Blir galen på att han inte är konsekvent!

Hej!

Min kille är inte konsekvent mot sina barn och jag blir galen på det. Jag vet inte vad jag ska göra mer än att jag inflikar och ger honom "idéer". Men då får jag kalla handen och han förskönar allt! Som att det inte är så farligt, men sen när polletten ramlar ner så tar han åt sig. Lite i alla fall.

Okey, det är inte mina barn men jag delar mitt liv med dessa barn. Jag vet inte hur jag ska tackla situationerna som uppstår och jag orkar inte hamna i tjafs med honom gång på gång pga barnens uppfostran. Ibland känner jag att jag inte borde bry mig för att det inte är mina barn och jag försöker skapa distans. Men jag mår så dåligt av det!! Och när jag berättar för honom så lyssnar han inte på mig. Utan han pratar som en robot och ignorerar totalt vad jag har att säga!

Ungarna har ingen respekt för honom. Säger han åt som att vara tysta och inte skrika skriker de högre. Säger han åt som att lägga sig så springer de och hoppar upp i soffan och han säger inget mer. Häromdagen var det "slutar du inte skrika så får du kliva ur badkaret!!". Ungen skrek 1 gång. 2 gånger... 3 gånger. Men fick han kliva ur badkaret?? Nej.

Han lägger sig som han vill i sängen. På täcket. Diagonalt. Vertikalt. Upp och ner. "Jag lägger honom under täcket när han har somnat djupt.". Varför inte lära honom att man lägger huvudet på kudden!? Jag förstår ingenting. Och han blir så "ful" i mina ögon när han är sådär tofflig och mesig av sig. Jag föll för en man. Inte för en toffel.

Jag har förstått att många bonusmammor har valt att backa och inte bry sig om sina extra barn. Tyvärr så har inte dessa barn den bästa mammafiguren att relatera till och jag känner inte för att vara som hon som inte bryr sig om deras uppfostran eller säga till dom vad som är rätt och fel.

Känner att detta börjar tära på vårt förhållande och jag är rädd för att tycka till. Jag vågar inte!! Vill inte tjafsa.. orkar inte.