Överdriver vi inte en smula nu?
Har läst i trådarna om frukt och slås av en sak: Hur många det är som verkar blåsa upp en glömd frukt till en världskatastrof, och jag kan inte låta bli att tänka på curlingbegreppet och undra.
I den här tråden är jag INTE intresserad av att diskutera fruktens vara eller icke vara i skolan, det finns det ju två andra trådar till. Jag skriver INTE heller om de barn som lever i dysfunktionella familjer, utan tänker på "normala" familjer. Det jag reagerat över är hur olika vuxna verkar tänka kring en glömd frukt. På en del låter det som att det är rena världskatastrofen, som skadar barn för livet. Lite tillspetsat. Och jag undrar varför? Är det inte okej att glömma ibland? Kanske rent av en del av livet, något som kanske kan vara nyttigt att träna på?
Vi lever i en tid då unga vuxna söker akut psykiatrisk hjälp när pojkvännen gör slut, i en tid då barn och ungdomar verkar sakna verktyg för att hantera bekymmer. Och det känns ju ganska rimligt när man läser om hur vuxna går på om en glömd frukt - skolan måste ABSOLUT ha en nödplan A och B för att dessa barn inte ska känna sig ledsna! I någon tråd skrev någon om ett tillfälle förra året då dottern blivit utan frukt då mamman hamnade på sjukhus. Och jag känner lite att det som hände FÖRRA ÅRET, hur kan man ens komma ihåg det?
Är det inte bättre att lugnt och nyanserat prata med barnen om att ibland glömmer man. Det gör alla! Det betyder inte att man är dum eller oälskad, det är något som händer alla. Vi kan väl hjälpa barnen med strategier istället för att blåsa upp deras känsla av orättvisa. Vad gör vi om vi glömmer? Istället för att gråta i ett hörn i skolan kanske man kan hitta på något, som att fråga en kompis om att dela eller säga till fröken. Vad kan man göra om man ser att kompisen glömt frukt? Om farmor lämnade på morgonen för att mamma var på sjukhus och farmor inte visste om frukten, vad kan man göra då? Kanske ringa farmor så hon vet nästa gång? Och att mamma ligger på sjukhus, är inte det en lysande förklaring till att saker och ting kan glömmas bort? Mamma hade ont och tänkte inte på frukten, ibland blir det så. Jättetråkigt och förlåt, men så blir det ibland. Du får välja favoritfrukt ikväll istället!
Vi kan inte skydda barn från alla jobbigheter. Tvärt om måste de faktiskt möta en del hinder och problem, lära sig både att stå ut med ett visst mått av tråkiga känslor och att lösa problem av olika slag. Det är jättebra om skolan har lite reservfrukt för de som glömmer. Men den idén kan faktiskt barnen resonera sig fram till själva i en samling, läraren kan lyfta frågan till hela gruppen: Hur gör vi när någon glömmer frukt? Avdramatisera och hjälp barnen söka lösningar istället för att vråla ORÄTTVISA! eller SKADAD FÖR LIVET!
