Är detta skäl nog för att barnet ej ska vara hos sin pappa?
Hejsan.
Jag har en väninna som har två barn med två olika pappor. Det äldsta barnets pappa har aldrig någonsin funnits med i bilden och han stack så fort han fick veta att hon var gravid. Nu fem år senare har han ännu inte visat sig eller träffat barnet.
Det andra barnet, även det yngsta är 18 månader och där kommer pappan till barnet som bor med mamman då såklart, cirka tre gånger i veckan och det har han gjort hela tiden. Nu vill Pappan att barnet ska få börja ha umgänge hemma hos honom som lite förberedande inför övernattningar längre fram i tiden. Min väninna vägrar komma med barnet till honom eftersom hon känner sig väldigt otrygg med honom. Jag har pushat på henne och nu har hon varit hos honom vid sex tillfällen - alla tillfällen har jag varit med som stöd då hon inte vill varken lämna barnet ensam med honom eller vara ensam med honom och barnet.
Pappan är hur charmig som helst. Han är jätte trevlig och absolut inte våldsam eller hotfull. Han har aldrig varit otrevlig mot henne eller haft något större bråk. Det är just det att mamman inte känner sig trygg i pappans bostad. Det går bra att vara med honom och barnet hemma i hennes bostad, bara hon, pappan och barnet.
Nu har pappan stämt henne på umgänget och att han vill vara ensam med barnet, tex att hon lämnar barnet någon timme precis som hon gör när han är hemma hos dom och försvinner iväg på ärenden.
Jag förstår inte riktigt Mammans oro och jag vill inte heller argumentera emot henne som väninna. Låter det vara tingsrättens uppgift att reda ut, men jag tycker ändock att det är märkligt.
Visar tingsrätten förståelse för sådant och låter hennes vilja gå igenom eller skiter de fullständigt i att mamman känner sig otrygg med pappan i hans bostad?
Hon har trots allt fått barn med en man som finns där jämt för barnet och visar vilja och tar ansvar. Är lite rädd att hon ska skrämma bort pappan och stå där ensam med två barn utan pappor.
