Hon hotar med anmäla kidnappning.
Mellansonen (13 år) skickade ett sms med frågan om han fick flyttade hem till oss (mig och sambon), ringde upp honom och fick höra att hans styvmamma hade slagit honom på armen för att han varit lite kaxig.
Rasande ringer jag pappan som är ovetandes om allt som hänt och ska prata med henne.
Efter ett litet tag ringer så skatan till mig, försöker rättfärdiga händelsen med att tålamodet tog slut, bägaren rann över och det utdelades en liten klapp på överarmen.
Både jag och sambon är överens om att killen ska hämtas hem till oss och min sambo kör.
Väl framme får han höra att tar du NN så anmäler jag dig för kidnappning.
Pappan kommer hem och säger till sonen att jag skiter i vad hon säger där uppe, du blir här, styvmamman står o käftar i bakgrunden (sambon har mig i luren så jag hör allt), innan det hettar till ordentligt kommer hjälpen att avstyra det hela och det slutar troligtvis med att sambon kör hem själv, utan min son.
Nu till frågan, kan hon göra så?
Kan hon verkställa hotet om anmälan??
Sonen vet just nu inte vilket ben han ska stå på, han vill hem till mig samtidigt som han vill stanna hos pappa.
Jag vill ha hem sonen till mig, samtidigt vill jag inte att sambon riskerar en polisanmälan.
Jag sitter här hemma, 8 mil bort, mår kräkilla, vill ha hem alla mina barn, men pappan vägrar släppa dem..
Jag kan avsluta det hela med att tala om att denna skata är anmäld för barnmisshandel på en av mina andra söner, för drygt ett år sedan, åtalet lades ner.
För ca 6 månader sedan kom det in en ny anmälan till soc från skolan gällande barnmisshandel (pappan anklagad denna gången) på två söner, som väljer att polisanmäla det ena, som även det är nedlagt.
Båda anmälningarna ligger under utredning hos soc just nu och detta hjälper förhoppningsvis inte dem det minsta.
Samtal till soc i morgon är prio 1.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-06-19 07:39
Sambon var nere igår kväll för att hämta sonen, som inte fick följa med för sin pappa och styvmamma.
I morse berättade sambon att det kan göras en anmälan om nästan vanvård av barnen, vanvård/missär hos djuren.
Barnen, som var hos pappa var (Som är "mina"),
Sonen 13 år, gick i pappas gamla arbetskläder, ovårdad.
Son, 10 år (Bor hos oss, besökte pappa) var ordentligt klädd.
Dotter 7 år, ganska ok klädsel.
Dotter 5 år, smutsig, icke ok klädsel.
Samt styvmammans flika på 5 år, icke ok klädsel, skitig, med napp i munnen.
Alla barnen uppe, ute och lekte när han körde 23.30
Skitiga, speedade.
När jag pratade med pappan tidigare på kvällen anklagar han mig för att inte ta ansvar för mina barn, han är slutkörd och trött på allt, tycker att jag borde ha mina barn oftare.
Varpå jag sa att det är inga som helst problem, de kan omedelbart flytta hem till oss, inga som helt problem, så får ni lugnet ni är ute efter.
Pappan sa givetvis ja i det läget, satt på jobb, stressad och irriterad.
När min sambo sedan är där så får inget av barnen åka med.
Sitter återigen här, nedslagen igen, disträ, tappat lusten till allt.
Skulle lika bra kunna ge mig ut i skogen och inte komma tillbaka.
Livet känns så jävla hopplöst ibland.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-06-19 11:00
Pratade med soc för en stund sedan, tårarna kunde jag givetvis inte hålla tillbaka och tjejen lovade att hon skulle återkomma när hon pratat med pappan och sin chef.
Hon tog allvarligt på den nya informationen dels om sonen det berör i första hand men även om de andra barnen, tyckte det var bra att jag ringde, men va fan skulle jag göra?
Jag lovade sonen och dessutom ska det fram i ljuset hur det går till där.
Vad gäller en anmälan om kidnappning så hade de inte haft något för det, det är gemensam vårdnad och jag har all rätt i världen att hämta mina barn, personligen eller via ombud när jag anser att det är fara/risk för mina barn.
Varför visste jag inte det igår, då hade jag sett till att de verkligen blev hämtade.
Så jag vet vad jag ska göra ikväll när sambon kommit hem.
