt riktining. Men finns det hopp om man känner att intresset för sin partner har svalnat? Vill inte få såna svar som "gör något annorlunda, använd sexleksaker", nej tack, såna råd hjälper inte, det sitter djupare än tråkigt sexliv. Vet faktiskt inte vad jag ska göra för att lösa det. Men jag vill försöka, för jag vill leva med den här mannen. Vi är väldigt bra tillsammans, när allt är bra.

Tack.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-09-19 15:17
Kan också tillägga att mitt humör den senaste tiden varit hemskt. Vet inte om det beror på att kroppen inte gillar mina ppiller längre dock. Eller om det beror på relationen i sig. Men hur som helst så skäms jag för att jag låter honom få ta alla smällarna, när han faktiskt inte gjort ett piss för att förtjäna det!