Dagis, i nytt land med nytt språk!??
Just idag angrep oron mig!
HUR SKA DET EGENTLIGEN GÅ??
Är oftast ko-lugn inför afrika-flytten, men så ibland poppar rädslan upp... Rädslan är alltid relaterad till våra barn, hur det ska gå för dem.
Hur har det EGENTLIGEN gått för ERA barn, som ni satte på dagis i ett främmande land, med ett främmande språk? Var det JÄTTE svårt för dem?
Våra två barn (3 och 4.5 år gamla) är relativt blyga. Kanske inte så blyga inför andra barn, men reserverade inför nya vuxna! De ÄLSKAR dagis här i Sverige, de älskar sina pedagoger och har massor av kompisar och upptåg hela dagarna. Det känns (idag) hemskt att dra upp deras rötter här i Sverige!
I det nya landet ska de gå på dagis ungefär samma tider som de går här i Sverige, mellan kl 8-15, 4 dagar i veckan. De kommer att gå tillsammans. Gruppen kommer vara mycket större (uppemot 25 barn), men med mer personal. Ingen förutom de själva kommer att kunna prata svenska. Jag HOPPAS på att kunna få vara med ÅTMINSTONE hela första veckan, kanske fler veckor (trots att de egentligen inte brukar ha någon som helst inskolning på detta dagis).
Jag oroar mig för att de kommer vara livrädda för all personal, inte finna ngn trygghet i de vuxna då de inte pratar samma språk. Tänk om de känner sig helt övergivna! Tänk om de inte trivs med fröknarna och kompisarna och rutinerna!!
Som sagt, hur gick det för er?