Relation till mor-/ farföraldrar i utlandet?

Hej!

Barnens pappa är fransman, farmor och farfar är skilda och bor på varsitt håll i Frankrike. De är 65 respektive 68 är gamla, pigga och aktiva.

Barnen är en 13-årig flicka och en 11-årig pojke.
Flickan är i en känslig tonårsperiod, har blivit "punkare" och klippt tuppkam. Pojken är en "välartad" kille, något reserverad och bunden till mig.

Farmor har besökt oss / barnbarnen två gånger varav den senast gången var i december 2005, när barnen var tre respektive fem år gamla. Det besöket har jag knappt återhämtat mig från än. Hon betedde sig riktigt vidrigt mot, främst mig, gormade och skrek.
Farmor är en utseendefixerad fransyska vars största intressen är sitt eget utseende, skönhetsprodukter och vikt (sin egen vikt och andras)

Farfar har aldrig besökt oss / barnbarnen i Sverige. Vi hälsade på honom och nya frun sommaren 2005.

Vi skulle ha besökt Paris och umgåtts med farmor i somras men farmor var bara "tillgänglig" till den 11 juni och då hade inte ens skolan slutat. Det visade sig senare att hon INTE ville träffa dottern på grund av ovannämnda tuppkam. Hon vill heller inte träffa mig (jag vill inte träffa häxan heller)

Hon skickar konstanta mail och anklagar mig för att ha "berövat henne" hennes barnbarn eftersom vi inte har skickat barnen själva ner till henne själva ett par veckor varje är. För så gjorde minsanna HON med sambon, skickade honom till mor-farföräldrarna

Hon glömmer den lilla detaljen att de inte känner henne och att det är ett främmande land.

Jag kan tänka mig att skicka barnen till farfar, jag vet att de skulle behandla barnen väl. Jag är mycket osäker på farmor, hon är helt enkelt inte schysst.

Ni som har mor- / farförldrar i utlandet: vilken relation har de till sina barnbarn och i vilken mån anser ni att de själva är ansvariga för att upprätthålla en relation med barnbarnen?

Har jag gjort helt fel som inte velat "skicka iväg" barnen till farmor? De har själva inte velat åka dit själva