Hej! Nu blir detta ett långt svar :)
Förstår helt har samma sak eller haft har bf nu på måndag 23/9 och min son föddes med katastrof snitt nov 2010. Dom hade missat mig på kontroller att han svultit i magen, jag gick inte upp i vikt och magen växte inte så gick jag 16 dagar över tiden på det.
Så när värkarna kom orka han inte med hjärtljuden försvann och han bajsade i fostervattnet och drog ner det i lungorna, han fick ligga i respirator o vårdades på neo i 2 veckor, när han var 1 vecka sa läkarna att han skulle klara sig, och att jag var på rätt sjukhus hade jag åkt till NÄL vilket jag egentligen tillhör skulle han inte levt idag:(
Så förstår skräcken och varit så nervös denna gång från och till haft extra kontroller och 4 extra UL för att kolla allt träffa en som assisterade vid snittet på östra och prata om planerat snitt eller igångsättning.
Jag har valt igångsättning nu på måndag +3-4 dagar utifall det inte är riktigt moget om jag vågar vänta o gå över tiden lite men mer får jag inte, tänker att jag har min son sedan innan så går det den normala vägen läker jag snabbare då jag måste tänka på han med och att man inte får/kan lyfta först mm, sedan som jag frågade att jag kanske är lugn nu med tanken men när jag kommer in i rummet så kanske jag får panik efter vad som hände sist med den hysterin d var så hysteriskt dom sprang iväg me mig så dom glömde att öppna dörren o sprang in i den med sängen.
Tänk om man får panik och ångrar sig? Och hon sa vill jag ha snitt och det händer får du det endå bara att jag kan få ligga och ha ont tills det blir ledigt så det känns väldigt mkt tryggare att jag inte måste plus att dom skrivit in i journalen att inte pusha mig för hårt med " din kropp kan föda barn kom i gen nu" mm e d stopp så e det, och att jag vill ha mkt lugn och ro efteråt och egetrum så d e större chans att jag får eget rum då jag aldrig fick upp han på magen fick inte ha han hos mig amningen funkade inte mm o det tkr dom e viktigt o bra tankar
Så tänker jag iaf :) och känns ganska bra :)
