Båda mina föräldrar dog

Beklagar sorgen och förlusten av dina föräldrar.

Ta kontakt med en sorgterapeut för att hantera och prata om dina känslor, drömmar och dödsångest. Även om man inte är troende så brukar kyrkan ha bra sådan kontakt.

Vad gäller mor- och farföräldrar så finns det ju de äldre som är helt ensamma och som inte vill nåt hellre än att ha barnbarn även om det inte är deras egna. Har hört om flera som annonserat efter extramorf/farföräldrar med gott resultat. Barnen får utbyte med äldre generation och den äldre får utbyte av yngre generation.

Men åh vad sorgligt Du har en tuff tid att bearbeta din sorg men det är viktigt att få gråta och prata.
Att du drömmer om dem är bra för då bearbetar du mkt när du sover. Jag som tror på det övernaturliga drömmer ofta om min far och mormor och morfar. Jag inbillar mig att de är här för att säga att de har det bra. Kram

Beklagar verkligen det du går igenom. LFF´s råd är superbra. Både att  få hjälp med sorgearbetet och att fina extravuxna till barnen.
Jag har mina föräldrar i livet men av olika skäl så fungerar det inte så bra mellan oss. En nära vän har kommit mina barn så nära att hennes föräldrar har kommit att bli extramormor och morfar. Och faktiskt lite av extraföräldrar till mig. Toppenskönt att ha andra att luta sig mot. 

 

Beklagar verkligen! Jag var med om ungefär detsamma för snart 4 år sedan. Pappa fick cancer men det såg ändå rätt så bra ut, han skulle troligtvis klarat ut det. Sen gick det 4 veckor och mamma blev dålig, hjärntumör av den allra värsta sorten, onkologerna på huddinge sjukhus kunde inget göra och hon somnade in bara 1.5 månad senare. Pappa valde att ta livet av sig 4 dagar efter mamma :( så på 4 dagar blev jag föräldralös som 23-åring. Trodde aldrig jag skulle klara av det men på något sätt står man här 4 år senare och inser att livet går vidare!

Åh så sorgligt! Att mista en förälder är tufft nog, men båda inom så kort tid måste vara fruktansvärt. Jag känner med dig och hoppas du har stöd av familj och vänner.
Och släpp fram sorgen, håll inte igen, utan gråt och skrik och vad du känner för! Det tar tid, och det gör ont länge, men så småningom bleknar smärtan och livet går vidare och du kommer på dej själv med att le vid tanken på pappa och mamma.

Kramar till dig !   

Tack för alla fina ord och råd!
Det värmer!

  

Jag deltar i din sorg.

Det är bra att du skriver av dig, det är alltid bra att prata av sig. Mina föräldrar dog med 10 månaders mellanrum och jag var föräldralös vid 26 års ålder. Jag var enda barnet på orten så jag fick ta hand om allt, vilket gjorde att jag inte hann sörja då, men jag tog igen det 1 år senare.

Nu har jag mist min sambo och det som hjälpt mig mest är att prata, prata och åter prata. Man upptäcker hur många vänner man har och hur mycket omgivningen bryr sig, trots att man är i en väldigt, väldigt känslig situation. Det är alltid svårt att prata om döden, oavsett om man själv är drabbad eller någon i en omgivning är det.

 Ni kommer att klara även det här, för det är sant att man är starkare än man tror!

Jag har aldrig träffat min biologiska farfar, dog på 70-talet tror jag. Min bonusfarfar dog -93 (jag är född -90) så honom minns jag inte. Knappt jag minns mormor som dog -96 eller morfar som dog -99. Hade farmor i livet tills hon dog -11.

Jag hade en bra och lycklig uppväxt ändå. Visst, jag saknar dem men vet de är lyckliga i himlen med varandra.

Beklagar men glädj dig åt din familj och se att de får det bättre nu än att lida sjuka för att göra andra glada