Hjälpa till hemma

Men snälla du, han är 5 år och för honom är det nog inte lika viktigt att ha fint i rummet, som för er. Jag vet att det finns 4-åringar som kan storstäda sitt rum, men det hör inte till vanligheterna.

För det första, en 5-åring kan inte ta det ansvar som du förväntar dig. Om du vill att han ska vara med och städa hans rum (för det är det är frågan om, att vara med) så måste ni göra det tillsammans och vara beredd på att du eller pappan gör den stora biten. Hjälp honom med att ge tydliga saker att göra t.ex plocka upp legot.

Och kom ihåg, vägrar han så vägrar han, antingen gör du det till en jättegrej, hotar med indraget lördagsgodis, dammsuga upp legot eller något annat. Eller så släpper du det.

Jag tycker det är fel att ge barnen arbetsuppgifter som krav, självklart ska man lära barnen hur man städar, tvättar lagar mat etc. Men huvudansvaret för ordningen hemma ligger hos er föräldrar.

Ju äldre de är desto mer kan man förvänta sig att de ansvar för sina egna saker, men inte efter oss andra.       

Det ända min dotter på 4,5år gör är att ta bort sin disk.
Ibland kan hon lägga sina kläder i tvätten och städa sitt rum (med hjälp). Hon är ju bara 5år, barn måste få vara barn och inte tvingas göra en massa vuxen saker i hemmet.

Jag har själv växt upp med att hjälpa till (utan att få belöning) men det var inte fören runt 10? och då var det att ställa in saker i diskmaskin, hjälpa till att städa i ett rum (storstädning) alltid lägga smutstvätten i korgen, plocka undan efter sig.
Senare i tonåren fick jag börja tvätta själv, klippa gräsmattan, städa ett rum själv vid storstädning. Hade börjat få hjälpa till med maten om mamma hade tillåtit folk i köket =D 

Nu menade inte jag att han skulle "storstäda" sitt rum själv. Men att plocka undan det han lekt med. Det gör han ju på förskolan.
Där plockar han även bort sin tallrik och sitt glas och om vår tvååring kan slänga sin tvätt i tvättkorgen så borde vår femåring också kunna det.  

Sen menar inte jag att han ska dammsuga hela huset, ansvara för att hålla rent på toaletten eller laga mat.
Förstår inte alls varför det skulle vara fel att låta honom hjälpa till.
Skulle det vara bättre att ha det som vi har det nu då? att han slänger saker runtomkring sig utan att bry sig alls? 

Om jag istället säger såhär. Hur får jag honom att VILJA göra saker själv. 
Kan han göra vissa saker på förskolan så borde det ju inte vara fel att han även gör det hemma.  

han är fem år, inte femton!
Så små barn kan man inte ha så stora krav på och absolut inte kräva att de dessutom ska förstå det du förklarar om att hjälpa till och ansvar!
Så små barn får man att hjälpa till i stunden och tillsammans, de är på tok för små för att ansvara att det liksom ska bli gjort.

Jag har inte sagt något om KRAV. 
Det är inte så att han måste göra det utan jag undrar liksom hur man kan börja.
Jag fattar väl att det som går jättebra ena dagen kan gå åt helt andra hållet nästa. Har ändå haft barn i fem år så dum i huvudet är jag inte.

Men det är inte fel att barnen lär sig att man ska hjälpas åt med saker. Vi bor trots allt här tillsammans.
Det hade vart en sak om jag ställt frågan om hur många barn i fem års åldern som kan laga mat.
Men de saker jag gärna vill att han ska göra här hemma är sådant han även gör på förskolan. Då förstår jag inte problemet.
Det är som sagt Ni som har sagt krav, inte jag.  

Men det är skillnad på hemma och borta.

Samma sak som att ett barn kan hoppa i soffan hemma, men skulle aldrig våga göra det hos tex mormor. Min dotter gör hur mycket som helst på förskolan att man ibland undrar över om vi pratar om samma barn.

