Bara styvmor
Jag är "bara" styvmor.
Jag har mitt i livet träffat en man som har tre barn varav två bor med sin mamma varav den äldsta (som har en annan mamma) bor själv.
När jag träffade min man så var han ganska nyligen separerad, hans x bodde kvar i deras lägenhet med deras två gemensamma barn. Som pappa skulle han har umgängesrätt varannan helg.
Tyvärr så har det varit problem mellan de två föräldrarna under hela tiden. Mycket bråk och tjafs. Trots att jag försökt hålla mig utanför detta så har jag blivit involverad då mamman bla skickat mess och mail till mig. Även hennes nya sambo har mailat mig och framfört vad jag tolkar som hot.
Barnen som går i fyran resp åttan har ej skött skolan, de har haft mycket hög frånvaro. Detta har föranlett att det förekommit ett antal utredningar på socialen. Vi har berättat för socialen vid flera tillfällen att mamma har problem med alkohol. Detta har hon förnekat. Inte förrän nu- nästan tre år senare så har socialtjänsten agerat och mamman har fått lämna blodprov som bekräftar mammans missbruk. Anmälningar från polis anonymt och från barnens skola visar även de på missbruk i hemmet där barnen finns. Även anmälningar från hyresvärd om nattliga bråk hemma hos barnen. Detta har föranlett att socialtjänsten begärt ett LVU som fastställts i förvaltningsrätten. Socialtjänsten vill att barnen ska flytta till sin pappa med en "mellanlandning" på jourhem så att pappa kan få en bättre relation till pojkarna. Detta tycker pappa och jag låter bra och han har ej motsatt sig denna plan.
I fred skulle detta verkställts socialen skulle köra barnen till jourhemmet. I torsd ringde den ena pojken sin pappa och ville att han skulle stoppa detta. Pappan/ min make försöker förklara för denna 15 åring att det inte är han som tagit detta beslut. Då hotar pojken med att ta sitt liv. Då pappa är väldigt ledsen och upprörd försöker jag ta kontakt med handläggaren på socialtjänsten som inte ringer tillbaka eller svarar. Jag pratade med en annan person på socialtjänsten och förklarar situationen. De kontrar med att fråga varför inte pappa ringer- då jag svarar med att han har just hört sin son hota ta livet av sig och är ganska ledsen och upprörd- Ja det förståss men det är bättre om han ringer själv. Inget fokus på hur det är med pojken och om de som faktiskt med LVU har ansvaret för pojkarna borde agera. Jag räcker över telefonen till min make.
På fredagen skulle barnen flyttas. Den ena pojken springer hemifrån medan den andra hotar ta livet av sig. Varpå detta inte verkställs. Socialen vill i det läget att min make ska närvara vid flytten. Hur kommer det att gagna hans relation till barnen om de tror att han är skuld till att de flyttas från sin mamma. Barn är otroligt lojala och givetvis så älskar de sin mamma. Men den lilla har inte varit i skolan sedan i november. Den stora bara sporadiskt under vårterminen mm mm. Problemen är mer omfattande än vad jag vill skriva om här.
Nu sätter vi vår tillit till mötet på socialtjänsten på måndag. Förhoppningsvis så kommer man att finna en lösning.
Mitt i detta så finns det vuxna personer i barnens omgivning som på fb kommenterar att de aldrig kommer att släppa ifrån sig barnen. Att de inte ska behöva vara oroliga att de behöver lämna mamma. Istället för att stödja mamman att gå o få hjälp mot sitt drickande. Att ta de prover socialtjänsten vill att hon ska göra. Att även hennes sambo som dricker ser till att bli nykter.. att förklara för barnen att detta är nödvändigt. Att mamma inte är frisk och att hon behöver hjälp. Förstår inte hur dessa vuxna tänker- om de över huvud taget tänker.
Måste säga att pappa är fungerande, har inga sociala eller missbruksproblem. Dock har han ej fått möjlighet att umgås som han önskar med sina barn. Den stora grabben som nu är vuxen hade han inga problem att komma överens med mamman och umgänget med pojken fungerade bra och han och även jag har idag en mycket bra kontakt med honom.
Jag känner mig oerhört frustrerad då jag inte kan göra så mycket i det hela mer än att stötta min make. Finnas där för pojkarna när de flyttar hit. Men de kommer även att behöva sin mamma..