Styvmamma utan egna barn

Hej! Jag förstår att det är jobbigt! Just att du både ska och inte ska ta plats och ansvar. Jag tycker att din kille bär sig illa åt, han visar dig inte alls den respekt du förtjänar. Spontant så tänker jag bara att du borde lämna honom, men det känns som ett så platt svar..

Vad är ditt mål med relationen? Gemensamma barn? Tänk då på hur ni har det nu. Att han fryser ut dig med språket är elakt. Ska ni leva ihop kanske du borde försöka lära dig spanska.

Vad vill du ha för roll till din killes son? Vill du ta ansvar? Berätta till din kille vad du vill och förväntar dig. Om han inte lyssnar på eller kör över dina önskemål tycker jag att du ska lämna.

Jag har en del tankar kring det här, men det första jag reagerar på är språket.
Jag kan förstå att han vill prata spanska med sin sån eftersom det är hans modersmål.
 Men frågan är också hur bra är han och sonen på svenska?
Att prata spanska och lämna dig utanför när ni är alla tre känns inte riktigt OK, där borde det gå att hitta en annan lösning. 
 

Det låter inte som att han lyssnar på dig. Mitt råd är att inte flytta ihop och f.f.a. inte skaffa gemensamma barn förrän ni har rett ut alla problem och eventuella konflikter. Han måste ha förmåga att sätta sig in i din situation, inte lämna dig ensam med dina tankar med attityden att du ska gilla läget. Det ÄR jättesvårt att komma in i en bonusfamilj. Situationen om ni flyttar ihop och skaffar fler barn riskerar att förbli densamma, med den skillnaden att det är försent för dig att dra dig ur, eftersom du antagligen inte vill beröva dina barn sin pappa. Lite så har det blivit för mig.

Jag håller med MadameBovary- flytta inte ihop ännu & skaffa heller inte barn. Man vet inte vad man ger sig in i när man blir tillsammans med  någon som har barn sedan tidigare. Hur ska man kunna göra det ? Ännu svårare  när man själv inte har barn. Ta det lugnt och lita på din magkänsla.

Nu sitter jag och eldar upp mig lite här hemma TS :)

Att din sambo och hans son fryser ut dig med språket är inte ok , förstår att de vill prata spanska men det kan göras på ett respektfullt sätt. Tex. spanska halva kvällen/under någon aktivitet sen svenska när ni alla hänger tillsammans.

Han vill att du ska ta ansvar men du får ändå inte lägga dig i. Du ska helst, om jag förstår det rätt, stå vid sidan av deras relation och foga dig efter hur deras tvåsamhet fungerar, du ska rätta dig efter far och son och helt ge upp din egen person, åsikter och rätt till att vara en individ nummer tre för du visste att han hade barn och då är det så det ska gå till?!

Jag menar att man är förälder 24/7, även om man har sitt/sina barn på halvtid. Med det menar jag att händer det något allvarligt så finns man där, med det menar jag INTE att man står standby på "inkompetent-mamma/pappa-jour" och "barntaxi-service" dygnet runt även "barnfri" vecka.
Att ställa upp på sitt ex dygnet runt funkar jättebra när båda är singlar, dock när man får en ny partner måste man ta steget och inse att man inte längre är den där närmsta personen med exet längre, barn eller inte.
Om man har svårt att klippa banden med exet och låta exet leva sitt eget liv och stå på egna ben kanske man har tur att hitta en partner som är lite som en slit-och-släng-trasa, som tycker det är helt ok att komma i sista hand efter mammor/pappor/ex/hundar, dock känner jag ingen som skulle acceptera detta.
Bildar man en ny familj bör det i min mening vara med målet att den nya familjen ska bli ens trygghet och plattform i livet och att den nya familjen med alla medlemmar i alla lägen ska vara prio 1. 

"DU VISSTE VAD DU GAV DIG IN I"
Denna helt befängda kommentar....
Nja, jag visste att han hade barn på pappret, men jag har aldrig tidigare bott ihop med barn, så hur det var kunde jag omöjligt veta. Och även om jag hade bott med barn förr så om jag nu skulle "veta" betyder det att den som säger ovanstående kommentar tycker att alla är lika.
I min mening är alla individer och väldigt olika, det är säkert en jäkla skillnad att bo ihop med Curling-Lasse och han bortskämda ungar där en betjäntserivce bedrivs mer än föräldraskap än Von-Trapp-Martin som pekar med hela handen och han små soldater lyder hans minsta vink.
En människa som individ kan vara ömsint, respektfull och världens bästa pojkvän, men sen får man se föräldrarollen och människan som är så underbar på tu man hand visar sig vara en oattraktiv mes eller en ignorant skit som vill att man ska stå på standby barnvecka för att vara redo för parliv nästkommande vecka.
Sen vet vi ju alla att en fasad kan man hålla uppe länge och det kan ta tid innan man får se alla sidor av en erson.
Nej min skäl, den som säger ovanstående kommentar säger indirekt att de är inskränkta, oförstående och inte kan tänka längre än näsa räcker. 

En människa som träffar någon med barn måste ha förståelse för att det inte är som ett parliv på två, man väljer något annorlunda än en duo, men föräldern som träffar någon utan barn måste på samma sätt ha förståelse för att att denna person inte har barn.

Rent krasst, i en nyfamilj, för att allt ska få fungera och utvecklas i en bra takt och få växa samman till en ny konstellation så krävs det oerhört mycket av föräldern. Det är föräldern som är den gemensamma nämnaren, den som måste verka för att svetsa samman och föra alla inblandade mot samma mål.
Att rent lat lägga ansvaret på  den nya partnern och att denna ska foga sig är felaktigt och fegt och resultatet kan i de flesta fall inte bli bra.
Min sambo har sen dag 1 jobbat stenhårt för oss, gett mig och barnen tid och utrymme att bygga vårt och sakta men säkert svetsat oss samman. Han har  delat sin tid och kärlek lika, vi har alla fått jobba, även barnen, lära oss att visa hänsyn och  respekt för varandra och för varje dag som gått lärt känna varandra bättre. Men hade det inte varit för att min sambo har gjort ett så fantastiskt jobb hade vår familj inte varit så bra som den är, hade han inte varit så bra så är det mest troligt att jag inte varit en del i denna familjen längre.
Allt har verkligen inte varit guld och gröna skogar, men vi pratar om allt hela tiden och alla känslor är ok och INGEN får känna sig överkörd.
 Dock tror jag inte att alla föräldrar har vad som krävs och då tror jag det är en stor risk att den nya partnern vantrivs i relationen.
 

Mycket osammanhängande från min sida, sorry :)

Missade dock, vänta innan ni flyttar ihop. Lös alla problem innan och i min mening måste din sambo bli en bättre partner till dig innan, annars kommer det bli pannkaka. 
Kom ihåg att du är viktig och jag tycker inte du ska ha dåligt samvete för något av det du skriver! Jag hade då inte stått ut ett helt år med din pojkvän och hans brist på omtanke och repekt.. 

hej ts!
tyckte det oldie skrev var väldigt bra .
Några tips :
prata med di parter och förklara hur du känner det utan att anklaga honom.
Berätta för honom att du känner dig utan för när han bara prata spanska med barnet
Gå å lär dig spanska