Min sambo anser att homosexualitet är fel
Jag hade precis en diskussion med min pojkvän som gjorde mig väldigt orolig inför framtiden.
Vi diskuterade huruvida det är rätt eller fel att försöka påverka sina barn till att bli heterosexuella. Det kom då fram att han tycker att homosexualitet är fel, samt att han ännu inte kan ta ställning till om han skulle skämmas om hans barn visade sig vara homosexuell (eftersom vi inte har några barn). Han har även en rädsla för att "hans släkt" kommer dö ut om barnet visar sig vara homo. Jag frågade då vad det skulle spela för roll om barnbarnet är biologiskt eller adopterat om han ändå älskar det. Då sa han att han inte kan ta ställning till om han kan älska ett adopterat barnbarn.
Det blev väldigt mycket han "inte kunde ta ställning till". Han ansåg även att jag pressade honom eftersom vi ännu inte planerar att skaffa barn. Dock vill jag kunna försäkra mig om att han inte skulle försöka "uppfostra barnet till att bli hetero". Han kunde inte lova någonting. Han jämförde det även med att inte försöka prata sitt barn ur nazism eller liknande.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Onödigt nog kallade jag hans värderingar för omogna. Som vanligt stängde han bara igen och vägrade diskutera med mig. Jag förklarade att det var viktigt för mig att diskutera frågan. Han har tidigare tagit upp att han vill att jag ska släppa min fobi för trafiken om vi ska ha barn i framtiden. Jag lyssnade och tog det till mig. Nu undrar jag varför jag ens ska bry mig om det när han inte är redo att lyssna på vad som är viktigt för mig?
Jag vet att han är en väldigt rädd och osäker människa, vilket han försöker dölja. Jag har försökt förklara för honom att det är okej att visa känslor. Under våra 4 år tillsammans har jag inte sett honom gråta en enda gång. Däremot vet jag att han vid två tillfällen, innan vi blev ihop, varit självmordsbenägen. Jag vill verkligen tro att han skulle släppa sina rädslor och skaffa sundare värderingar om han bara vågade inse att man inte måste vara sammanbiten hela tiden. Samtidigt har jag svårt att tro det. Jag har behandlat honom väldigt kärleksfullt under åren vi varit tillsammans, men han verkar inte öppna upp ändå.
(Jag skulle även vilja tillägga att han annars är väldigt snäll mot mig. Han brusar väldigt sällan upp, han ger mig komplimanger varje dag, han har aldrig hånat eller nedvärderat mig...etc. Det är bara i hur han pratar om andra människor jag börjar fundera. Han kan även yttra sig väldigt hårt om invandrare. Ärligt talat förstår jag inte ett dugg i och med att han varit väldigt bra vän med såväl homosexuella som invandrare).
Mina frågor:
- Är jag hemsk som försöker få honom att ändra inställning?
- Vad kan ligga bakom hans hårda yttranden?
- Diskutera gärna annat jag skrivit också. Jag vill gärna höra spontana tankar och funderingar som dyker upp. Jag känner mig helt vilsen i det här.
