• June82

    Osocial vardag

    Är det fler som känner som jag?!
    Att man efter en tid av hemmavistelse saknar det där sociala livet och arbetet?
    Vår son är 3 1/2 månad nu, och har en tid kännt mig instängd på ett sett, fast att jag är ute och promenerar mm.
    Men man gör samma saker varje dag och träffar inte så mycket folk. Saknar att arbeta och komma ut på ett annat sett. Och nej, sätta mig på ett fik med vagn och allt annat och samtidigt vara social med en vän funkar inte för mig tyvärr.. Inte just nu. För om han är vaken då är det all fokus på honom hela tiden.
    Min sambo arbetar och får ju ett litet avbryt i vardagen så att säga, samt det sociala. Plus att dom gör mycket aktiviteter i hans jobb, blir lite avundsjuk då jag med vill hitta på roliga saker på egen hand.

    Känner mig bara väldigt nere och ledsen idag. Gråter

  • Svar på tråden Osocial vardag
  • Chocoholica

    Nej, du är långt ifrån ensam. Även om min man är hemma en del och tar hand om lillen så känner jag mig låst. Kan inte bara gå ut själv och chilla. Stressar tillbaks till lägenheten. Undrar vem som kommer få mest separationsångest när jag börjar jobba...


    Nej! Jo! Eller?
  • June82
    Chocoholica skrev 2013-06-25 21:33:10 följande:
    Nej, du är långt ifrån ensam. Även om min man är hemma en del och tar hand om lillen så känner jag mig låst. Kan inte bara gå ut själv och chilla. Stressar tillbaks till lägenheten. Undrar vem som kommer få mest separationsångest när jag börjar jobba...
    Ja eller hur, även om jag skulle gå iväg en sväng och fika med en vän när han kommit hem så undrar jag hela tiden hur det går..
    Man blir ju smått knasig av att bara gå hemma och göra mer eller mindre samma saker varje dag. Och så blir man på nåt sett ledsen när sambon får sina roliga utflykter med jobbet. =(
  • Chocoholica
    June82 skrev 2013-06-25 21:35:44 följande:
    Ja eller hur, även om jag skulle gå iväg en sväng och fika med en vän när han kommit hem så undrar jag hela tiden hur det går..
    Man blir ju smått knasig av att bara gå hemma och göra mer eller mindre samma saker varje dag. Och så blir man på nåt sett ledsen när sambon får sina roliga utflykter med jobbet. =(
    Avundsjuk med ja. Det känns som att han får ha det roliga som är avslappnad trots att han jobbar, medans mitt jobb hemma aldrig tar slut. Gnällig som f** är jag med. Lättirriterad och känslig så det står härliga till.
    Nej! Jo! Eller?
  • June82
    Chocoholica skrev 2013-06-25 21:41:02 följande:
    Avundsjuk med ja. Det känns som att han får ha det roliga som är avslappnad trots att han jobbar, medans mitt jobb hemma aldrig tar slut. Gnällig som f** är jag med. Lättirriterad och känslig så det står härliga till.
    Känner exakt samma.. Killar verkar dock inte tycka att det är ett "jobb" att gå hemma med barn. Visst förstår dom väl att det kan vara jobbigt ibland, men när man förklarar så verkar det mest som dom tror att man överdriver. Han kan ju slappna av i tanken på jobbet, det kan jag ju aldrig hemma, kan ha lagt honom för att vila och man tänker yes en stund för mig själv, dricka kaffe och slappa lite vid datorn. Men fem min kan gå och man måste upp igen för att han kanske inte alls ville sova eller kanske bara har svårt att komma till ro mm.. Så man "jobbar" hela tiden..  Utan det där sociala och utan aktiviteter. Känner mig ibland inlåst i lgh..
  • Chocoholica

    Samma här. Men det blir bättre. Mitt i allt elände så känns det värt varenda liten sekund när man får en klapp på kinden och världens goaste pussar från sonen. Hjärta


    Nej! Jo! Eller?
Svar på tråden Osocial vardag