Går sönder...
Historian är lång men för att göra den så kort som möjligt...
I våras sa jag upp mig från mitt arbete då många många faktorer och saker som hände där gjorde att jag mådde skit dåligt, ångest, orkeslös, bara grina och deppig.
Enda vägen ut var att säga upp sig då jag inte ville leva på det viset och inte må bra.
Jag hann vara arbetslös i en vecka innan jag fick en tidsbegränsad anställning. Visst vart jag glad för den och tänkte göra mitt bästa, men då jag inte alls tagit igen mig efter den pärs som varit med dåligt mående och sjukskrivning från mitt gamla jobb så har de inte gått något vidare att jobba eller att börja må bra igen.
Visst mår jag bättre men inte alls så bra som jag skulle kunna göra.
Jag är trött, har ingen lust att fixa och dona som jag annars älskar att göra, jag kan inte ta snabba förändringa längre och jag har ingen ork att åka till jobbet.
För 2 veckor sedan så grinade jag i stort sett varje dag då jag kom hem från jobbet, tillsist så ringde jag hc och vart sjukskriven igen i två veckor, så igår var det dax att jobba igen.
Jag hann jobba 2.5 timme innan jag var tvungen att åka iväg på en akut tid på gyn då jag är gravid men de vet inte vart fostret sitter.
Har varit på gyn samanlagt 4 gånger på en två vecors tid.
Jag är glad att jag äntligen är gravid då de inte är så lätt med det för mig.
Detta är min första graviditet och iom att jag inte mådde helt hundra bra innan så gör ju inte allt detta som händer att jag mår bättre, jag känner i mig att de inte är nån fara med graviditeten men endel läkare gör en bara mer orolig och uttrycker sig illa.
Idag har jag sk´jukskrivit mig då jag inte orkar gå till jobbet, viljan finns där men inte orken.
Kännslan att kan de inte bara lämna mig ifred har funnits där länge, visst vill jag jobba och försörja mig men jag orkar inte.
Ringde HC i fm igen.. de anser att eftersom att detta med gyn nu tillkommit så borde det vara dem som sjukskriver mig.
Ska försöka prata med den läkaren jag får träffa om några dagar men jag får olika varje gång.
En handläggar epå hc skulle ringa mig igen på måndag och se hur de gått för mig, hon tyckte jag skulle sjukskriva mig själv resten av denna vecka.
Jag vill jobba jag vill verkligen men jag klarar inte av det :(
Jag går sönder för jag vill bara bli mitt vanliga jag igen.
Vet inte hur jag ska göra eller ta mig till snart.. jag kämpar på och kämpar på men nu är de motigt för motigt.
Vad jag vill med detta inlägg är väl egentligen bara att kanske få lite stöd och goda ord på vägen, kanske fler som har erfarenheter som vill dela med sig?
Jag undan ber dig som inte har något vänligt att komma med eller som bara är ute efter att "sätta dit" jag är inte i behov att slås ner mer, jag är redan där ner.
Jag vill upp igen och upp kommer jag komma men just nu är de för motigt...