Iaf, som jag sagt, försök göra saker till en lek, annars det som hjälper för min dotter är att överdrivet säga "kan du snälla ..." och "tack så jätte jätte mycket *smeknamn*" 
Det får henne att känna sig stolt och duktig och därför vill hon göra om det. Sen kan man gradvis trappa ner på berömmet.  

sextiotalist skrev 2013-07-19 21:36:58 följande:

Jag tycker inte ni ska göra en stor grej av det hela, sitta ner och prata om att han nu är stor nog att hjälpa till etc. Ta bara för givet att alla hjälper till efter förmåga, och i den åldern handlar det mest om att ta hand om sina egna saker. Jag tycker nog att ni är lite sent ute (tex med att rutinen att plocka bort en uppsättning lekgrejor innan man börjar med nästa, hänga upp jackan etc), så ni får uppträda som att ni alltid haft samma regler som dagis : ) Börja med en sak i taget, sen när det blivit rutin efter nån vecka smyger ni in nästa grej lite försiktigt. Börja tex med att säga att du märkt att jackan ofta hamnar på golvet, det är säkert för att han inte har en bra krok till den : ) Åk och välj en fin krok och sätt i barnhöjd, sen påminner ni om jacka och skor varje gång de inte hamnar på rätt plats. Sen börjar ni lite smått att be honom lägga lite tvätt i korgen, snart kan ni göra det till rutin varje kväll etc. Kör samma rutiner för lillasyster, men med er hjälp, så blir det mer naturligt för 5-åringen!

Vi är inte ute efter att ha det pedantiskt här hemma. Långt ifrån kan jag säga. 
Det är mer små saker. 
Och som jag skrivit tidigare så handlar inte detta om krav utan att jag tycker att han är stor nog att göra vissa saker.
Vi flyttade för 6 månader sedan och det är lite sedan dess som jag upplevt det rörigt. Jag vill att de ska lära sig att om de hjälper till med att exempelvis hänga upp sin egna jacka eller plocka undan de leksaker de lekt med så kommer vi får mer tid att göra något kul tillsammans.  

Mitt problem är mer att jag inte riktigt vet hur jag ska motivera honom.
Igår efter maten, kom jag på idén att vi kunde sätta äggklockan på 1 minut och se hur mycket vi hann plocka bort från bordet innan tiden tog slut.
Det tyckte han var jätte roligt.

Jag tackar för alla tips.
Känns dock lite tråkigt att det blev en sådan diskussion av det. Som sagt, det finns inga krav här. Vi vill bara att barnen ska lära sig att man ska hjälpas åt. 

Gör klart för sonen när han plockar fram leksaker så ska han ta bort det då han lekt klart. När han sedan protesterar ( när det är dags att plocka upp) så säg att han lovat och att man håller vad man lovat men att du kan hjälpa honom lite om det behövs.

Vi har fått in lite rutin på vår 4-åring. Hon städar nu oftast undan efter påminnelse men skulle aldrig komma på tanken själv ;).

Äggklocka brukar ju som du sett fungera bra. Annars tror jag att det kan fungera bättre om du fokuserar på att tala om för honom att det här är viktigt *för dig* och inte använda ord som "nu när du är så stor borde du verkligen... osv" Det blir liksom bara tråkiga krav av det hela, tillsammans med en känsla av misslyckande och motvilja om han nu inte klarar av det här han borde kunna "nu när han är stor".

Jag tycker absolut att han ska hjälpa till hemma, men säg istället: "Jag skulle bli så himla glad om du ville göra det här, då hinner vi göra mer roliga saker". Eller något i den stilen. Ännu hellre skulle jag rekommendera att istället för att ni talar om för honom att han borde kunna plocka undan efter sig, lägga tvätten i korgen och ta undan disken, så frågar ni honom vad han tycker att han klarar av att göra och ta ansvar för. Ha inte inställningen att han inte kommer att gilla att hjälpa till och måste manipuleras, mutas eller tvingas. För det mesta vill barn göra föräldrarna glada.

Det är precis så vi försöker göra
Än så länge fungerar det bra och han kommer själv på det här med ägg klockan och vill gärna att vi ska göra det.

Bra tips det där med att säga att "jag" skulle bli glad om han hjälpte till. Då blir det förhoppningsvis inte något tjat.

Tack för era tips!