Någon som lyckats bli av med sitt alkoholmissbruk, hur?

Ja, risken finns ju att du blir av med dina barn men troligen inte. Å andra sidan, vad har du för alternativ? Är det bästa för dina barn att vara med en förälder som har alkoholproblem? Hur tror du att det påverkar deras vardag?

Om du söker hjälp så visar du ju på ett ansvarstagande och det är ju positivt och man vill i största möjligaste mån låta barn stanna hos sina föräldrar om det går. Därför tittar man ju i första hand på om det går att kombinera stöd för dina barn och behandling och stöd för dig. Oftast går ju det med öppenvård.

det beror såklart på hur situationen för er ser ut också.

Hur omfattande är dina alkoholproblem?
Hur gamla är dina barn?
Kan du se på vilka sätt er vardag påverkas av ditt drickande? 
Är du ensamstående?
Arbetar du?
 

Jag vet att det gått för långt, och jag måste i alla fall minska ner på drickandet.   Men jag vill helst inte blanda in utomstående i detta,  dels är jag som sagt rädd att förlora min barn, och dels skäms jag förstås..

Svar på frågorna hur situationen ser ut:

 Hur omfattande är dina alkoholproblem?   Jag dricker nog i genomsnitt en liter vin om dagen, skulle jag uppskatta.  

Hur gamla är dina barn?  3 och 11 år.

Kan du se på vilka sätt er vardag påverkas av ditt drickande?    Inte så mycket.  Barnen försummas inte, jag är aldrig så bakfull att jag inte orkar gå upp med dem på morgonen eller kan åka på aktiviteter med dem. 
Jag kan inte se att barnen far illa.
Har gjort en del saker jag skäms över, som druckit ett par glas före ett föräldramöte.  Jag tror knappast det märktes,  men ändå.  Så gör man inte, och jag vet inte varför jag gjorde det.

Är du ensamstående?  Ja, numera.  Skilde mig för ett halvår sen, ungefär, men problemet fanns innan.   

Arbetar du?  Ja.

Det finns bara ett sätt; du kan bara sluta om du faktiskt vill. Gäller alla beroenden.
Hitta något som är värt att sluta för.

Blir så arg och frustrerad!   Varför kan jag inte dricka normalt?
 Varför handlar varenda kväll om vin?  Varför är det enda jag kan tänka på inför en familjemiddag ; dricka vin?
Varför får jag mer eller mindre panik en söndag då vinet är slut, och bolaget stängt?
Jag tycker ju det är så skönt att somna och vakna upp nykter för ovanlighetens skull!

Jag mår inte dåligt, har ingen ångest eller något annat jag försöker döva.
Jag har en underbar central 4:a, som jag fått enbart av extrem tur.
Jag har två underbara barn.
Jag har ett stabilt jobb sedan många år som jag trivs med.
Jag mår inte psykiskt dåligt eller är deprimerad.

Så, varför?

Min äldsta son ville gå till Gröna Lund i sommar, men jag svarade att vi inte har råd att gå dit, det kostar en del för tre personer.
Så tänkte jag efter;  hade jag gett f*n i att dricka, så hade vi haft råd flera gånger om!
Hade jag låtit bli att dricka de tre ölen på hotellet när vi var i Göteborg, hade vi haft råd att gå på Universeum innan vi åkte hem...
Jag blir inte redlös berusad, men ändå påverkar mitt drickande barnen...
 

Ganska så klassiskt det där. Naturligtvis påverkas barnen - och märker - tro inget annat. Att de rent praktiskt far illa tror jag inte heller men snart kommer även det. ja, du kanske kan minska drickandet en tid men du kommer att falla dit igen och då troligen värre. Värre för att du då kommer att "hata" dig själv för att du var så svag och inte klarade det, självförakt. För att bli av med självföraktet så måste du döva det med mer vin.

Omgivningen märker också även om du inte tror det.

Du MÅSTE söka hjälp faktiskt, både för din egen och barnens skull innan det går rent åt h-e. Då blir du verkligen av med dina barn.

Söker du hjälp nu så är det troliga scenariot att du erbjuds öppenvårdsbehandling och urinprover varje vecka. Barnen får stanna kvar hemma så länge du deltar i behandlingen och "sköter dig"och får troligen prata med någon för att se hur de påverkats och få lämpligt stöd. Eftersom du jobbar och sköter den biten så verkar er vardag funka någorlunda och då finns ingen anledning att ta dina barn. Även om det inte är den lämpligaste miljön för barn att vara i ett missbrukshem så skulle det skada dem ytterligare att ta dem ifrån sin förälder, det är så man resonerar.

Ja, det är asjobbigt och du är helt naturligt rädd, men vännen du måste.

Omgivningen har aldrig någonsin sagt något om detta, och jag tror att i alla fall min mamma skulle sagt något.  Min pappa har tendenser att dricka för ofta och mycket, och hon håller inte precis tyst om vad hon tycker om det..
Min exman har aldrig heller sagt något, trots att jag druckit mycket redan när vi levde tillsammans.  Och han är inte den som drar sig för att  hacka eller klanka ner, om man säger så...

Jag skäms något fruktansvärt, och är rädd att barnen ska hamna hos sin pappa och tvingas byta skola och förskola.   

Kolla ditt närmaste AA ( anonyma alkoholister) och ta del av deras program. Så blev jag fri från mtt missbruk, kolla om det passar dig

Klart att du skäms, det är naturligt men vad ska du göra istället?

Okej, så du tror att ingen i din omgivning märker ditt drickande för att ingen säger något? Du är uppenbarligen i förnekelsestadiet. Om inte annat så märker barnen något och i synnerhet den äldsta. 

Så hur har du tänkt lösa det här då? 

Förresten, varför vill du sluta dricka? Ingen märker något, er vardag fungerar, barnen påverkas inte, du sköter ditt jobb så vad är då problemet? Kostnaden?

Berätta gärna mer, om du vill!
Jag ska försöka samla mod till att gå dit, men bor i en liten stad (där jag dessutom är uppväxt), så det tar emot!