Min man dricker när han är ensam med barnen

Har han en arbetsgivare? Isåfall ska företagshälsovården kunna hjälpa honom.

Annars, ring vuxenstöd på socialtjänsten, det finns mycket hjälp att få, både personligt och som familj. 

Jag känner igen detta. Min man är precis likadan. Han tycker att det är viktigare att dricka öl än att ta hand om barnet. Punkt. Och när han dricker glömmer han allt runt omkring. 

Jag har länge tänkt ta ett extra jobb ( alltså kvällar och helger) men vågar inte för de kvällar jag har varit borta har han druckit och bara tänkt på sig själv.
Om jag har kommit hem vid 23 på en fredagkväll så har de inte ätit middag ( han är inte hungrig, för ölen mättar! och har därför inte lagat mat till barnet heller) det ser ut som fan hemma och så vidare. Han har inte ens tänkt tanken att barnet finns och måste sova.
När jag kommer hem måste jag ta hand om allt, och samtidigt ta hand om en full man och ett barn som är övertörtt.
Han säger saker som "vad spelar det dig för roll om jag dricker öl" 

Självklart går det ut över dagen efter också. Han vill se på film och äta pizza alt spy hela dagen. Kul snubbe att ha och göra med? 
Hela helgen blir förstörd.

Flera gånger har han sagt det är så tråkigt hemma att jag måste dricka öl.  Jag är så rastlös jag måste dricka öl. Det enda som är kul är att dricka öl. 

Ni förstår hur kul jag har det? När ens man endast klarar av att vara hemma när han får dricka öl!

Varje måndag ångrar han sig och skäms, men på fredag samma visa igen. 
 

Som vuxet barn till en alkoholiserad far ber jag dig att åsidosätta din egen rädsla och fixa detta för dina barns skull. Din man ska ha behandling eller så ska du flytta, oavsett hur jobbigt eller obekvämt det blir. Förstår att det inte är lätt, men barn till alkoholister råkar ofta väldigt illa ut. Jag och mina syskon har problem än idag trots att vi är vuxna. Om min mamma bara hade ställt krav eller lämnat min pappa.. då kanske vi inte hade mått så dåligt under vår uppväxt och i våra vuxna liv.

Ååå, detta skulle kunna vara skrivet av mig.

Har många gånger blivit arg vid hemkomst av en drucken man. Drucken pga  tristess och andra märkliga förklaringar. Har om och om igen blivet lovad att just den gången var den sista. Detta har jag hela tiden velat tro på och gjort, ända fram till nästa gång. Kontrollbehov och rädsla, fixarkänslor mm från min sida, enormt tungt att bära på dessa.

Något övermäktigt tog dock över mig för två veckor sedan när jag kom hem och mannen var drucken. Pojkarna hade då gått till mormor medans flickan var kvar hemma och ville ta hand om pappa. Denna lilla flicka på 7 år har redan tagit på sig rollen som den omhändertagna och ansvarsfulla människa, som jag själv varit under mina 30 år. Och detta var det sista jag ville min dotter skulle behöva bära. Det var då jag bestämde mig att flytta.

Återigen blev jag lovad guld och gröna skogar samt en nykter man. Men denna gången trodde jag, och tror FORTFARANDE INTE att detta hålls. Detta får bära eller brista när det gällerr vårt förhållande för han är verkligen mannen i mitt liv. MEN,  barnen ÄR är mitt liv.

Har nu bott själv med barnen i två hela dagar i vår nya lägenhet. Ingen ånger och ingen skam bär jag över mitt val. Det kommer säkert komma stunder då känslorna ger sig till känna men då vet jag att jag ska titta tillbaka och kommer i håg vad problemet var och varför det blev som det blev. 

Hur som helst, BARNEN påverkas av detta enormt,  flickor som pojkar. Vi som är så medvetna om ett problem som inte är ok eller acceptabelt, måste bryta cirkeln. Det är upp till oss som fortfarande är vid våra sinnes fulla bruka att ta ansvar för det som den andre inte kan ansvara för.
Stå på dig och glöm dina egna känslor. Var inte egoist och tänk på dig själv. ( hårda men sanna ord), var en mamma som sätter barnen först!

Det är just de du KAN göra, tänka på barnen. Du kan inte göra han nykter, inte på något vis. För att ett problem skall kunna lösas måste man vara medveten om att det finns ett problem och vilja rätta till problemet.  Och denna någon är inte du eller dina barn. Det är bara din man som kan lösa detta. Allt prat om arbetsgivare, myndigheter mm mm .Glöm det!! Inte sällan en missbrukare måste nå botten för att inse sitt missbruk.  

Heja du!!!