Beröm är inte kärlek
...eller? Vad säger ni: www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/berom-ar-inte-karlek_478387.svd
...eller? Vad säger ni: www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/berom-ar-inte-karlek_478387.svd
Gillar inte juul faktiskt
Det har ju inte bara med Juul att göra utan numera är det väl rätt vedertaget vad som är skillnaden mellan självförtroende och självkänsla samt hur man stärker dessa två olika egenskaperna? Jag har läst lite överallt om risken med att bara berömma barnets prestationer istället för barnet självt. Tom i sk självhjälpsböcker för vuxna kan man läsa om detta
Tillägger att jag skrev inlägget innan jag ens läst artikeln mer än att jag bara ögnade de första raderna, kanske misstolkade vad den handlade om!
Dock; väldigt viktiga saker att veta. Hoppas folk begriper budskapet.
Ja, det är väl ganska självklart egentligen? Om min man säger att han älskar mig och jag frågar honom varför, vad vill jag ha för svar? "För att du har så fasta bröst"? "För att du är så duktig på att hålla rent i badrummet"? "För att du kan komma ihåg så många läkemedelsnamn"? Nej, självklart vill jag att svaret ska ha att göra med den jag ÄR, och inte det jag GÖR. "För att jag mår bra när jag är med dig", "för att jag känner att jag kan prata om allt med dig", eller bara "för att du är du", är svar som gör att jag verkligen känner mig älskad. Och det är ju såklart samma sak med barn. Visst kan min sexåring bli glad av att jag säger att han kan springa så snabbt, eller att han är så duktig på att hjälpa till med matlagningen, men det är ju inte det som får honom att känna sig älskad och uppskattad, utan det krävs som sagt att man "ser" barnet som person också.