Blir vi dummare som vuxna?

Japp, vi överanalyserar saker. När något är så självklart och enkelt, måste vi bara krångla till det och tänka så avancerat så att det helt enkelt blir fel. 

Som barn och tonåring tror man att man forstår så mycket, medan man i verkligheten har ett mycket begränsat kunskaps- och erfarenhetsomfång. Ju äldre man blir, ju mera växer de omfången, och man inser hur lite man egentligen vet. Fast man forlorar ju en del hjärnceller med åldern, så på så vis blir man ju lite dummare varje år, speciellt om man nyttjar typ alkohol eller liknande medel ;) Intellektualisering och psykologisering tror jag hor mera personligheter till; alla av oss gor det faktist inte.

Jo det har du rätt i. Man är ju ganska inbilsk när man är ung och tror att man vet och kan allt. Vi har några ungdomar som sommarjobbar där jag arbetar och de pratar som om de vore utbildade psykologer med 40 års erfarenhet :) Men som sagt så inser man ju med åldern att man vet ganska lite egentligen. Brukar uppehålla mig på sajten Vetgirig.nu för att delta i frågersporter inom olika ämnen, och jag blir förvånad över hur lite jag vet och har koll på!

Sant också att alkohol och droger fördummar. Tror att många vanliga svenssons är alkoholskadade utan att veta om det. Det är lika riskfyllt att dricka varje helg som att dricka dagligen.

Naturligtvis spelar också personligheten in. Finns ju de som ska intellektualisera och överanalysera jämt, samtidigt som det finns de som är mer spontana och "skiter i intelligensen", som raggare och värstingar och sånt folk.

Nej, det tycker jag inte att vi blir, vi inser däremot hur få enkla svar det finns, och världens komplexitet på ett helt annat sätt.

det bidrar förvisso till att vi har färre svar, men inte att vi blir dummare, bara att vi fått större insikt.

Fritt talar från mitt eget perspektiv.

Om man tycker att "svart eller vitt-resonemang" tyder på högre intelligens är såklart barn och ungdomar smartare.
Barn har dessutom en brantare inlärningskurva. 

Sen är det lättare att lagra in ny info på kort tid om man inte samtidigt blir distraherad av inköpslistor, barn som ska hämtas, ränteläget, abonnemangsavtal, vilken som är den nyttigaste maten just nu, sociala regler osv 

Jag har gjort två övervakade IQ-mätningar i mitt liv; som 22åring hade jag 119 och som 35åring då jag hade 129. Det var, enligt vad jag fick förklarat för mig, förväntat.   

Jag upplever att man inte hade förmågan att se saker ur olika vinklar som barn. Därför blev allt enkelt och självklart.

Vi blir alltså inte dummare. Vi förstår bara att det finns 100 000 olika vinklar på saker.

Jag tycker det är tvärtom. Jag kände mig ofta lite efter som barn. Som vuxen fattar jag mer både i det sociala livet och fakta mässigt. Jag var dock mer spontan och gränslös som barn.

Jag har alltid haft lätt för att lära, men ju mer erfarenhet av livet och annat jag får, så inser jag att det finns fler sidor och dimensioner av det mesta. Barn och unga upplever jag ofta som mer enkelspåriga i sitt tänkande (inte alla och inte alltid, men generellt) vilket kan göra att de ibland tycks lära sig och fatta snabbare, medan vuxna (igen: inte alla och inte alltid) tar mer hänsyn till en frågas komplexitet, och därför finner det nödvändigt att väga in fler aspekter.