Tonåringens kompis

Jag anser att din man har rätt. Den som hamnar i fel sällskap under tonåren hamnar lätt i problem som han aldrig kommer ur då mycket av en persons framtid avgörs i 15 till 25 års åldern.

Det beror ju på VAD det är familjen gör tycker jag.

Sen hänger det mer på hur ni uppfostrat ert barn. Jag umgicks med knarkare i tonåren,man har aldrig någonsin varken tagit droger,druckit alkohol,rökt eller gjort något olagligt.

Har kompisen dåligt inflytande då? Eller är det något pappa tycker?

Att hamna fel i tonåren KAN vara farligt och det är väldigt lätt att fastna och då går allt utför. 

På vilket sätt har kompisen dåligt inflytande då? Är det allvarliga grejer eller mer tjafs? Det är ju onekligen svårt att förbjuda en fjortonåring att träffa nån, fast om det är allvarligt (rök/sup/knark) får man väl försöka.

Min man menar att vår sons kompis inte tar skolan på allvar och att hans familj manipulerar vår son och nästan mutar honom för att han ska vara där, sova över osv. Det är inga droger lr kriminalitet inblandat men det är lite "rörigt" i vännens familj. Jag är rädd att vår sin ska slå "bakut" helt om vi förbjuder dem att umgås och att han kommer att sluta lyssna på oss helt och hållet! Att det ska bli motsatt effekt. Jag känner också att jag vill att han ska vara så stark att han själv ska lära sig vem/vilka som är bra vänner. Den här vännen kanske inte är den bästa att umgås med men jag menar att det definitivt finns värre umgänge! Det tråkiga är att han börjat tappa alla sina gamla vänner...

Min äldsta är ett år yngre än din men jag skulle nog ha låtit honom umgås med kompisen. Jag tror att de flesta ungar är kapabla att välja själva och att det är viktigt att träffa många olika slags människor. Om skolan skulle börja rasa, eller om ungen skulle börja skolka skulle jag omvärdera beslutet.

Jag skulle vara väldigt försiktigt med att censurera mina barns umgänge, det ska ha gått mycket långt då. 
För att det skulle underminera och sänka mitt barns självkänsla om jag skulle diskvalificera barnets val av vän, ju äldre desto värre.
För att det skulle upplevas som kränkande av mina barn och det skulle göra att tilliten mellan oss fick en törn, vilket skulle minska mitt inflytande över deras beslut.
För att jag inte tror på att styra andra människors sociala liv, vi lär och utvecklas av alla relationer vi är i, och jag skulle som sagt vara mycket försiktig med att hämma mina barns utveckling.
Då ska det vara riktigt illa.

Det jag däremot tror på är att prata mycket om moral, etik och hur man bör leva, och då kommer tilliten in, ju mer tillit mina barn har till mig, desto mer lyssnar dom på vad jag säger.       

Såklart ni inte ska förbjuda sonen att umgås med kompisen, det gör bara saken värre. Var tacksam för att det inte handlar om droger och missbruk. Prata med honom om vad ni förväntar er av honom. Och vem vet, er son kanske kan ha ett gott inflytande på kompisen, istället för tvärtom?

Det beror helt på hur deras relation ser ut och hur pass dåligt inflytande kompisen har över er son. Att kompisar har ett stort inflytande är vetenskapligt bevisat och att fastna i fel umgåneg som tonåringar kan få katastrofala konsekvenser.

En av mina bästa kompisar när jag var 13 år är jag väldigt glad över att mina föräldrar lyckades fasa ut ur mitt liv innan det gick för långt. Det var en fin tjej och vi hade alltid riktigt kul tillsammans men hon kom från en väldigt trasslig famillj och på många sätt blev det som så att jag tog hand om henne och stöttade men det var för mycket för mig som ung tonåring att ta på mig.  Det blev lätt att jag hängde på hennes dumheter eller i alla fall fanns där när hon hamnade i trubbel även om jag själv inte hade gjort något fel. Hon snattade en hel del och likaså hängde hon med äldre ungdomar som drack,  skolkade osv. Jag skötte skolan rätt bra (vi gick i samma klass)  och jag varken drack eller snattade men vid upprepade tillfällen hamnade jag i situationer som jag inte kunde hanteraeller var beredd på och som mina föräldrar ansåg var farliga/olämpliga. Exempelvis var jag med när hon åkte fast för snatteri och jag fick vid ett tillfälle ringa pappa efter att hon däckat hemma hos ett par kompisar samt att hon vid ett annat tillfälle kaxade med ett gäng killar som bestämde sig för att slå henne (och då även mig såklart) sönder och samman. Jag lyckades då dra iväg henne och fich bara ett trasig näsa men hade vi inte varit jävkligt bra på at springa kunde det ha gått illa. Min mamma och pappa försökte stötta den här tjejen så gott de kunde men det är svårt att hjälpa någon när förläldrarna inte vill ha hjälp utifrån och även om socialen och skolan var inblandad var det tufft och de valde tillslut att det var viktigare att hålla mig ifrån hennes dåliga inflytande och framförallt borta från de hon umgicks med. Hon hade många äldre kompisar som höll på med både alkohol och droger.

Min mamma och pappa förbjöd mig väl inte direkt att umgås med den här tjejen men jag fick bara vara med henne i skolan eller hemme hos mig. Hon var altid välkommen till oss om hon ville oavset om det gällde att sova över, äta middag eller liknande. Sakta men säkert dog trots allt vänskapen med den här tjejen och det dröjde  inte länge innan hon började skolka allt mer samt åkte dit för stöld. Sist jag hörde av henne satt hon inne efter väpnat rån.

Tack för goda råd! Jag måste säga att jag håller med enter sandman, problemet är att min man är av helt annan åsikt..! ????

Var tydliga med att ni forvantar er att han ska skota skolan och belona honom nar han lyckas pa sin niva eller battre an vanligt i nagot anme. Pengar till en fika med kompisar brukar ge nagot att jobba for, och lar honom samtidigt vad saker kostar. Win-win.

Var sjalv nyligen tonaring, enda resultatet det hade nar jag inte fick umgas med nagon (tjafs mellan familjerna) var att jag helt enkelt sa att jag skulle ta en promenad, ringde nar jag var utom synhall och tog min promenad ifall vi inte kunde traffas da. Man kan inte hindra en tonaring fran att traffa en kompis, men jag skulle definitivt ha haft en mycket battre relation med morsan om hon inte hade forsokt.

Jag tycker ungen får välja själv vem han/hon vill vara me. Om barnet ändå inte är intresserad av droger och sänt så kommer ungen ändå inte testa sånt.

Har samma problem här hemma med en 14 åring som hamnat lite med fel kompis, Jag har sagt till min 14 åring att det inte känns riktigt bra att de umgås men det uppskattas inte.
Jag tänker ofta på detta och hur man ska handskas med det, men kommer inte på någon bra lösning.