Hur ska man tänka...

Har på nåt sätt alltid sett mig själv i rollen som mamma, men det händer ju inte....

För ett par år sedan började jag och min man att försöka få barn, och sen dess har det varit konstant uppförsbacke. Utredningar, missfall, IVF-försök och två svåra utomkveds där den ena äggledaren plockades bort.

Då man har varit med om två utomkveds fanns det enligt läkarna större risk för att det händer igen. blir man tveksam eller vad?

Har gråtit, varit arg, gråtit ännu mer.

Behöver höra hur andra som är i liknande situation gjort/tar sig igenom detta...

Kram

Hej

Kunde aldrig föreställa mig att jag skulle kunna acceptera att bli barnlös. Men jag gjorde allt jag kunde, tills äggen inte är okey. Det var många kriser kan jag berätta och var får man den allra bäst trösten? I trådar här på FL.
När det var kört för mig så hade jag krisat färdigt och som det känns nu så kan jag leva vidare. För mig var det solklart att gå vidare med äggdonation ska nog ta tag i det nu.

Om jag förstått det rätt kan även ägg via IVF lämna livmodern och gå ut i äggledare och bli utomkvedes. Dina utomkviedes har de skett vid IVF? Om inte tycker jag du försöker med IVF. Men risken borde vara mindre om du kan tänka dig Äggdonation? Eller vad säger läkarna?

Förstår att du är förtvivlad.

Kram

Hur ska man tänka...

INNEHÅLL