• Anonym (villrådig)

    Vad ska jag ta mig till?

    Det här gäller inte mitt barn, men det spelar ingen roll för jag kan bara inte stå och titta på. Jag måste göra något!

    Har kontakt med en flicka som bor i en familj (de har tre barn totalt, hon är äldst).

    Ju mer jag pratat med henne desto mer har jag fått veta vad som händer hos dem och jag får ont i magen.

    Det jag fått veta än så länge:

    * Föräldrarna säger då och då inte till äldsta flickan när det är middag utan låter henne bli utan om hon är på sitt rum (hon är 13).

    * Flickan mår mycket dåligt men föräldrarna vägrar kontakta bup, trots att flickan bett dem om det flertalet gånger.

    * Syskonen får inte leka med varandra och helst inte vara i samma rum. Försöker de leka med varandra och skrattar säras de på direkt och skickas till varsitt rum med motiveringen "de är agressiva och högljudda".

    * De får inte heller säga ett enda ord vid matbordet. Endast de vuxna som får prata. Detta med motiveringen "annars kan barnen inte koncentrera sig på att äta".

    Det här är bara några av alla saker. Barnen skolkar även från skolan en hel del då de inte mår bra. Detta är inte heller något föräldrarna tar på allvar.

    Barnen är 13, 10 och 8.

    Soc har tydligen redan varit inkopplade men föräldrarna ser till att det utåt sett ser ut som vilken normal och välfungerande familj som helst. Därför har soc inte heller kunnat göra något.

    Vad gör jag?
    Ringer soc ändå och förklarar vad jag fått höra från dottern?

    Jag kan inte bara stå och titta på, jag måste göra något, hjälp mig!
    Hjälp barnen!

  • Svar på tråden Vad ska jag ta mig till?
  • underlandetialice

    Du ska absolut kontakta soc igen och igen! Jag har själv arbetat som socialsekreterare på barn o ungdom. Det enda man har att gå på är de anmälningar som kommer in. Man ska inte tänka att soc redan vet så då behöver jag inte anmäla. Ju fler anmälningar desto mer får soc på fötterna att kunna göra något. Tyvärr är det ibland svårt att få familjer att ta emot hjälp, men efter flera utredningar kring barnen blir det större press på föräldrarna att arbeta för att förändra situationen. Tvångsåtgärder är mycket svåra att få igenom, vad än tidningarna skriver. Då måste det vara en överhängande risk för att barnets liv och hälsa skadas allvarligt. Även i en sådan situation krävs ofta att man gjort flera utredningar innan som inte lett till nån förändring. Jag vet inte hur du får info om barnen. Man kan lämna uppgifter anonymt till soc, men de får alltid en större tyngd om man vågar träda fram. Om du har kontakt med barnen, be dem att gå till skolkuratorn o prata eller se till att läraren får upp ögonen o skickar barnen till kuratorn så hon kan föra sin oro vidare till soc oxå. Som sagt, ju fler som anmäler desto bättre! Sen ska man inte alltid tro att man som utomstående får veta vad som händer med en anmälan. Socialtjänsten gör ofta en hel massa o sätter in insatser som anmälarna inte alltid får reda på eftersom det finns sekretess. Men igen, om man inte tycker att något händer; ANMÄL IGEN , Lycka till,

  • Anonym (villrådig)

    Tack för ditt svar!

    En liten fråga dock. Flickan har frågat om det skulle göra någon skillnad om hon skulle gå in till soc och prata med dem om hur läger är och hur hon mår.

    Tyvärr hade jag inget svar på det. Hur ställer sig soc till sådant?

  • Anonym (villrådig)

    *puff*

  • Anonym (ring)
    Anonym (villrådig) skrev 2013-09-17 20:00:41 följande:
    Tack för ditt svar!

    En liten fråga dock. Flickan har frågat om det skulle göra någon skillnad om hon skulle gå in till soc och prata med dem om hur läger är och hur hon mår.

    Tyvärr hade jag inget svar på det. Hur ställer sig soc till sådant?
    Du kan alltid ringa soc i din kommun anonymt o fråga själv..eller en annan kommun för den delen.
  • SupersurasunkSara
    Anonym (villrådig) skrev 2013-09-17 20:00:41 följande:
    Tack för ditt svar!

    En liten fråga dock. Flickan har frågat om det skulle göra någon skillnad om hon skulle gå in till soc och prata med dem om hur läger är och hur hon mår.

    Tyvärr hade jag inget svar på det. Hur ställer sig soc till sådant?
    Ja, det skulle det nog. Om du kan och vill kan du u gå med henne dit. Annars kan du be henne tala med kuratorn på skolan eller någon lärare hon har förtroende för. Som sagt, ju fler som vet om och kan stötta desto bättre.
  • underlandetialice

    Alltid ännu bättre om barnet själv är villig att berätta. Tycker dock att hon borde ha någon med sig. Ring mottagningsgruppen för barn och ungdom och fråga hur hon ska gå tillväga. Tänk på att hon kan känna stor ambivalens efter ett sådant möte eftersom alla barn älskar sina föräldrar. Hon kan behöva har ett stöd med sig som kan stötta henne även i efterhand.

  • Anonym (villrådig)

    Tusen tack för era råd!

    Nu har jag lite mer på fötterna för att kunna hjälpa henne! :)

  • ZsaZsa
    underlandetialice skrev 2013-09-17 19:06:37 följande:
    Du ska absolut kontakta soc igen och igen! Jag har själv arbetat som socialsekreterare på barn o ungdom. Det enda man har att gå på är de anmälningar som kommer in. Man ska inte tänka att soc redan vet så då behöver jag inte anmäla. Ju fler anmälningar desto mer får soc på fötterna att kunna göra något. Tyvärr är det ibland svårt att få familjer att ta emot hjälp, men efter flera utredningar kring barnen blir det större press på föräldrarna att arbeta för att förändra situationen. Tvångsåtgärder är mycket svåra att få igenom, vad än tidningarna skriver. Då måste det vara en överhängande risk för att barnets liv och hälsa skadas allvarligt. Även i en sådan situation krävs ofta att man gjort flera utredningar innan som inte lett till nån förändring. Jag vet inte hur du får info om barnen. Man kan lämna uppgifter anonymt till soc, men de får alltid en större tyngd om man vågar träda fram. Om du har kontakt med barnen, be dem att gå till skolkuratorn o prata eller se till att läraren får upp ögonen o skickar barnen till kuratorn så hon kan föra sin oro vidare till soc oxå. Som sagt, ju fler som anmäler desto bättre! Sen ska man inte alltid tro att man som utomstående får veta vad som händer med en anmälan. Socialtjänsten gör ofta en hel massa o sätter in insatser som anmälarna inte alltid får reda på eftersom det finns sekretess. Men igen, om man inte tycker att något händer; ANMÄL IGEN , Lycka till,
    Mycket bra svar!
Svar på tråden Vad ska jag ta mig till?