MikaelaLars skrev 2013-06-13 16:50:08 följande:
Hej! Jag hoppas på att få lite tips och råd. Jag har för ett tag sedan träffat en kille som har barn på 2 år.
Och ska eventuellt träffa sonen för första gången inom snar framtid. Jag är lite orolig och vet inte riktigt hur jag ska hantera detta då det är helt nytt för mig. Så ni bonusmammor. Hur hanterade ni första mötet? Och hur stor del ska jag räkna med att ta?
Hej!
Jag är inte bonusmamma, men mina två barn fick en bonusmamma för snart två år sedan, numera är det min fru, så jag har s.a.s. följt processen på nära håll. Båda barnen bor med oss varannan vecka kan jag väl passa på att nämna.
Vi var noga med att skynda långsamt och ta det hela i etapper. Första gångerna vi sågs allihop träffades vi kortare stunder på neutral mark, tex utflykt till en lekpark, picnic i skogen, fika på en uteservering i en park osv.
Det tror jag var en bra början så att barnen och partnern kan vänja sig vid varandra i egen takt, alla människor är ju olika hur snabbt de släpper nya människor inpå sig, en del på en gång, för andra tar det mer tid och det gäller barn också.
Så känn ingen press på att det ska vara på ett visst sätt från början utan låt det ta den tid det tar och ta det inte personligt om sonen inte vill låta dig komma nära på en gång.
En annan sak som jag tror vi har haft nytta av var att hon hela tiden fick ta så mycket ansvar som hon kände sig bekväm med för att på så sätt kunna växa in i en roll i familjekonstellationen som passar henne. Det innebar att i början var det jag som tog allt ansvar för barnen, om jag behövde hjälp med något specifikt så kunde jag naturligtvis fråga, men det var jag som höll i allt organisatoriskt som rörde barnen.
Så hur stor del du ska räkna med att ta i början tror jag är upp till dig och barnens pappa/din partner att besluta gemensamt.
Finns inga rätta svar, utan ni måste komma fram till vad som passar för er och barnet.
Prata igenom det hela noga, hur ni känner, hur stor del vill du ta på sikt, hur mycket är han beredd att låta dig kliva in, vad tror ni blir bäst för barnet osv.
Det viktigaste tror jag är att inte stressa utan låta relationen till bonussonen växa fram, och att inte ha alltför bestämda åsikter om hur allting ska vara, utan var beredd på att acceptera att det kanske inte blir exakt som du hoppades, åtminstone inte på en gång. Men naturligtvis är det bra om du och partnern har gjort upp en gemensam målbild för hur ni vill att er tillvaro ska se ut på sikt så ni har ett gemensamt mål att sträva mot, men var beredd på att det kan ta tid att nå dit och motgångar kan komma som kräver anpassningar från alla inblandade.
Lycka till!
